"Jag tänker på farfar när jag är på affären, när jag är hemma och allra mest tänker jag på farfar då jag ser farmor. När jag ser farmor tänker jag extra mycket på farfar."
- Min dotter
söndag 26 december 2010
tisdag 6 juli 2010
Stranden
Med spritkök, pulvermos och falukorv slog vi till på stranden. Min dotter hoppade genast i vattnet. Själv tyckte jag det var för kallt. Och alldeles för stojigt i vattnet.
Väl hemma provspelade vi det nya spelet, inte helt klockrent men ett bra initiativ. Sedan blev det Spiderwick som god nattsaga. Hon börjar bli stor nu.
Väl hemma provspelade vi det nya spelet, inte helt klockrent men ett bra initiativ. Sedan blev det Spiderwick som god nattsaga. Hon börjar bli stor nu.
Den 20:e juli 1988
Då plockade jag 1,4 kilo hjortron. Det var säsongens första skörd. Pappa slog mig med sina 1,5 kilo. Trevliga minnen.
måndag 5 juli 2010
Jag är ganska nära
Döden ligger alltid runt hörnet. Jag ser den på jobbet. Vi läser om den i skolan. Jag går på begravningar. Min gammelmorfars. Farmors. Morfars. Min väns systers. Pappas. Och jag tänker att de har det bra nu, i sitt tillstånd av intighet. Jag tänker att en dag blir det min tur. Till dess ska jag leva så mycket jag bara kan. Med min fru. För min dotter. Och mig själv.
söndag 4 juli 2010
Badkrukan...
...badade i älven. När jag kom upp till ytan igen efter att ha dykt i säger min 6-åriga dotter allvarligt:
"Jag såg att du försvann pappa, och tänkte att jag måste simma efter och dra upp dig."
"Jag såg att du försvann pappa, och tänkte att jag måste simma efter och dra upp dig."
lördag 3 juli 2010
torsdag 20 maj 2010
Tro
Jag vet inte riktigt när jag förlorade min tro. Helt säker på att jag någonsin hade någon är jag inte. I alla fall inte med övertygelse. När jag var liten fanns den där, men det var mest av rädsla för döden. Jag ville så gärna ha en fortsättning. På den tiden bestod min förhoppning av att bli en ängel efter döden som fick flyga upp till himlen och leva där tillsammans med min familj. då var jag väl fem, sex år.
Redan i tonåren hade min förhoppning svalnat, då ett alltmer kritiskt tänkande växte fram. Till stor del på grund av att jag insåg vad det faktiskt stod i Bibeln, men också för att jag insåg att jag trodde av skäl styrda av rädsla. När rädslan försvann, insåg jag att jag gjort ett aktivt val, och inte hade trott av någon blind inre övertygelse. Således hade jag aldrig trott.
Hur det är för andra får stå för dem. Tro är så olika. Orsakerna till att vi tror är säkert lika många, även om jag tror att tanken på en fortsättning förmodligen ofta är en starkt bidragande orsak, liksom lusten att förklara det obegripliga alltet med någon lika obegripligt, men värja sig med att "herrens vägar är outgrundliga". Typ. Jag har aldrig kunnat acceptera den tanken för egen del, att ersätta bristen på kunskap om universum och dess uppkomst genom ett konstruerat gudsobjekt, som i sin konstruktion är oförklarlig - men också (på något märkligt sätt) ska vara så.
Jag är konfirmerad, dock inte av eget val. Min konfirmationspräst förklarade det där med att tro. Att blint sätta sin tillit till något slags högre väsen utan några som helst bevis. Att vi fick fri välja så vi kan välja om vi vill tro på den eller inte. Det fungerar inte. Precis som en diakonissa under min konfirmationstid sade mig: "Ett bevis på att Jesus existerat och att han gjort en massa underverk, är att evangelierna är så olika. Om evangelierna beskrivit hans verk likadant, då hade de ju lika gärna kunnat plagiera varandra." Som om bristen på bevis skulle vara ett bevis i sig.
Så pass rationell är jag ändå att jag inser att det låter lite ologiskt. Tänker jag, men undrar sedan vad jag själv tror på.
Evolutionen. Denna anser jag bevisad. Läs exempelvis Rickard Dawkins böcker för en lättfattlig översikt.
Liv på andra ställen i universum än på Jorden. Helt utan bevis. Men inte helt ologiskt, anser jag. Varför skulle vi vara så speciella just här? Människan har alltid velat utmärka sig som skapelsens krona. Världsbilden med Jorden i centrum har ändrats och åter ändrats. Men upptäckte att stjärnorna är solar och att solarna har egna planeter. Hur många stjärnor finns det i Vintergatan, vår egen galax? Runt 400 miljarder, enligt Wikipedia. Hur många galaxer finns det i universum? Där varierar svaret till allt mellan 50 miljarder, till 100 miljarder, till 1 biljon och till oändligt många (det sistnämnda ifall universum skulle vara oändligt). Hur mycket tid har universum haft på sig att utveckla annat liv än det här på Jorden (hur länge har universum funnits)? Enligt de flesta rön ca 13,7 miljarder år. Det borde alltså finnas en hyggligt stor chans att det finns annat där ute. Ifall bara en bråkdel av alla världar som finns där ute har förutsättningar för att föda liv, och om bara en bråkdel av dessa världar i sin tur utvecklar liv - ja då har det genom årmiljarderna funnits en mängd planeter med liv på. Kommer människan någonsin att få bevis för det? Tja. Det beror på hur länge vi klarar av att låta bli att förinta oss själva. Men inte ens om vi låter bli, så är chansen särskilt stor med tanke både på tidsperspektivet och på rumsperspektivet. För hur länge kan en avancerad civilisation tänkas överleva? Vad säger att civilisationen finns samtidigt som oss - eller åtminstone fanns för lika många år sedan som det tar för ljuset från dem att färdas hit genom det stora svarta?
Tror jag att vi kommer att få kontakt? Nej. Tror jag att vi har haft besök från andra världar? Nej. Tror jag vi kommer att få det? Nej. Men kanske lika bra det, med tanke på hur vi själva behandlat underlägsna kulturer genom historien. Skulle någon kunna ta sig hit skulle vi med största sannolikhet vara väldigt underlägsna, nämligen.
Och tja, vem är intresserad av sånt här, mer än jag?
Nej, nu ska jag surfa in på NASA:s hemsida och kika på bilder av Plejaderna och kanske Andromedagalaxen. Två riktigt fina områden i rymden. Sedan ska jag lägga mig, och drömma om fjärran världar...
Redan i tonåren hade min förhoppning svalnat, då ett alltmer kritiskt tänkande växte fram. Till stor del på grund av att jag insåg vad det faktiskt stod i Bibeln, men också för att jag insåg att jag trodde av skäl styrda av rädsla. När rädslan försvann, insåg jag att jag gjort ett aktivt val, och inte hade trott av någon blind inre övertygelse. Således hade jag aldrig trott.
Hur det är för andra får stå för dem. Tro är så olika. Orsakerna till att vi tror är säkert lika många, även om jag tror att tanken på en fortsättning förmodligen ofta är en starkt bidragande orsak, liksom lusten att förklara det obegripliga alltet med någon lika obegripligt, men värja sig med att "herrens vägar är outgrundliga". Typ. Jag har aldrig kunnat acceptera den tanken för egen del, att ersätta bristen på kunskap om universum och dess uppkomst genom ett konstruerat gudsobjekt, som i sin konstruktion är oförklarlig - men också (på något märkligt sätt) ska vara så.
Jag är konfirmerad, dock inte av eget val. Min konfirmationspräst förklarade det där med att tro. Att blint sätta sin tillit till något slags högre väsen utan några som helst bevis. Att vi fick fri välja så vi kan välja om vi vill tro på den eller inte. Det fungerar inte. Precis som en diakonissa under min konfirmationstid sade mig: "Ett bevis på att Jesus existerat och att han gjort en massa underverk, är att evangelierna är så olika. Om evangelierna beskrivit hans verk likadant, då hade de ju lika gärna kunnat plagiera varandra." Som om bristen på bevis skulle vara ett bevis i sig.
Så pass rationell är jag ändå att jag inser att det låter lite ologiskt. Tänker jag, men undrar sedan vad jag själv tror på.
Evolutionen. Denna anser jag bevisad. Läs exempelvis Rickard Dawkins böcker för en lättfattlig översikt.
Liv på andra ställen i universum än på Jorden. Helt utan bevis. Men inte helt ologiskt, anser jag. Varför skulle vi vara så speciella just här? Människan har alltid velat utmärka sig som skapelsens krona. Världsbilden med Jorden i centrum har ändrats och åter ändrats. Men upptäckte att stjärnorna är solar och att solarna har egna planeter. Hur många stjärnor finns det i Vintergatan, vår egen galax? Runt 400 miljarder, enligt Wikipedia. Hur många galaxer finns det i universum? Där varierar svaret till allt mellan 50 miljarder, till 100 miljarder, till 1 biljon och till oändligt många (det sistnämnda ifall universum skulle vara oändligt). Hur mycket tid har universum haft på sig att utveckla annat liv än det här på Jorden (hur länge har universum funnits)? Enligt de flesta rön ca 13,7 miljarder år. Det borde alltså finnas en hyggligt stor chans att det finns annat där ute. Ifall bara en bråkdel av alla världar som finns där ute har förutsättningar för att föda liv, och om bara en bråkdel av dessa världar i sin tur utvecklar liv - ja då har det genom årmiljarderna funnits en mängd planeter med liv på. Kommer människan någonsin att få bevis för det? Tja. Det beror på hur länge vi klarar av att låta bli att förinta oss själva. Men inte ens om vi låter bli, så är chansen särskilt stor med tanke både på tidsperspektivet och på rumsperspektivet. För hur länge kan en avancerad civilisation tänkas överleva? Vad säger att civilisationen finns samtidigt som oss - eller åtminstone fanns för lika många år sedan som det tar för ljuset från dem att färdas hit genom det stora svarta?
Tror jag att vi kommer att få kontakt? Nej. Tror jag att vi har haft besök från andra världar? Nej. Tror jag vi kommer att få det? Nej. Men kanske lika bra det, med tanke på hur vi själva behandlat underlägsna kulturer genom historien. Skulle någon kunna ta sig hit skulle vi med största sannolikhet vara väldigt underlägsna, nämligen.
Och tja, vem är intresserad av sånt här, mer än jag?
Nej, nu ska jag surfa in på NASA:s hemsida och kika på bilder av Plejaderna och kanske Andromedagalaxen. Två riktigt fina områden i rymden. Sedan ska jag lägga mig, och drömma om fjärran världar...
lördag 15 maj 2010
Försvarstal för 80-talet
I City-tidningen här i Umeå sågades 80-talet i ledaren. Jag kände att jag måste ta 80-talet i försvar. Det kom många bra saker på 80-talet.
* Musiken. Härliga trummaskiner och synthiga slingor. Jag lyssnade på Styles, Fredrik, Herreys , Di Leva, Pet Shop Boys och Europe. 80-tals hårdrock är något som jag upptäckt mer och mer i efterhand.
* Mode. Jag är inte så intresserad av mode, egentligen. Men det är något visst med pastellfärger, stentvättade jeans, jeansjackor och axelvaddar. Sen kan vi förvisso skippa hockeyfrillor, 2 kilo hårspray och pudelfrisyrer. Men benvärmare har sin charm.
* Serietidningarna. Det var glatta färger och en mängd superhjältar, rymdäventyr och seriealbum som trängdes i tidningsställen på Konsum och Ica. Numera är det bara Spider-Man som finns kvar.
* Filmerna. Vi fick se storheter som The Empire Strikes Back, Return of the Jedi, Tillbaka till framtiden, Mad Max och Gremlins, för att inte tala om Indiana Jones.
* Tv-serierna. Vem minns inte lättsamma tv-serier som Rättvisans Män (Jake Styles and the Fatman), Magnum P.I. och McGyver? Rättvisans män kanske inte har åldrat med värdighet, men Tom Selleck och Richard Dean Anderson har fortfarande underhållningsvärde.
* Okej. Jag var väl ingen trogen läsare av Okej (finns den kvar?), men det var klart att jag var där och gluttade ett oräkneligt stort antal gånger då Samantha Fox visade överdelen på bild.
* Datorerna och tv-spelen. Commodore 64 och Nintendo 8-bitars! Och därmed borde alla motargument vara verkningslösa...
* Musiken. Härliga trummaskiner och synthiga slingor. Jag lyssnade på Styles, Fredrik, Herreys , Di Leva, Pet Shop Boys och Europe. 80-tals hårdrock är något som jag upptäckt mer och mer i efterhand.
* Mode. Jag är inte så intresserad av mode, egentligen. Men det är något visst med pastellfärger, stentvättade jeans, jeansjackor och axelvaddar. Sen kan vi förvisso skippa hockeyfrillor, 2 kilo hårspray och pudelfrisyrer. Men benvärmare har sin charm.
* Serietidningarna. Det var glatta färger och en mängd superhjältar, rymdäventyr och seriealbum som trängdes i tidningsställen på Konsum och Ica. Numera är det bara Spider-Man som finns kvar.
* Filmerna. Vi fick se storheter som The Empire Strikes Back, Return of the Jedi, Tillbaka till framtiden, Mad Max och Gremlins, för att inte tala om Indiana Jones.
* Tv-serierna. Vem minns inte lättsamma tv-serier som Rättvisans Män (Jake Styles and the Fatman), Magnum P.I. och McGyver? Rättvisans män kanske inte har åldrat med värdighet, men Tom Selleck och Richard Dean Anderson har fortfarande underhållningsvärde.
* Okej. Jag var väl ingen trogen läsare av Okej (finns den kvar?), men det var klart att jag var där och gluttade ett oräkneligt stort antal gånger då Samantha Fox visade överdelen på bild.
* Datorerna och tv-spelen. Commodore 64 och Nintendo 8-bitars! Och därmed borde alla motargument vara verkningslösa...
fredag 14 maj 2010
Brev till pappa
Hej pappa.
Det var ett riktigt maffigt åskväder här idag. Smällarna kom ett tag nästan samtidigt som blixtarna. Det skallrade i fönstren och rullandet över himlen var så där härligt uppfriskande.
Annars har det hänt en del sen sist:
* Ditt barnbarn kan cykla, om hon får hjälp att starta. Tids nog lär hon sig både bromsa och styra också.
* Danmark har slagit USA (2-1) och Finland (4 - 1) i hockey-VM (!). Jag vet, världen måste ha blivit galen!
Jag minns så väl då vi satt hemma och skrek framför tv:n då Pekka Lindmark motade puckarna. Det känns som en evighet sedan.
Praktiken går bra. Skönt att slippa läsa läxorna. Kommande kurs verkar dock intressant. Etik och moral. Låter som den kanske mest intressanta kursen hittills.
Jag tänkte också på en sak. Det är snart ett halvår sedan. Tiden går läskigt fort.
Det får bli allt för idag. Jag är läskigt trött.
/Son
P.s. En ny historia har börjat ta form i mitt huvud...
Det var ett riktigt maffigt åskväder här idag. Smällarna kom ett tag nästan samtidigt som blixtarna. Det skallrade i fönstren och rullandet över himlen var så där härligt uppfriskande.
Annars har det hänt en del sen sist:
* Ditt barnbarn kan cykla, om hon får hjälp att starta. Tids nog lär hon sig både bromsa och styra också.
* Danmark har slagit USA (2-1) och Finland (4 - 1) i hockey-VM (!). Jag vet, världen måste ha blivit galen!
Jag minns så väl då vi satt hemma och skrek framför tv:n då Pekka Lindmark motade puckarna. Det känns som en evighet sedan.
Praktiken går bra. Skönt att slippa läsa läxorna. Kommande kurs verkar dock intressant. Etik och moral. Låter som den kanske mest intressanta kursen hittills.
Jag tänkte också på en sak. Det är snart ett halvår sedan. Tiden går läskigt fort.
Det får bli allt för idag. Jag är läskigt trött.
/Son
P.s. En ny historia har börjat ta form i mitt huvud...
torsdag 13 maj 2010
Snart slut...
Lost når snart vägs ände. Jag undrar i hur många telefonsamtal jag och min bror dryftat teorier om vad som händer på ön? Många. Lite nervöst (faktiskt!) för slutet. Jag var besviken på slutet i Battlestar Galactica, en tv-serie som annars hade kunnat kvala sig in på min första placering. Återstår att se hur det går i Lost. Just nu kanske serien är bättre än nånsin.
onsdag 12 maj 2010
Syster i Ljusgården
Blod är tjockare. Men ändå. Hon var bäst. Hennes låt var röjigast. Hennes röst starkast. Ett sånt tryck. Hon och hennes klass spelade i Ljusgården på Universitetet. Klart jag var där.
Ni hittar hennes musik genom att klicka på någon av länkarna här intill.
Ni hittar hennes musik genom att klicka på någon av länkarna här intill.
tisdag 11 maj 2010
Min bror sa...
...att det saknas ett namn på Vänsterns valsedel i Gällivare.
Kan inte annat än instämma.
Kan inte annat än instämma.
måndag 10 maj 2010
Brev till pappa
Hej pappa.
Vaknade halv fyra imorse. Försökte somna om, men när klockan var fem klev jag upp och passade på att laga dagens lunch.
Den här helgen tillbringade vi i Luleå, hos C. Mycket trevlig helg, Opeln gick bra och drog som vanligt runt 0,55. Helt okej. Måste snart ta mig för att byta två av däcken. Det finns mönster kvar, men de sjunger på sista versen den här sommaren. Jag var förste förlorare i Texas Holdem (tvåa), C vann. Vi var sex som spelade. Umebror var med, bilade upp med oss. Han föll tungt mot ett par i tvåor.
Vi spelade som vanligt en hel del spel, sprang på loppisar och drack te. Ditt barnbarn hade slappardag i fredags, vi såg två tecknade filmer på dagen, vilade och pysslade mycket. På lördag var det dags för lekparkerna utanför C. På söndag ville hon inte åka hem, men när vi kom iväg runt tvåtiden så somnade hon och sov en bit förbi Skellefteå.
Under tiden i Luleå hann hon sakna legot.
Hon drömde om dig natten mot fredag. Hon vaknade till och var ledsen för att hon drömt om när du dog och för att jag var så ledsen i drömmen.
Nåja. Jag måste hoppa in i duschen nu, praktiken börjar på drygt en timme och jag måste hinna äta frukost.
/Son
Vaknade halv fyra imorse. Försökte somna om, men när klockan var fem klev jag upp och passade på att laga dagens lunch.
Den här helgen tillbringade vi i Luleå, hos C. Mycket trevlig helg, Opeln gick bra och drog som vanligt runt 0,55. Helt okej. Måste snart ta mig för att byta två av däcken. Det finns mönster kvar, men de sjunger på sista versen den här sommaren. Jag var förste förlorare i Texas Holdem (tvåa), C vann. Vi var sex som spelade. Umebror var med, bilade upp med oss. Han föll tungt mot ett par i tvåor.
Vi spelade som vanligt en hel del spel, sprang på loppisar och drack te. Ditt barnbarn hade slappardag i fredags, vi såg två tecknade filmer på dagen, vilade och pysslade mycket. På lördag var det dags för lekparkerna utanför C. På söndag ville hon inte åka hem, men när vi kom iväg runt tvåtiden så somnade hon och sov en bit förbi Skellefteå.
Under tiden i Luleå hann hon sakna legot.
Hon drömde om dig natten mot fredag. Hon vaknade till och var ledsen för att hon drömt om när du dog och för att jag var så ledsen i drömmen.
Nåja. Jag måste hoppa in i duschen nu, praktiken börjar på drygt en timme och jag måste hinna äta frukost.
/Son
måndag 3 maj 2010
Ögonblick XI
Det luktar lacknafta och lim. På mitt knallgula skrivbord ligger gårdagens NSD uppslagen. Det är färgfläckar överallt. Där ligger penslar och Humbrols oljefärger, en mattkniv och en Spitfire från Airfix i skala 1:72, samt en Hawker Hurricane från Revell (eller kan det också ha varit Airfix?) i samma skala. På en gul och knarrande gammal köksstol sitter jag, på en annan sitter pappa. Vi har varsin pensel i handen med vilken vi målar piloterna som ska sitta i planen.
Brev till pappa
Hej pappa.
Igår bytte jag olja och filter i bilen. Borde ha tagit en kvart, men det tog över en timme. Höll inte på att få loss filtret... Nu sitter det nya där i alla fall. Ditt barnbarn tittade skeptiskt på mig då jag var färdig och sa: "Du behöver verkligen använda mycket tvål, pappa!" Vad hon nu kan ha menat med det?
Hon tyckte också att vi skulle plantera mig i jorden, så det växer upp nya pappor. "Varför då", undrade vi. ""Ja, så mamma får fler pappor att mysa med." Din svärdotter tyckte det var en mycket bra idé...
Blev utringd igår så det blev även lite arbete för mig.
Idag är första dagen på min praktik. Fem veckor ska jag vara där. Blir skönt att slippa åka ända ut till skolan varje dag.
Annars rullar allt på som det brukar. Får med jämna mellanrum stryk av bror Umeå i NHL. Umeåsyster var och hälsade på i lördags. Igår tillagade jag den sista älgsteken vi fick av dig. Jag använde vitpeppar, som du föredrog framför svartpeppar. Detaljerna kan vara viktiga. Hur som helst, det blev gott, smakade nästan som din.
Förra helgen var C här. Vi spelade som vanligt och åkte runt på några loppisar.
Hoppas hinna upp till byn och hälsa på hunden, sova några nätter i stugan och ta en vedeldad bastu. Men det är inte säkert jag kommer loss i maj, på grund av praktiken. Får i värsta fall ta det till sommaren, men då ska jag ju ändå upp för att bärga lite hjortron.
Nåja. Dags att dra till praktiken. Jag skriver igen.
/Son
Igår bytte jag olja och filter i bilen. Borde ha tagit en kvart, men det tog över en timme. Höll inte på att få loss filtret... Nu sitter det nya där i alla fall. Ditt barnbarn tittade skeptiskt på mig då jag var färdig och sa: "Du behöver verkligen använda mycket tvål, pappa!" Vad hon nu kan ha menat med det?
Hon tyckte också att vi skulle plantera mig i jorden, så det växer upp nya pappor. "Varför då", undrade vi. ""Ja, så mamma får fler pappor att mysa med." Din svärdotter tyckte det var en mycket bra idé...
Blev utringd igår så det blev även lite arbete för mig.
Idag är första dagen på min praktik. Fem veckor ska jag vara där. Blir skönt att slippa åka ända ut till skolan varje dag.
Annars rullar allt på som det brukar. Får med jämna mellanrum stryk av bror Umeå i NHL. Umeåsyster var och hälsade på i lördags. Igår tillagade jag den sista älgsteken vi fick av dig. Jag använde vitpeppar, som du föredrog framför svartpeppar. Detaljerna kan vara viktiga. Hur som helst, det blev gott, smakade nästan som din.
Förra helgen var C här. Vi spelade som vanligt och åkte runt på några loppisar.
Hoppas hinna upp till byn och hälsa på hunden, sova några nätter i stugan och ta en vedeldad bastu. Men det är inte säkert jag kommer loss i maj, på grund av praktiken. Får i värsta fall ta det till sommaren, men då ska jag ju ändå upp för att bärga lite hjortron.
Nåja. Dags att dra till praktiken. Jag skriver igen.
/Son
torsdag 29 april 2010
Ord från en 5-åring
"Kan ett trearmat monster dela maten?"
(Bara helt apropå vid matbordet en dag.)
***
"I himlen får man vara nakenfis hela tiden."
(När vi pratade om döden och vad som händer eller inte händer efteråt.)
***
"Himlen finns, som jag trodde! För det sa Eva i Evas superkoll!"
(Vid Bolibompa.)
***
"Varför gillar inte mamma Star Wars?"
(En fråga som jag ofta ställer mig själv...)
***
"Pappa! Nu såg jag en snygg kille till! Jag vet inte alls vem jag ska gifta mig med. Jag vill bara gifta mig med en. Eller kanske två..."
(Om att vara ute i tid.)
***
(Bara helt apropå vid matbordet en dag.)
***
"I himlen får man vara nakenfis hela tiden."
(När vi pratade om döden och vad som händer eller inte händer efteråt.)
***
"Himlen finns, som jag trodde! För det sa Eva i Evas superkoll!"
(Vid Bolibompa.)
***
"Varför gillar inte mamma Star Wars?"
(En fråga som jag ofta ställer mig själv...)
***
"Pappa! Nu såg jag en snygg kille till! Jag vet inte alls vem jag ska gifta mig med. Jag vill bara gifta mig med en. Eller kanske två..."
(Om att vara ute i tid.)
***
onsdag 28 april 2010
De 111 bästa låtarna på svenska
En av mina bröder och en gammal barndomskamrat knåpade ihop sina listor, så då kunde ju inte jag vara sämre. Stön. En dylik med låtar på engelska blir mycket svårare... Men det kommer.
06:48 am - Cirkus Miramar
1987 – Imperiet
Aldrig ensam - Jonathan Jonasson
Alla ska i jorden - Stefan Sundström
Aska och rost – Carl Johan Vallgren
Astrologen – Magnus Uggla
Avsked - Toni Holgersson
Bakom spegeln – Radioaktiva räkor
Balladen om Fredrik Åkare och Cecilia Lind - Cornelis Vreeswijk
Balladen om K – Thorsten Flinck
Bara om min älskade väntar – Perssons Pack
Bella donna - Björn Afzelius
Bibel – Imperiet
Blå andetag - Toni Holgersson
Blå ögon blå – Cirkus Miramar
Chans - Kent
De gröna vagnarna - Tomas Andersson Wij
Den blå mamman – Kajsa Grytt
Den ende – Stefan Sundström
Den röda rosen – Staffan Hellstrand
Den öde stranden – John Holm
Det här är ditt land – Mikael Wiehe
Det som gör mig lycklig nu - Freda
Det sorgsna hjärtat - Louise Hoffsten och Esbjörn Svenssons trio
Det vore bäst om du kom hem till jul – Carl Johan Vallgren
Die Mauer - Ebba Grön
Drömmen om Atlantis – Kjell Höglund
Drömmer och faller – Toni Holgersson
Du skulle ha tagit det helt fel - Tomas Andersson Wij
Elegi - Lars Winnerbäck
Elite - Kent
En frusen bild - Mikael Rickfors
Ett helvete i taget – Tomas Andersson Wij
Fan, fan, fan - Thåström
Fjärde maj på månen – Cirkus Miramar
Flicka med guld - Thåström
Flickan och kråkan - Mikael Wiehe
Flyktingarna - Euskefeurat
Fyllot och Miss World - Lars Demian
Gennesarets sjö - Kjell Höglund
Glad att du ännu har tårar – Di Leva
Gråtvals - Euskefeurat
Hiroshima - Björn Afzelius
Hjärtat tar aldrig semester – Stefan Sundström
Hon har ett sätt - Jakob Hellman
Hon som ingen kan nå - Cirkus Miramar
Hugger i sten - Lars Winnerbäck
Hur Sabina gör en konst utav att gå – Stefan Sundström
Höst – Björn Afzelius
Ingen kan älska som vi – Grace
Isabell och solen - Cirkus Miramar
Isabella - Ulf Lundell
Jag och min far - Olle Ljungström
Jag vill ha en tjej – Frans Haraldssen
Jag väntar - Sofia Karlsson
Karenina - Thåström
Kom änglar - Lars Winnerbäck
Kungarna af stan I - Charta 77
Kära du jag är ju bunden – Louise Hoffsten och Esbjörn Svenssons trio
Kärlekens tunga – Eldkvarn
Leonard Larssons testamente - Euskefeurat
Lilla björn och lilla tiger - Charta 77
Liv och död - Kjell Höglund
Livet - Coca Carola
Ljuset på min väg - Adolphson Falk
Lolipopocoaster II – Cirkus Miramar
Lova att du väntar i gathörnet på mig - Magnus Johansson
Längtans vind – Sofia Källgren
Mannen i den vita hatten - Kent
Maria många mil och år från här - John Holm
Min bror och jag – Pontus & amerikaner
Moln på marken – Webstrarna
Märk hur vår skugga - Imperiet
Nu studsar hon vackert mellan knytnäve och säng igen – In Benny We Trust
Om Black Jim – Thåström
Om du bara visste – Uno Svenningsson
Omkring tiggarn från Luossa – Staffan Hellstrand
Sanningen om dig - Tomas Andersson Wij
Sarah - Mauro Scocco
Singoallas sång – Toni Holgersson
Sis. Morphene - Cirkus Miramar
Skyll på stjärnorna - Ulf Lundell
Skymtar för en stund – Uno Svenningsson
Snön faller (och vi med den) - Ulf Lundell
Som eld - Imperiet
Som Oolong och Lucky Strike - Cirkus Miramar
Somliga går i trasiga skor - Cornelis Vreeswijk
Sommarkort - Cornelis Vreeswijk
Sommarsnö - Staffan Hellstrand
Sundance Kid - Kent
Sånger och eld - Tuk Tuk Rally
Sörmlands heta jord - Staffan Hellstrand
Tankar på nattgammal is - Euskefeurat
Till Elias - Euskefeurat
Till himmelen - Magnus Johansson
Till Jack - Cornelis Vreeswijk
Trubaduren – Magnus Uggla
Tänd ett ljus – Triad
Under Sions kalla stjärna - Björn Afzelius
Utan dina andetag - Kent
Vackert väder – Jakob Hellman
Vart är vi på väg – Freda
Vi har bara varandra – Di Leva
Vi sjönk långt ner - Love Olzon
Vill ha allt - Just D
Vintersaga - Jerry Williams
Visa till vinden – Ola Magnell
Vykort från Rio – Charta 77
Värdshuset - Kjell Höglund
Äkta hjärtan - Perssons pack
Nya texter
Nu finns det nya smakprov på mina böcker under rubriken "Skrivet" till höger. Jag har också, efter förfrågan, aktiverat kommentarfunktionen också på texterna.
Fler smakprov kommer.
Fler smakprov kommer.
tisdag 27 april 2010
Ögonblick igen
Jag och min bror kastar en bumerang utanför stugan. Vi har vissa problem med att få den att komma tillbaka som den ska. Min bror står bredvid gäststugan. Jag längre bort mot skogen.
Pappa kommer ut från bastun med ett av mina småsyskon i famnen.
- Akta bara fönstrena, säger han, går över gårdsplanen och upp på stuguverandan.
- Klart vi aktar fönstrena, svarar jag innan han går in. Och kastar.
Bumerangen viker inte uppåt. Den åker ändå för högt och hårt över min bror, som inte får fatt i den. Och ögonblicket senare rätt in genom fönstret till gäststugan.
Vi fryser till. Och jag, som inte någonsin behövt vara rädd för min pappa, springer till skogs och håller mig borta några timmar.
När jag kommer tillbaka har pappa städat upp glasskärvorna, tejpat upp plast över det trasiga fönstret och jag får fika.
Pappa kommer ut från bastun med ett av mina småsyskon i famnen.
- Akta bara fönstrena, säger han, går över gårdsplanen och upp på stuguverandan.
- Klart vi aktar fönstrena, svarar jag innan han går in. Och kastar.
Bumerangen viker inte uppåt. Den åker ändå för högt och hårt över min bror, som inte får fatt i den. Och ögonblicket senare rätt in genom fönstret till gäststugan.
Vi fryser till. Och jag, som inte någonsin behövt vara rädd för min pappa, springer till skogs och håller mig borta några timmar.
När jag kommer tillbaka har pappa städat upp glasskärvorna, tejpat upp plast över det trasiga fönstret och jag får fika.
fredag 23 april 2010
Filmtoppen
Crash - fantastisk film där den ena scenen överträffar den andra. En klar fullpoängare där det blir lite vått i ögonvrån mellan varven. Om fördomar och rasmotsättningar. Och framför allt, om uppvaknanden. Se trailern här.
Watchmen - superhjältar på film blir inte bättre än så här. Tätt, suggestivt, fantastiskt. Baserat på albumet av Alan Moore. Filmen är en bra bit över två timmar, men känns ändå alldeles för kort... Se trailern här.
Döda poeters sällskap - Robin Williams i sitt livs roll. Grym film som formade mig mycket under uppväxten. Carpe diem! Se trailern här.
Nyckeln till frihet - Morgan Freeman och Tim Robbins i en fängslande historia baserat på novell av annars urspårande Stephen King. Fenomenal film. Se trailern här.
Leon - tänk att en historia om en lönnmördare kan väcka såna känslor. Snyggt filmat och utmärkt spelat. Leon är en otrolig karaktär. Se trailern här.
Sunshine - Tät och tung stämning. Lätt klaustrofobisk. Snyggt gjord, bland den bästa filmmusik som hörts. Jag var tvungen att pausa för att hämta andan några gånger första gången jag såg den. Se trailern här.
Timmarna - Jobbigt bra film med Nicole Kidman, Julianne Moore och Meryl Streep i ledande roller. Engagerande och tät. Mycket tät. Om olycka opch självmord, och tre kvinnors livsöden. Se traillern här.
Så som i himmelen - Kay Pollacks mästerverk med idel enastående skådespelare. Mycket underhållande och gripande. Se trailern här.
Lucas - Det måste vara ämnet, men jag är helt såld på den här feel good-filmen från 1986. Tyvärr har jag aldrig hittat den på dvd. Se trailern här.
Dansar med vargar - Vacker och fin film om att finna sig själv. Se trailern här.
Gökboet - Oj, oj, oj som Jack Nicholson spelar R P MacMurphy. Faktiskt väldigt mycket bättre än boken. Se trailern här.
Shooting dogs - Om folkmordet som världen blundade för. Gripande och jobbigt. Här hittar du trailern.
Och så naturligtvis filmer som Star Wars-trilogin och Sagan om ringen-filmerna. Och Det stora blå, Fisher King, Matrix, och... och... och... Det är svårt att begränsa sig, så det får räcka så.
Watchmen - superhjältar på film blir inte bättre än så här. Tätt, suggestivt, fantastiskt. Baserat på albumet av Alan Moore. Filmen är en bra bit över två timmar, men känns ändå alldeles för kort... Se trailern här.
Döda poeters sällskap - Robin Williams i sitt livs roll. Grym film som formade mig mycket under uppväxten. Carpe diem! Se trailern här.
Nyckeln till frihet - Morgan Freeman och Tim Robbins i en fängslande historia baserat på novell av annars urspårande Stephen King. Fenomenal film. Se trailern här.
Leon - tänk att en historia om en lönnmördare kan väcka såna känslor. Snyggt filmat och utmärkt spelat. Leon är en otrolig karaktär. Se trailern här.
Sunshine - Tät och tung stämning. Lätt klaustrofobisk. Snyggt gjord, bland den bästa filmmusik som hörts. Jag var tvungen att pausa för att hämta andan några gånger första gången jag såg den. Se trailern här.
Timmarna - Jobbigt bra film med Nicole Kidman, Julianne Moore och Meryl Streep i ledande roller. Engagerande och tät. Mycket tät. Om olycka opch självmord, och tre kvinnors livsöden. Se traillern här.
Så som i himmelen - Kay Pollacks mästerverk med idel enastående skådespelare. Mycket underhållande och gripande. Se trailern här.
Lucas - Det måste vara ämnet, men jag är helt såld på den här feel good-filmen från 1986. Tyvärr har jag aldrig hittat den på dvd. Se trailern här.
Dansar med vargar - Vacker och fin film om att finna sig själv. Se trailern här.
Gökboet - Oj, oj, oj som Jack Nicholson spelar R P MacMurphy. Faktiskt väldigt mycket bättre än boken. Se trailern här.
Shooting dogs - Om folkmordet som världen blundade för. Gripande och jobbigt. Här hittar du trailern.
Och så naturligtvis filmer som Star Wars-trilogin och Sagan om ringen-filmerna. Och Det stora blå, Fisher King, Matrix, och... och... och... Det är svårt att begränsa sig, så det får räcka så.
tisdag 20 april 2010
Brev till pappa
Hej pappa.
Igår gick jag en hjärt- och lungräddningskurs i skolan. 30 kompressioner, två blås. Gör om och upprepa. Men inte gick det att få liv i dockan, hur man än försökte...
Annars är det som eljest. Bytte luftslangen i Opeln för en tid sen. Den nya var lätt att få plats, den var hyggligt mjuk jämfört med den gamla spruckna. Är också på jakt efter två nya sommardäck. Sen, när jag åkt förbi Jula, blir det oljebyte. Behöver bara två pallbockar först. Inte så trevligt att kräla in under bilen om den bara hålls upp av domkraften. Jag vill inte göra dig sällskap än.
Saknaden har blivit värre. Tankar om att "det här ska jag berätta för pappa" dyker ofta upp i huvudet, ögonblicket innan jag inser att det blir ohemult svårt.
Idag fick jag Euskefeurats nya skiva "Det är aldrig för sent att ge opp" som jag beställde i förra veckan. Jag såg konserten i januari, tveksam om jag ens skulle ha gå eftersom jag minst sagt mådde sådär. Konserten var dock bra. Skivan har jag inte lyssnat in mig på, jag behöver nog låta skivan snurra några gånger. Det är inte alls samma sak att höra låtarna på skiva som live. Hittills har den dock inte nått upp i samma klass som deras förra skiva "Lurv". Du hade säkert uppskattat texterna.
Du hade nog också gillat Trubadurjävlar som jag såg med bröderna på Scharinska. Johan Johansson, som framförde ibland knepiga versioner av sina låtar. Det var dock bra och hans mellansnack var trevligt (men inte lika underhållande som Vallgrens på konserten du och jag och bror och C var på). Bra var också Sanna Carlstedt, som jag bara var vagt bekant med sedan innan. Hon har bra röst och en del bra låtar, men jag hade lite svårt att förlika mig med hennes vispoesi i vissa strofer som kändes lite krystade.
Nåja. Nu ska ditt barnbarn sova, så jag måste sluta. Dags att läsa en saga.
Vi hörs inte, men det är okej. Det kan ju inte du rå för.
Vi saknar dig.
/Son
Igår gick jag en hjärt- och lungräddningskurs i skolan. 30 kompressioner, två blås. Gör om och upprepa. Men inte gick det att få liv i dockan, hur man än försökte...
Annars är det som eljest. Bytte luftslangen i Opeln för en tid sen. Den nya var lätt att få plats, den var hyggligt mjuk jämfört med den gamla spruckna. Är också på jakt efter två nya sommardäck. Sen, när jag åkt förbi Jula, blir det oljebyte. Behöver bara två pallbockar först. Inte så trevligt att kräla in under bilen om den bara hålls upp av domkraften. Jag vill inte göra dig sällskap än.
Saknaden har blivit värre. Tankar om att "det här ska jag berätta för pappa" dyker ofta upp i huvudet, ögonblicket innan jag inser att det blir ohemult svårt.
Idag fick jag Euskefeurats nya skiva "Det är aldrig för sent att ge opp" som jag beställde i förra veckan. Jag såg konserten i januari, tveksam om jag ens skulle ha gå eftersom jag minst sagt mådde sådär. Konserten var dock bra. Skivan har jag inte lyssnat in mig på, jag behöver nog låta skivan snurra några gånger. Det är inte alls samma sak att höra låtarna på skiva som live. Hittills har den dock inte nått upp i samma klass som deras förra skiva "Lurv". Du hade säkert uppskattat texterna.
Du hade nog också gillat Trubadurjävlar som jag såg med bröderna på Scharinska. Johan Johansson, som framförde ibland knepiga versioner av sina låtar. Det var dock bra och hans mellansnack var trevligt (men inte lika underhållande som Vallgrens på konserten du och jag och bror och C var på). Bra var också Sanna Carlstedt, som jag bara var vagt bekant med sedan innan. Hon har bra röst och en del bra låtar, men jag hade lite svårt att förlika mig med hennes vispoesi i vissa strofer som kändes lite krystade.
Nåja. Nu ska ditt barnbarn sova, så jag måste sluta. Dags att läsa en saga.
Vi hörs inte, men det är okej. Det kan ju inte du rå för.
Vi saknar dig.
/Son
onsdag 14 april 2010
När farfar fick hjärtförfarkning
En saga jag gjorde för min dotter om farfar och hans trasiga hjärta.
Du laddar hem den genom att högerklicka här, och välja "spara som".
lördag 10 april 2010
När man blir för stor
...då får man inte leka längre. Inte som förr. Då måste man leka med regler. Rollspel, som Drakar och demoner.
Min rollspelsnerv har svårt att stillas. Det är så mycket annat som ska hinnas med. Figurspel och brädspel fungerar ibland som substitut. Eller dataspel, som Battlefront eller Star Wars Lego The Complete Saga.
Men alltjämt suger det i rollspelsnerven.
När blev jag för stor för att leka? Jag vet ganska precis när det hände. Och det var egentligen inte jag. Det var alla runtomkring mig. Inte kunde man leka som ett småbarn då man gick i högstadiet. Legoklossarna i byrån åkte fram allt mer sällan. Det blev ingen mer Star Wars-lek på skolgården. Inga superhjältar. Rollspelen fungerade dock. Det sågs förvisso fortfarande som en hobby för töntar. Men det var helt okej. Det bjöd jag på.
Så blev man ännu större. Hann inte med att spela längre. Fast man trodde att efter gymnasiet, då fanns all tid i världen. Det blev jobb och vidareutbildningar och familj och livet vände ständigt nya blad. Ett andrum kom dock i form av samlarfigurspelen; HeroClix - ett spel där man skulle låta de populära hjältarna från Marvel och DC göra upp, samt Star Wars Miniatures - där Luke Skywalker kunde kämpa mot Darth Vader eller någon annan från Star Wars-universat. Det var inte riktigt rollspel, men det var ändå ruskigt kul.
I själ och hjärta är jag dock fortfarande rollspelare, och kommer så alltid att förbli.
Min rollspelsnerv har svårt att stillas. Det är så mycket annat som ska hinnas med. Figurspel och brädspel fungerar ibland som substitut. Eller dataspel, som Battlefront eller Star Wars Lego The Complete Saga.
Men alltjämt suger det i rollspelsnerven.
När blev jag för stor för att leka? Jag vet ganska precis när det hände. Och det var egentligen inte jag. Det var alla runtomkring mig. Inte kunde man leka som ett småbarn då man gick i högstadiet. Legoklossarna i byrån åkte fram allt mer sällan. Det blev ingen mer Star Wars-lek på skolgården. Inga superhjältar. Rollspelen fungerade dock. Det sågs förvisso fortfarande som en hobby för töntar. Men det var helt okej. Det bjöd jag på.
Så blev man ännu större. Hann inte med att spela längre. Fast man trodde att efter gymnasiet, då fanns all tid i världen. Det blev jobb och vidareutbildningar och familj och livet vände ständigt nya blad. Ett andrum kom dock i form av samlarfigurspelen; HeroClix - ett spel där man skulle låta de populära hjältarna från Marvel och DC göra upp, samt Star Wars Miniatures - där Luke Skywalker kunde kämpa mot Darth Vader eller någon annan från Star Wars-universat. Det var inte riktigt rollspel, men det var ändå ruskigt kul.
I själ och hjärta är jag dock fortfarande rollspelare, och kommer så alltid att förbli.
fredag 9 april 2010
Tjälknöl
Jag lagade till din tjälknöl igår, pappa. Inte blev den som din. Kanske beroende på att jag förvandlade den till skav. Gott blev det, men inte så gott som köttet du brukade tillaga.
måndag 5 april 2010
Brev till pappa igen
Hej pappa.
Stockholmssyster är på besök. vi har precis spelat Settlers. Det fick mig att tänka på alla jular då vi fick ett nytt spel till jul. Sedan spelade vi det med dig, vi syskon och du. Dit gamla Monopol står i spelhyllan tillsammans med alla tre Oljan - det stora äventyret. Jag var så nöjd då jag fick tag på det. Och sedan igen. Spelet du hade som liten som din lillebror bytte bort för dig. Vi hann aldrig spela det, du och jag, men jag vet att du spelade det med yngsta lillebror. Överhuvudtaget spelade vi mycket brädspel tillsammans med dig. Sedan något år spelar vi mycket med vår dotter. Hon har börjat komma i den åldern. Hon älskar bland annat Scooby Doo och monstret (det gamla Algaspelet), Den försvunna diamanten, Bamses honungsjakt, Talisman, The Kids of Carcassonne, Kangaroo, Sagan om ringen, Battle at Sarlaccs Pit, Guldgrävarna och Vendetta. Sedan blir det ju att spela en hel del annat också...
Snorpan har verkligen längtat efter Stockholmssyster: "Jag ska bara vara med henne då hon kommer, inte alls med dig och mamma."
Jag och äldsta lillebror hämtade henne från byn i helgen, där hon hälsat på. På onsdag åker hon. Det är trevligt att hon är här.
Idag har det varit sådär. Du vet att jag är morgonpigg. Men jag orkade knappt ta mig upp idag. Sov till halv tio (!), när har väl det hänt förr förutom månaden efter att du gick bort? Sedan somnade jag i vardagsrumssoffan på dagen också. Förutom en enorm trötthet har jag varit ganska urlakad hela dagen.
Vi såg färdigt Prins Caspian idag. Den fick ett mycket gott betyg av ditt barnbarn. Själv hade jag inte så mycket koll på historien, kände mest till Häxan och lejonet sedan tidigare. Tyckte själv den var helt okej.
Jag tänkte skriva att jag hoppas allt är bra med dig, men det var ju ganska dumt kan man tycka.
Nåja. Hur det än ser ut här så klarar vi oss.
/Son
Stockholmssyster är på besök. vi har precis spelat Settlers. Det fick mig att tänka på alla jular då vi fick ett nytt spel till jul. Sedan spelade vi det med dig, vi syskon och du. Dit gamla Monopol står i spelhyllan tillsammans med alla tre Oljan - det stora äventyret. Jag var så nöjd då jag fick tag på det. Och sedan igen. Spelet du hade som liten som din lillebror bytte bort för dig. Vi hann aldrig spela det, du och jag, men jag vet att du spelade det med yngsta lillebror. Överhuvudtaget spelade vi mycket brädspel tillsammans med dig. Sedan något år spelar vi mycket med vår dotter. Hon har börjat komma i den åldern. Hon älskar bland annat Scooby Doo och monstret (det gamla Algaspelet), Den försvunna diamanten, Bamses honungsjakt, Talisman, The Kids of Carcassonne, Kangaroo, Sagan om ringen, Battle at Sarlaccs Pit, Guldgrävarna och Vendetta. Sedan blir det ju att spela en hel del annat också...
Snorpan har verkligen längtat efter Stockholmssyster: "Jag ska bara vara med henne då hon kommer, inte alls med dig och mamma."
Jag och äldsta lillebror hämtade henne från byn i helgen, där hon hälsat på. På onsdag åker hon. Det är trevligt att hon är här.
Idag har det varit sådär. Du vet att jag är morgonpigg. Men jag orkade knappt ta mig upp idag. Sov till halv tio (!), när har väl det hänt förr förutom månaden efter att du gick bort? Sedan somnade jag i vardagsrumssoffan på dagen också. Förutom en enorm trötthet har jag varit ganska urlakad hela dagen.
Vi såg färdigt Prins Caspian idag. Den fick ett mycket gott betyg av ditt barnbarn. Själv hade jag inte så mycket koll på historien, kände mest till Häxan och lejonet sedan tidigare. Tyckte själv den var helt okej.
Jag tänkte skriva att jag hoppas allt är bra med dig, men det var ju ganska dumt kan man tycka.
Nåja. Hur det än ser ut här så klarar vi oss.
/Son
torsdag 1 april 2010
Ögonblick X
Vi har precis sett "V för vendetta". Innan vi såg den var han skeptisk. Nu är han lyrisk.
- När sa du att den här var skriven, undrar han.
- På åttiotalet. Fast lite är ju ändrat från serieversionen.
- Den kändes så aktuell.
Han ger den en fyra i betyg. Ett högt betyg för att komma från honom.
***
Min dotter sitter i hans famn och undersöker farfars finger, det med yttersta leden borta. Nageln växer på dess topp likt en krökt klo. Hon verkar tycka det är lite läskigt.
***
Han kommer hem från jobbet, och omedelbart är jag där och drar in honom på mitt rum. Vi bygger en mindre stad med mina legoklossar innan middagen.
- När sa du att den här var skriven, undrar han.
- På åttiotalet. Fast lite är ju ändrat från serieversionen.
- Den kändes så aktuell.
Han ger den en fyra i betyg. Ett högt betyg för att komma från honom.
***
Min dotter sitter i hans famn och undersöker farfars finger, det med yttersta leden borta. Nageln växer på dess topp likt en krökt klo. Hon verkar tycka det är lite läskigt.
***
Han kommer hem från jobbet, och omedelbart är jag där och drar in honom på mitt rum. Vi bygger en mindre stad med mina legoklossar innan middagen.
onsdag 31 mars 2010
Halvblodsprinsen lurade alla
"Halvblodsprinsen lurade alla hela tiden, men i slutet gjorde han det!"
Min dotter har sett de sex första Harry Potterfilmerna. Hon vet att del sju kommer att delas upp i två delar. Hon nämner små detaljer ur filmerna som jag inte ens noterat själv, och i början på varje efterföljande del på ettan utbrister hon:
"Nu har Harry Potter blivit ännu större!"
Hon går omkring hemma och använder pennor som trollstavar och ibland är hon Ginny, ibland Hermione. Jag minns själv hur det var när man var liten och var helt inne i något. Som Star Wars. Det var som igår. Eller idag? Vänta nu. Det är jag ju fortfarande.
Min dotter har sett de sex första Harry Potterfilmerna. Hon vet att del sju kommer att delas upp i två delar. Hon nämner små detaljer ur filmerna som jag inte ens noterat själv, och i början på varje efterföljande del på ettan utbrister hon:
"Nu har Harry Potter blivit ännu större!"
Hon går omkring hemma och använder pennor som trollstavar och ibland är hon Ginny, ibland Hermione. Jag minns själv hur det var när man var liten och var helt inne i något. Som Star Wars. Det var som igår. Eller idag? Vänta nu. Det är jag ju fortfarande.
När farfar fick hjärtförfarkning
Kanske lika mycket för mig själv som för min dotter. Jag har skrivit och ritat sagor åt henne sedan hon var ett och ett halvt, två år. Nu när hon av och till kommer in på farfar och hans trasiga hjärta föll det sig naturligt att bygga vidare på det. Terapi för mig och förklaringar för henne.
Edit: Jag fick en fråga om varför jag skriver "hjärtförfarkning". Det är helt enkelt vad min dotter säger att hennes farfar dog av.
Edit: Jag fick en fråga om varför jag skriver "hjärtförfarkning". Det är helt enkelt vad min dotter säger att hennes farfar dog av.
fredag 26 mars 2010
Vänner
Vänner kantar min stig genom livet. Många väljer andra stigar, andra vägar och så ses vi aldrig igen. Eller också träffas vi många år senare. På något annat sätt. Som andra personer. Med nya roller.
Många vänner finns där bara en kort del av mitt liv. Rotlösheten och många uppbrott har gjort att jag ibland själv valt andra vägar. Många tvära kast, från norr till söder och tillbaka igen. Vissa vänner finns kvar. Tack vare internet. Men de flesta blir kvar som ett minne.
Ett fåtal vänner har funnits där nästan hela mitt liv. Från sex år och längre ändå. Vi har fortfarande kontakt. Vi har fortfarande en mycket nära relation. Vänskapen har förändrats sedan den tiden. Fördjupats. Odlats. Stärkts. Jag ser inget som kan ändra på det. Jag är oerhört tacksam över vår vänskap. Ni vet vilka ni är.
torsdag 25 mars 2010
Hemma
Hemma är på många ställen. Minnen överallt. Många platser kommer jag inte tillbaka till. Andra besöker jag då och då. Och ibland, då minnets bitterljuva symfoni sköljer över mig med hela sin kraft, då blir det svårt att andas. När jag trampar stigar jag trampat förr. Där min dotter lärde sig gå. Där jag träffade min fru. Då min pappa levde.
Hemma är på många ställen, men ibland ingenstans. Jag har bott på så många ställen. Var är hemma? Var är mina rötter rotade? Är jag rotlös? Hemma måste vara där hon är. Ja, så måste det vara. Även om vissa platser känns bättre än andra.
tisdag 23 mars 2010
Bara helt vanliga förbannade jävla människor
Dags för mer texter. Denna gång de inledande kapitlen i min roman "Bara helt vanliga förbannade jävla människor". Fotot ovan är från gruvtornet vid gropen i Malmberget, detta har en central roll i berättelsen. Texten hittar ni i menyn till höger.
söndag 21 mars 2010
Ögonblick IX
Jag: "Jag flyttar till Skåne. Jag har kommit in på Österlens folkhögskola."
Du: "Vad ska du läsa där?"
Jag: "Skrivande."
Du: "Ska du ta studielån för att lära dig göra något som du redan kan?" (Skakar på huvudet.)
***
Vi stod i en sal på lasarettet hela familjen. I sängen låg din mor. Min farmor. Hon kunde inte prata. Hon tittade inte ens på oss. Hörde hon oss? Visste hon att vi var där?
Känseln och hörseln är det sista som lämnar oss. Kanske kände hon att vi höll hennes hand. När vi pratade till henne.
När hon senare somnade in, var hon inte ensam. Du var där. Hon dog inte ensam.
Och så blev det din tur. Det gick fort för dig. Och ingen fanns vid din sida. Hur skulle vi kunnat vara? Ingen visste ens om hur det var med ditt hjärta. Tack och lov inte du själv heller. Du slapp åtminstone ångesten som hjärtbesvär för med sig. Du trodde ju allt skulle bli bra med din magoperation.
Du: "Vad ska du läsa där?"
Jag: "Skrivande."
Du: "Ska du ta studielån för att lära dig göra något som du redan kan?" (Skakar på huvudet.)
***
Vi stod i en sal på lasarettet hela familjen. I sängen låg din mor. Min farmor. Hon kunde inte prata. Hon tittade inte ens på oss. Hörde hon oss? Visste hon att vi var där?
Känseln och hörseln är det sista som lämnar oss. Kanske kände hon att vi höll hennes hand. När vi pratade till henne.
När hon senare somnade in, var hon inte ensam. Du var där. Hon dog inte ensam.
Och så blev det din tur. Det gick fort för dig. Och ingen fanns vid din sida. Hur skulle vi kunnat vara? Ingen visste ens om hur det var med ditt hjärta. Tack och lov inte du själv heller. Du slapp åtminstone ångesten som hjärtbesvär för med sig. Du trodde ju allt skulle bli bra med din magoperation.
lördag 20 mars 2010
Ögonblick VIII
Du: "Förkylningen har suttit i länge nu."
Jag: "Ja, men det är ju inget man dör av. Det brukar ju bli bättre."
Du: "Det brukar ju det ja."
Två dagar senare är du död.
***
Två mil utanför Gällivare får jag soppatorsk. Jag har kört från Umeå med influensa i kroppen. Otroligt dumt. Inte en tanke på att fylla på bensin, annars brukar jag tanka i Töre.
Vad göra? Jag ringer pappa. En halvtimme senare dyker han upp med en dunk bensin.
Jag: "Ja, men det är ju inget man dör av. Det brukar ju bli bättre."
Du: "Det brukar ju det ja."
Två dagar senare är du död.
***
Två mil utanför Gällivare får jag soppatorsk. Jag har kört från Umeå med influensa i kroppen. Otroligt dumt. Inte en tanke på att fylla på bensin, annars brukar jag tanka i Töre.
Vad göra? Jag ringer pappa. En halvtimme senare dyker han upp med en dunk bensin.
fredag 19 mars 2010
En stygg liten flicka
Jag kommer att lägga upp några kapitel ur mina böcker här på bloggen. De går att hitta till höger i menyn. Först ut är "En stygg liten flicka", skriven våren 2001 och sedan redigerad en del under årens lopp. "En stygg liten flicka" ingår också i samlingen "Skärvor".
Bland bildelar och websidor
Ibland har jag tummen mitt i handen. Som när det gäller bilar. Visst, jag kan tanka, fylla på olja och byta hjul, kan nog till och med byta olja och filter. Men ungefär där tar mina mekarkunskaper slut. Nu när jag står inför byte av kamrem, pump och bromsar är jag alldeles villrådig. Jag letar bildelar på Mekonomen genom att söka på mitt registreringsnummer. Då hittar jag olika typer av bromsar, med olika diameter. Jaha? Jag ringer en verkstad för att få råd. Men mekanikern pratar någon konstig form av svenska som inbegriper massor av facktermer, så jag förstår inte mycket och blir inte klokare då jag lägger på. Samma sak då jag öga mot öga pratar med en annan mekaniker.
På Biltemas websida blir jag än mer villrådig. Där kan jag inte ens söka på registreringsnumret.
Men så igår, en liten seger. Ena strålkastaren la av. Jag hade en extra lampa i bilen. Upp med motorhuven, och efter en stunds pillande (ja, ja, det tog väl tjugo minuter) får jag loss den gamla lampan. Vips sitter där en ny. Fantastiskt. Åtminstone en liten seger. Jag har bytt lampa i bilen...
På Biltemas websida blir jag än mer villrådig. Där kan jag inte ens söka på registreringsnumret.
Men så igår, en liten seger. Ena strålkastaren la av. Jag hade en extra lampa i bilen. Upp med motorhuven, och efter en stunds pillande (ja, ja, det tog väl tjugo minuter) får jag loss den gamla lampan. Vips sitter där en ny. Fantastiskt. Åtminstone en liten seger. Jag har bytt lampa i bilen...
torsdag 18 mars 2010
Blå himmel över Tärendö by
En sommardag i augusti 2007, satt jag med min dotter i hammocken på stugutomten. Min dotter var eld och lågor över att vara i farmors och farfars stuga, med farmor och farfar.
När vi åker tillbaka till sommaren är han inte där.
När vi åker tillbaka till sommaren är han inte där.
onsdag 17 mars 2010
Brev till pappa VII
Hej pappa.
Vi pratade om döden i skolan igår. Hur förhåller man sig till den professionellt? Hur beter man sig yrkesmässigt i mötet med anhöriga? Ska man lägga fram en bibel eller psalmbok eller inte? Och jag tänkte på hur det var för dig. När du låg där på stålbritsen under ett lakan. Jag var inte där då, men några timmar senare satt jag på bussen på väg norrut. Låg där en bibel på ett bord när min bror tittade till dig efter att de förgäves försökt få liv i din kropp?
På det personliga avskedet var det fullt med psalmböcker. Inte för din skull. Inte för min eller mina syskons, utan för de andras. Själv låg du bara tyst i kistan i dina vanliga kläder. Du var svart i fingertopparna på ena handen. Huden under hakan var lite bylsig. Men annars var det du. Med sluten mun, slutna ögon. När jag rörde vid din hand var den lös och kall. Nästan lite sladdrigt mjuk i köttet och skinnet. Vigselringen satt kvar på ringfingret. Allt som var du låg i den kistan. Och allt ska ruttna bort i Tärendös mull. Dina minnen och din personlighet. Dina tankar och drömmar. Allt försvinner. Brevet jag lämnade i dina händer var för min skull. Jag vet att du aldrig kommer att läsa det. Men jag behövde skriva det, precis som jag behöver skriva den här bloggen.
Det finaste av allt på det personliga avskedet var när min dotter ville sjunga "Blinka lilla stjärna" för dig, men hon inte vågade riktigt. Så hon gnolade den för dig i min famn. Du hade gillat det.
Vi pratade om döden i skolan igår. Hur förhåller man sig till den professionellt? Hur beter man sig yrkesmässigt i mötet med anhöriga? Ska man lägga fram en bibel eller psalmbok eller inte? Och jag tänkte på hur det var för dig. När du låg där på stålbritsen under ett lakan. Jag var inte där då, men några timmar senare satt jag på bussen på väg norrut. Låg där en bibel på ett bord när min bror tittade till dig efter att de förgäves försökt få liv i din kropp?
På det personliga avskedet var det fullt med psalmböcker. Inte för din skull. Inte för min eller mina syskons, utan för de andras. Själv låg du bara tyst i kistan i dina vanliga kläder. Du var svart i fingertopparna på ena handen. Huden under hakan var lite bylsig. Men annars var det du. Med sluten mun, slutna ögon. När jag rörde vid din hand var den lös och kall. Nästan lite sladdrigt mjuk i köttet och skinnet. Vigselringen satt kvar på ringfingret. Allt som var du låg i den kistan. Och allt ska ruttna bort i Tärendös mull. Dina minnen och din personlighet. Dina tankar och drömmar. Allt försvinner. Brevet jag lämnade i dina händer var för min skull. Jag vet att du aldrig kommer att läsa det. Men jag behövde skriva det, precis som jag behöver skriva den här bloggen.
Det finaste av allt på det personliga avskedet var när min dotter ville sjunga "Blinka lilla stjärna" för dig, men hon inte vågade riktigt. Så hon gnolade den för dig i min famn. Du hade gillat det.
tisdag 16 mars 2010
Vilken religon har rätt?
När jag var liten ville jag fortfarande tro. Jag försökte verkligen. Men när jag blev lite större infann sig tvivlet. Eller, det hade redan funnits där. I åttaårsåldern satt jag med pappas lexikon och läste om världsreligionerna. Vilken skulle man tro på? Den med flest anhängare torde ju vara den som var på riktigt. Eller? Jag kollade statistik över anhängare och kom fram till att den med mest tillbedjare borde vara sann. Fast helt säker kunde jag ju inte vara.
Numera är jag ateist och kommer nog så att förbli. Jag har svårt att tänka mig annat.
Numera är jag ateist och kommer nog så att förbli. Jag har svårt att tänka mig annat.
lördag 13 mars 2010
Farfars svarta hjärta, inkonsekventa svar åt ett barn
Sommaren 2009
Min dotter: Jag vill aldrig dö. Jag vill inte att ni ska dö heller. Aldrig någonsin.
Jag: Man lever hela sitt liv först och blir gammal. Och när man blivit gammal och levt hela sitt liv, då dör man. Men det är så jättelänge kvar. Många, många år.
***
December 2009
Min dotter: Jag är ledsen för att farfar är död.
Jag: Jag med.
Min dotter: Men när jag är ledsen, då kommer det tårar från mina ögon. Det kommer aldrig tårar från dina ögon pappa.
Jag: ... (snyfta, snora, hulka)
***
Jul 2009
Min dotter: Varför dog farfar?
Jag: För att hans hjärta var trasigt.
Min dotter: Men farfar var ju inte gammal!
Jag: Nä. Det var han inte...
Min dotter: Så varför dog farfar?
***
Vintern 2009/2010
Min dotter: Varför får man hjärtförfarkning?
Jag: Ja du. Farfars hjärta var lite trasigt, så det kunde inte slå längre. Han fick en hjärtinfarkt.
Min dotter: Hm. Jag tror att farfars hjärta var rött och slog så här (visar pulserande med händerna), sen stannade det och blev svart och då dog farfar. Så tror jag att det är.
***
Vintern 2009/2010
Min dotter: Om det skulle komma en önskestjärna så skulle jag önska att farfar levde.
Jag: Det hade varit bra, men när man är död kommer man aldrig aldrig tillbaka. Det är som att sova utan att drömma. Man finns inte längre.
Min dotter: Eller så kommer man till himlen. Där får man nog vara nakenfis hela tiden.
***
Vintern 2009/2010
Min dotter: Jag drömde att vi var hos farmor och farfar och att farfar satt på den stora verandan och drack saft.
Min dotter: Jag vill aldrig dö. Jag vill inte att ni ska dö heller. Aldrig någonsin.
Jag: Man lever hela sitt liv först och blir gammal. Och när man blivit gammal och levt hela sitt liv, då dör man. Men det är så jättelänge kvar. Många, många år.
***
December 2009
Min dotter: Jag är ledsen för att farfar är död.
Jag: Jag med.
Min dotter: Men när jag är ledsen, då kommer det tårar från mina ögon. Det kommer aldrig tårar från dina ögon pappa.
Jag: ... (snyfta, snora, hulka)
***
Jul 2009
Min dotter: Varför dog farfar?
Jag: För att hans hjärta var trasigt.
Min dotter: Men farfar var ju inte gammal!
Jag: Nä. Det var han inte...
Min dotter: Så varför dog farfar?
***
Vintern 2009/2010
Min dotter: Varför får man hjärtförfarkning?
Jag: Ja du. Farfars hjärta var lite trasigt, så det kunde inte slå längre. Han fick en hjärtinfarkt.
Min dotter: Hm. Jag tror att farfars hjärta var rött och slog så här (visar pulserande med händerna), sen stannade det och blev svart och då dog farfar. Så tror jag att det är.
***
Vintern 2009/2010
Min dotter: Om det skulle komma en önskestjärna så skulle jag önska att farfar levde.
Jag: Det hade varit bra, men när man är död kommer man aldrig aldrig tillbaka. Det är som att sova utan att drömma. Man finns inte längre.
Min dotter: Eller så kommer man till himlen. Där får man nog vara nakenfis hela tiden.
***
Vintern 2009/2010
Min dotter: Jag drömde att vi var hos farmor och farfar och att farfar satt på den stora verandan och drack saft.
torsdag 11 mars 2010
Gulligare än dig i alla fall
Min dotter: Gulliga pappa!
Jag: Gulliga du!
Min dotter (rynkar på näsan): Men! Jag sa "gulliga pappa" och du sa "gulliga du", men då är vi ju lika gulliga! Och jag är ju liten och du är stor, så då är jag gulligare än dig. Du måste säga "gulliga, gulliga du".
Jag: Gulliga du!
Min dotter (rynkar på näsan): Men! Jag sa "gulliga pappa" och du sa "gulliga du", men då är vi ju lika gulliga! Och jag är ju liten och du är stor, så då är jag gulligare än dig. Du måste säga "gulliga, gulliga du".
fredag 5 mars 2010
Brev till pappa VI
Hej pappa.
Det är jag igen. Jag får snart besök, äldsta lillasyster kommer hit. Vi ska se ett avsnitt Buffy: The Body. Kan du tänka dig, det handlar om när Buffys mamma dör. Trevligt värre.
Vädret är fint och soligt. Gatan utanför borde skrapas, men det verkar inte hända. Det ser riktigt illa ut. Dåligt av kommun att inte ta bort snön. Plogvallarna är så höga och så långt ut på gatan att det snart är mer en knölig stig än en väg.
Igår pratade vi om hjärtinfarkter och annat relaterat på skolan. Hela dagen. Det var lite tungt.
Snart är dina jakthistorier färdigbrutna. Då ska vi bara hitta någon lämplig omslagsbild. Det finns ju bra många foton att ta av. Jag har valt namnet "Hjortronsomrar och andra berättelser från skog och mark", efter novellen om våra hjortronresor.
Jag önskar att du hade fått se boken då den blir klar.
/Din äldste son
Det är jag igen. Jag får snart besök, äldsta lillasyster kommer hit. Vi ska se ett avsnitt Buffy: The Body. Kan du tänka dig, det handlar om när Buffys mamma dör. Trevligt värre.
Vädret är fint och soligt. Gatan utanför borde skrapas, men det verkar inte hända. Det ser riktigt illa ut. Dåligt av kommun att inte ta bort snön. Plogvallarna är så höga och så långt ut på gatan att det snart är mer en knölig stig än en väg.
Igår pratade vi om hjärtinfarkter och annat relaterat på skolan. Hela dagen. Det var lite tungt.
Snart är dina jakthistorier färdigbrutna. Då ska vi bara hitta någon lämplig omslagsbild. Det finns ju bra många foton att ta av. Jag har valt namnet "Hjortronsomrar och andra berättelser från skog och mark", efter novellen om våra hjortronresor.
Jag önskar att du hade fått se boken då den blir klar.
/Din äldste son
onsdag 3 mars 2010
För att bli 1000 år
* Borsta tänderna
* Ät mat
* Sov ordentligt
Receptet kommer från min dotter, fem och ett halvt år gammal.
* Ät mat
* Sov ordentligt
Receptet kommer från min dotter, fem och ett halvt år gammal.
lördag 27 februari 2010
Brev till pappa V
Hej pappa.
Igår var jag till Droskan en snabb sväng på kvällen. Syster sjöng en av sina låtar där. Det lät riktigt bra, så pass att jag fick gåshud. Du hade gillat det. När hon sjungit klart gick jag hem, jag började sju på morgonen dan därpå. Det blev en dyr kväll för min del. Jag skulle ta ut pengar på automaten vid Statoil, men glömde pengarna i automaten. Det upptäckte jag först vid inträdet. Och då kostade det ytterligare en hundring plus garderob. Men det var det värt för att få höra syster sjunga och spela.
Min äldsta lillebror var precis på besök. Och som vanligt har vi spelat en hel del NHL10. Som oftast vinner han de flesta matcherna. Han har ju alltid varit bättre på dataspel än mig.
Nå. Det blir inte så mycket mer ikväll. Jag är väldigt trött.
Hur som helst, vi saknar dig här.
/Son
Igår var jag till Droskan en snabb sväng på kvällen. Syster sjöng en av sina låtar där. Det lät riktigt bra, så pass att jag fick gåshud. Du hade gillat det. När hon sjungit klart gick jag hem, jag började sju på morgonen dan därpå. Det blev en dyr kväll för min del. Jag skulle ta ut pengar på automaten vid Statoil, men glömde pengarna i automaten. Det upptäckte jag först vid inträdet. Och då kostade det ytterligare en hundring plus garderob. Men det var det värt för att få höra syster sjunga och spela.
Min äldsta lillebror var precis på besök. Och som vanligt har vi spelat en hel del NHL10. Som oftast vinner han de flesta matcherna. Han har ju alltid varit bättre på dataspel än mig.
Nå. Det blir inte så mycket mer ikväll. Jag är väldigt trött.
Hur som helst, vi saknar dig här.
/Son
fredag 26 februari 2010
Ögonblick VII
Vi sitter i hans röda Toyota utanför bommen in till Bäckåsen, där jag har min första lägenhet. Han ser trött ut. Det är nittiotal. Han vänder sig mot mig, och säger något som jag aldrig kommer att glömma.
***
Det är sportlov. Jag är kanske tio, elva år. Vi är i Tärendö på min farmors gård. Ovanför oss välver sig den mörka skyn strödd av tusentals fjärran solar. Jag är imponerad. Man ser fler stjärnor här än i storstan Gällivare... Pappa pekar ut stjärnbilder åt mig och jag suger i mig.
***
Pappa visar mig en överraskning på köksbordet hos mina morföräldrar. Där står det. Ett cowboyfort byggt av små trälister och tändstickor. Han har gjort det själv.
- Vad ska det heta, undrar han.
Mina kunskaper om vilda västern är högst begränsade. Jag är kanske fem år. Men jag gillar låten Apache och förknippar den av någon anledning med indianer.
- Fort Apache, säger jag.
Pappa skriver Fort Apache på en glasspinne och spikar upp den ovanför ingången till fortet.
Nästan trettio år senare står fortet i min dotters rum.
***
Det är sportlov. Jag är kanske tio, elva år. Vi är i Tärendö på min farmors gård. Ovanför oss välver sig den mörka skyn strödd av tusentals fjärran solar. Jag är imponerad. Man ser fler stjärnor här än i storstan Gällivare... Pappa pekar ut stjärnbilder åt mig och jag suger i mig.
***
Pappa visar mig en överraskning på köksbordet hos mina morföräldrar. Där står det. Ett cowboyfort byggt av små trälister och tändstickor. Han har gjort det själv.
- Vad ska det heta, undrar han.
Mina kunskaper om vilda västern är högst begränsade. Jag är kanske fem år. Men jag gillar låten Apache och förknippar den av någon anledning med indianer.
- Fort Apache, säger jag.
Pappa skriver Fort Apache på en glasspinne och spikar upp den ovanför ingången till fortet.
Nästan trettio år senare står fortet i min dotters rum.
måndag 22 februari 2010
Sista sommaren vid Tärendö älv
På den stenen har jag också stått och kastat spö många gånger. Varje gång på fisketur med pappa. Här står min far med haspelspöet jag bytte till mig mot fiskerullen jag fick av min morfar. Jag var inte helt förtjust i haspelmodellen, så pappa fick mer eller mindre överta det.
fredag 19 februari 2010
Leia, Smaug och syrran
Jag kom hem från skolan. Och min Leia (Cloud City Outfit) var dekapiterad. Min sex år yngre syster älskade att leka med mina Leia-figurer. Och nu var Leia halshuggen. Min syster var naturligtvis inte skyldig.
Jag kom hem från skolan. Och mina Lego-teknikfigurer hade tappat armar och ben. Min syster hävdade sin oskuld.
Jag kom hem från skolan. Och min Mithril Miniatures tennfigur Smaug, egenhändigt målad och limmad, hade tappat ena vingen på ett mystiskt sätt. Jag skyllde genast på syrran. Men nej, hon blånekade. Ända tills jag gick in på hennes rum och sa:
"Du, jag har använt vetemjöl och tejp och kollat dina fingeravtryck. De finns på Smaug. Det var du som hade sönder honom."
Varpå hon erkände utan omsvep.
Hon lekte ofta med mina Star Wars-figurer. Ibland lekte jag med henne. Hon älskade My Little Pony och Flower Faires. De lekte vi ofta med. Hon hade det minsta rummet i vår lägenhet. Och hon var en jäkel på att lägga pusel. När jag köpte min Commondore 64 och lirade Bubble Bobble med hela familjen var syrran kanske fyra år. Ändå knep hon till en början High Score. Det var svårt för storebror att smälta...
Jag kom hem från skolan. Och mina Lego-teknikfigurer hade tappat armar och ben. Min syster hävdade sin oskuld.
Jag kom hem från skolan. Och min Mithril Miniatures tennfigur Smaug, egenhändigt målad och limmad, hade tappat ena vingen på ett mystiskt sätt. Jag skyllde genast på syrran. Men nej, hon blånekade. Ända tills jag gick in på hennes rum och sa:
"Du, jag har använt vetemjöl och tejp och kollat dina fingeravtryck. De finns på Smaug. Det var du som hade sönder honom."
Varpå hon erkände utan omsvep.
Hon lekte ofta med mina Star Wars-figurer. Ibland lekte jag med henne. Hon älskade My Little Pony och Flower Faires. De lekte vi ofta med. Hon hade det minsta rummet i vår lägenhet. Och hon var en jäkel på att lägga pusel. När jag köpte min Commondore 64 och lirade Bubble Bobble med hela familjen var syrran kanske fyra år. Ändå knep hon till en början High Score. Det var svårt för storebror att smälta...
onsdag 17 februari 2010
Min bror och jag
Min bror och jag - vi reste genom galaxer. Vi var hjältar. Superhjältar. Jediriddare. Trickfilmare.
När brorsan fått stryk av en kille ringde vi tillsammans på hos killens föräldrar, som tyckte: "Men, ni är ju två, det är väl bara att spöa honom tillbaka."
Min bror och jag - det var snöbollar på bilarna i korsningen vid Servus (minns du när vi råkade kasta på pappas bil av bara farten?), godis bakom skolan och pantburkar.
Min bror och jag - det var bollen går och plastgräset och en miljon gånger förlåt. Det var morfar och PMT och farmor och frysta kanelbullar. Det var spökande gardiner och ett hav av Lego. Det var en evig barndom som tog slut alltför tidigt.
När brorsan fått stryk av en kille ringde vi tillsammans på hos killens föräldrar, som tyckte: "Men, ni är ju två, det är väl bara att spöa honom tillbaka."
Min bror och jag - det var snöbollar på bilarna i korsningen vid Servus (minns du när vi råkade kasta på pappas bil av bara farten?), godis bakom skolan och pantburkar.
Min bror och jag - det var bollen går och plastgräset och en miljon gånger förlåt. Det var morfar och PMT och farmor och frysta kanelbullar. Det var spökande gardiner och ett hav av Lego. Det var en evig barndom som tog slut alltför tidigt.
tisdag 16 februari 2010
Tales of the Jedi och trötta ögon
Jag hann i regel nästa inte innanför dörren. Och så stod han där. Min yngsta bror. Fyra, fem år gammal. Jag var trött efter skoldagen, och trött för att jag satt på mitt rum och skrev fantasyberättelser till sent på nätterna. Han följde med mig upp på mitt rum. Ibland byggde vi Lego. Ibland lyssnade vi på musik. Ofta läste jag något för honom. Vi lade oss sida vid sida i soffan, och så började vi där vi slutat förra gången. Oftast var det någon Star Wars-serie, och nästan lika ofta fick han stöta mig sidan för att jag skulle fortsätta då jag somnade till. Vi läste aldrig klart Tales of the Jedi. Jag tror vi hade ett nummer kvar. Nu är han alldeles för stor.
måndag 15 februari 2010
Ögonblick VI
Jag och min bror tittar på någon av Star Wars-filmerna i vardagsrummet. Ljussablarna surrar, laserskotten viner. Golvet knarrar bakom oss då pappa kommer in i vardagsrummet. Han ställer sig bakom soffan med en kopp kaffe i ena handen. Gluttar lite på tv:n. Efter en stund kommer han på sig, så han återvänder till köket. Men bara några minuter senare var han tillbaka. Han vågade inte riktigt tillstå det förrän många år senare, men han tyckte att filmerna var riktigt bra som matinéer.
***
Min dotter klamrar sig krampaktigt fast i sin farfars famn. Hon stirrar på Darth Vader som rör sig genom korridoren, tätt följd av två stormsoldater. "Det är Darth Vader", viskar hon, "han rör på sig..."
Lite senare har vi lämnat muséet i Örnsköldsvik bakom oss, vi är ute i parken och min dotter springer mellan klätterställningarna. Pappa ler mot mig: "Hon kan nog ha fått minnen för livet idag", säger han belåtet.
***
Min dotter klamrar sig krampaktigt fast i sin farfars famn. Hon stirrar på Darth Vader som rör sig genom korridoren, tätt följd av två stormsoldater. "Det är Darth Vader", viskar hon, "han rör på sig..."
Lite senare har vi lämnat muséet i Örnsköldsvik bakom oss, vi är ute i parken och min dotter springer mellan klätterställningarna. Pappa ler mot mig: "Hon kan nog ha fått minnen för livet idag", säger han belåtet.
söndag 14 februari 2010
Tiden räcker aldrig till
Saker bli alltid osagda. Hur mycket man än säger.
Jag är glad för allt jag sa. Fast mycket glömdes bort.
Jag är glad för allt jag sa. Fast mycket glömdes bort.
lördag 13 februari 2010
fredag 12 februari 2010
Världens starkaste pappa
"Kan du lyfta mig så högt du kan pappa?"
"Klart jag kan. Ett, två, och tre..."
"Ganska högt! Kan du lyfta mig ännu högre?"
"Nej, du börjar bli så stor och tung."
"Ha! Men du är i alla fall världens starkaste!"
(Konversation mellan min dotter och mig)
"Klart jag kan. Ett, två, och tre..."
"Ganska högt! Kan du lyfta mig ännu högre?"
"Nej, du börjar bli så stor och tung."
"Ha! Men du är i alla fall världens starkaste!"
(Konversation mellan min dotter och mig)
torsdag 11 februari 2010
Brev till pappa IV
Hej pappa.
Det är jag som skriver igen. Ditt barnbarn saknar dig. Jag också. Vi ska åka och titta på graven framåt våren, och sova några nätter i stugan. Det känns märkligt att du ligger däruppe, under jord. Vi visste ju att du ville tillbaka till Tärendö. Men du tänkte dig nog inte på det sättet.
Age of Empires var igång på datorn när de hittade dig. Jag har börjat spela det själv. Jag minns att du sa att det var ett sätt att koppla bort värken. Tänkte att det är värt att prova.
Imorgon går jag tillbaka till skolan. Jag ligger lite efter igen, men det ska nog gå bra.
Jag har tittat en hel del i gamla fotoalbum med ditt barnbarn. Hon har pratat en del om hur det var "När faffa levde och bodde i det där huset med fammo". Ibland låter det som om hon saknar huset och dig i samma saknad. Kanske är det så. För henne var det ju ditt hus.
Nåja. Jag har snart läst alla dina historier. Det var inte så många av dem jag läst tidigare. Men jag visste om nästan alla. Du berättade om dem per telefon och i bastun. Och om dina planer med dem. Jag har gett jakthistorierna till din bror. Dina andra syskon ville också ha. Jag måste skicka till dem vid tillfälle.
Vi saknar dig här.
/Din äldste son
Det är jag som skriver igen. Ditt barnbarn saknar dig. Jag också. Vi ska åka och titta på graven framåt våren, och sova några nätter i stugan. Det känns märkligt att du ligger däruppe, under jord. Vi visste ju att du ville tillbaka till Tärendö. Men du tänkte dig nog inte på det sättet.
Age of Empires var igång på datorn när de hittade dig. Jag har börjat spela det själv. Jag minns att du sa att det var ett sätt att koppla bort värken. Tänkte att det är värt att prova.
Imorgon går jag tillbaka till skolan. Jag ligger lite efter igen, men det ska nog gå bra.
Jag har tittat en hel del i gamla fotoalbum med ditt barnbarn. Hon har pratat en del om hur det var "När faffa levde och bodde i det där huset med fammo". Ibland låter det som om hon saknar huset och dig i samma saknad. Kanske är det så. För henne var det ju ditt hus.
Nåja. Jag har snart läst alla dina historier. Det var inte så många av dem jag läst tidigare. Men jag visste om nästan alla. Du berättade om dem per telefon och i bastun. Och om dina planer med dem. Jag har gett jakthistorierna till din bror. Dina andra syskon ville också ha. Jag måste skicka till dem vid tillfälle.
Vi saknar dig här.
/Din äldste son
onsdag 10 februari 2010
Väder och vind
Vad pratade vi om, du och jag pappa? Ibland om politiken. Ibland om jakten. Andra gånger skogen, skrivandet, hjortronmaskiner, hjortronhundar, döden, livet, framtiden, dåtiden och samtiden.
Och nästan alltid om väder och vind. Du var verkligen intresserad av vädret.
Jag skulle gärna prata väder med dig många gånger till.
Och nästan alltid om väder och vind. Du var verkligen intresserad av vädret.
Jag skulle gärna prata väder med dig många gånger till.
tisdag 9 februari 2010
Ögonblick V
Pappa tar mig i handen. Det känns tryggt och varmt. Hans hand är stor, fingrarna lite sträva. Han har ännu inte förlorat ringfingertoppen i en vedkap. Han är så stor och jag är så liten. Han är det största som finns.
- Kom, säger han, så ska vi gå och se om vi kan hitta killarna som tog din cykel.
Vi hittade aldrig killarna, men vi hittade min cykel.
- Kom, säger han, så ska vi gå och se om vi kan hitta killarna som tog din cykel.
Vi hittade aldrig killarna, men vi hittade min cykel.
måndag 8 februari 2010
Vid Kalix älv
Vid Kalixälv där vi fiskat många gånger och tänt minst lika många eldar. Om vintern när isen låg tjock frös jag tårna av mig då vi pimplade där. På sommaren tittade vi på när de vittjade näten vid fallet. Eller åkte uppströms med morfars båt för att se om det irrat in några abborrar i mjärdorna.
söndag 7 februari 2010
Brev till pappa III
Hej pappa.
Igår träffade jag min bror. Han du drack glögg med din sista kväll. Jag pratade med min farbror också. Det är så mycket som är konstigt nu. Hunden har det fortfarande bra. Och jag blev bjuden upp till sommaren. Så vi kan gå i dina fotspår. På våra hjortronställen. På jaktmarkerna. Redan när snön smälter åker jag upp, för att sova några nätter i stugan du byggt. Stugan där vi tillbringade min barndoms somrar.
Jag har tittat en hel del på dina gröna kartor, fältkartor och vegetationskartor. Och jag drömmer om en annan tid. Då vi ännu tävlade om vem som plockade mest. Jag vet att det är många ställen jag aldrig kommer att återvända till. Men en del ska jag besöka igen. Det ska bli många lägereldar än.
Jag kom att tänka på Paul Theroux roman "O-zonen", en rätt jordnära sf-historia som jag gav dig för så många år sedan då du fyllde år. Jag hade precis läst den och tyckte den var mycket bra. Jag skrev på försättsbladet: "Till far när han blir gammal. Ha en bra dag - Daniel". Varpå du flinande ställde in den i hyllan med orden: "Jag är inte gammal än." Och för att överlista dig var jag tvungen att köpa en ny "O-zonen". En precis likadan något år senare. På försättssidan i den skrev jag: "Till far att läsa på sitt 48:onde år, av sonen". Du läste den då, när du var 48 och hade nio år kvar att leva. Du var inte lika översvallande förtjust som jag var. Men båda exemplaren, inklusive mitt eget exemplar, står i mina bokhyllor. Jag klarar inte av att göra mig av med något.
Jag saknar dig.
/Din äldste son
Igår träffade jag min bror. Han du drack glögg med din sista kväll. Jag pratade med min farbror också. Det är så mycket som är konstigt nu. Hunden har det fortfarande bra. Och jag blev bjuden upp till sommaren. Så vi kan gå i dina fotspår. På våra hjortronställen. På jaktmarkerna. Redan när snön smälter åker jag upp, för att sova några nätter i stugan du byggt. Stugan där vi tillbringade min barndoms somrar.
Jag har tittat en hel del på dina gröna kartor, fältkartor och vegetationskartor. Och jag drömmer om en annan tid. Då vi ännu tävlade om vem som plockade mest. Jag vet att det är många ställen jag aldrig kommer att återvända till. Men en del ska jag besöka igen. Det ska bli många lägereldar än.
Jag kom att tänka på Paul Theroux roman "O-zonen", en rätt jordnära sf-historia som jag gav dig för så många år sedan då du fyllde år. Jag hade precis läst den och tyckte den var mycket bra. Jag skrev på försättsbladet: "Till far när han blir gammal. Ha en bra dag - Daniel". Varpå du flinande ställde in den i hyllan med orden: "Jag är inte gammal än." Och för att överlista dig var jag tvungen att köpa en ny "O-zonen". En precis likadan något år senare. På försättssidan i den skrev jag: "Till far att läsa på sitt 48:onde år, av sonen". Du läste den då, när du var 48 och hade nio år kvar att leva. Du var inte lika översvallande förtjust som jag var. Men båda exemplaren, inklusive mitt eget exemplar, står i mina bokhyllor. Jag klarar inte av att göra mig av med något.
Jag saknar dig.
/Din äldste son
lördag 6 februari 2010
Ögonblick VI
Vi åker från en tom lägenhet i Luleå. Jag är fem år. Till hösten ska jag börja sexårs i Malmberget. Familjen flyttar. Mamma och lillebror har redan åkt. Jag tror med tåg. Det bästa med Malmberget är vikingaskeppet. Vi var där och tittade tidigare på våren. Pappa svänger förbi affären innan vi lämnar Luleå. Han köper mig ett Lucky Luke-album och lite godis, korv och pulvermos. Tältet är i bagaget.
När han stannar sin olivgröna SAAB V4:a och slår upp tältet pirrar det i magen. Jag har aldrig sovit i tält förr. På kvällen ligger vi i varsin sovsäck. Jag på hans arm, och han läser ur albumet för mig.
*****
Jag har på mig en klarröd tröja med superhjälten Blixtens märke på bröstet. Jag rusar fram och tillbaka i den timrade fjällkojan. Utanför viner vinden, det knakar och knäpper i väggarna. Pappa dricker kaffe med någon av hans bekanta som åkt med oss upp till fjällen.
På natten har jag svårt att sova. Stormen utanför ylar. Det slår i någon fönsterlucka. Jag ligger i överslafen. Pappa under. Då och då tittar jag ned för att se att han är vaken. Varje gång ser han lugnt tillbaka och hans blick lugnar mig varje gång.
*****
Vi står på verandan utanför stugan. På bordet står våra hjortronhinkar. Två tiolitershinkar som båda är rågade med bär. En är pappas. Den andra är min. Som vanligt står det mycket på spel. Vår inbördes tävling. Vem har plockat mest? Vi väger min hink först. Åtta komma fem kilo.
- Inte illa, säger pappa.
Sedan väger vi hans bär. Åtta komma sju kilo. Och så var det nästan alltid. Han var en jävel på bärplockning.
När han stannar sin olivgröna SAAB V4:a och slår upp tältet pirrar det i magen. Jag har aldrig sovit i tält förr. På kvällen ligger vi i varsin sovsäck. Jag på hans arm, och han läser ur albumet för mig.
*****
Jag har på mig en klarröd tröja med superhjälten Blixtens märke på bröstet. Jag rusar fram och tillbaka i den timrade fjällkojan. Utanför viner vinden, det knakar och knäpper i väggarna. Pappa dricker kaffe med någon av hans bekanta som åkt med oss upp till fjällen.
På natten har jag svårt att sova. Stormen utanför ylar. Det slår i någon fönsterlucka. Jag ligger i överslafen. Pappa under. Då och då tittar jag ned för att se att han är vaken. Varje gång ser han lugnt tillbaka och hans blick lugnar mig varje gång.
*****
Vi står på verandan utanför stugan. På bordet står våra hjortronhinkar. Två tiolitershinkar som båda är rågade med bär. En är pappas. Den andra är min. Som vanligt står det mycket på spel. Vår inbördes tävling. Vem har plockat mest? Vi väger min hink först. Åtta komma fem kilo.
- Inte illa, säger pappa.
Sedan väger vi hans bär. Åtta komma sju kilo. Och så var det nästan alltid. Han var en jävel på bärplockning.
Skärvor V
Jag är ensam i korridoren. Jag har suttit inlåst på toaletten för att slippa åttorna på lunchen, har ingen lust att bli snöpulad, så nu är jag sen till lektionen. Jag befinner mig helt i min egen värld. Därför ser jag det alldeles för sent. En av de värsta galningarna och hans kompis kommer gående mot mig. Det finns ingenstans att fly. Killen, som går i nian, griper tag i min tröja och slänger in mig i ett skåp. Sedan lyfter han upp mig i tröjan så fötterna dinglar. Han dunkar in mig i skåpdörren.
Då kommer en lärarinna ut genom en dörr. Bara några meter från oss. Jag brukar spana på henne i korridoren. Hon har enorma bröst. Nu ser hon lite besvärad ut.
När hon går förbi oss säger hon:
- Ta det lugnt med småkillarna.
Sedan går hon. Och jag hänger kvar i killens grepp.
Då kommer en lärarinna ut genom en dörr. Bara några meter från oss. Jag brukar spana på henne i korridoren. Hon har enorma bröst. Nu ser hon lite besvärad ut.
När hon går förbi oss säger hon:
- Ta det lugnt med småkillarna.
Sedan går hon. Och jag hänger kvar i killens grepp.
fredag 5 februari 2010
Till min bäste vän
När jag får telefon och en röst säger att min far är död. Då åker jag buss 25 mil. Sedan skjutsar du mig lika långt. Mitt i natten. Du stannar hemma från arbetet dagen därpå om jag behöver dig. Två dagar senare kommer du tillbaka igen. Du följer med på det personliga avskedet, men väntar utanför. Du står i köket där min far brukade stå då släkten kommer. Du kommer på begravningen. Du ringer och skickar sms för att kolla att det är okej.
Genom åren har vi delat så många minnen. Du har alltid funnits där. I långa perioder hängde jag nästan på låset då du slutade jobbet. Och sedan halvsov du nästan en halvtimma i sängen medan jag satt i soffan eller på stolen vid skrivbordet och pratade. Du hjälpte mig få mitt första riktiga arbete. Vi vandrade över fjällen. Utforskade fjärran världar. Vakade nätter. Delade hemligheter. Drack te och slogs med moskitbromsar.
Du är min bästa vän och jag finns alltid här för dig.
När som helst.
Genom åren har vi delat så många minnen. Du har alltid funnits där. I långa perioder hängde jag nästan på låset då du slutade jobbet. Och sedan halvsov du nästan en halvtimma i sängen medan jag satt i soffan eller på stolen vid skrivbordet och pratade. Du hjälpte mig få mitt första riktiga arbete. Vi vandrade över fjällen. Utforskade fjärran världar. Vakade nätter. Delade hemligheter. Drack te och slogs med moskitbromsar.
Du är min bästa vän och jag finns alltid här för dig.
När som helst.
torsdag 4 februari 2010
Brev till pappa II
Hej Pappa.
Det var ingen vidare dag idag. Jag tittade på en del diabilder som du tog när vi var små. Och bläddrade bland gamla foton. Gick igenom dina gamla Faktakalendrar. Varje dag grader, vind och väder antecknat med din eländiga handstil. Om somrarna också hur många kilo hjortron vi plockat. Dag för dag. Ganska jobbigt att se. Särskilt de dagar då du antecknat "Värk", "Int. värk" eller "Värk". Nog visste jag att du brukade ha ont på grund av reumatismen, men att det var så illa. Jag läste faktiskt också dina papper från läkaren då du blev förtidspensionerad på halvtid. Ja, jag vet att du inte gillade att gnälla, men du om någon kunde ha sagt något. Hur ont det gjorde.
Nåväl. Dina böcker står hos mig nu. Jag behöver fler hyllor. Jag ska äntligen ta itu med att läsa Grishams "Det målade huset" som du rekommenderade för så många år sen. Och Harry Martinssons "Vägen till klockrike". Din favoritbok. Jag har ju tänkt läsa den så länge, för att se vad det är som tilltalar dig så. Ja, det är många böcker på min läslista nu, förutom alla recensionsböcker jag ska ta mig igenom. På tal om det fick jag hem nyöversättningarna av Tolkiens trilogi, samt hans nyare "Hurins barn". Ska bli intressant att läsa och jämföra med Ohlmarks.
Och när vi ändå är inne på fantasy så minns jag den gången du spelade rollspel med mig och lillebror. Du var en tjuv, och din rollperson dog på tio minuter. Du begrep aldrig riktigt spelet, men du gjorde och ville göra så mycket med oss barn, så du till och med provade rollspel. Inte illa.
Nu har jag lite annat att stå i, men jag skriver mer en annan gång.
/ Din äldste son
Det var ingen vidare dag idag. Jag tittade på en del diabilder som du tog när vi var små. Och bläddrade bland gamla foton. Gick igenom dina gamla Faktakalendrar. Varje dag grader, vind och väder antecknat med din eländiga handstil. Om somrarna också hur många kilo hjortron vi plockat. Dag för dag. Ganska jobbigt att se. Särskilt de dagar då du antecknat "Värk", "Int. värk" eller "Värk". Nog visste jag att du brukade ha ont på grund av reumatismen, men att det var så illa. Jag läste faktiskt också dina papper från läkaren då du blev förtidspensionerad på halvtid. Ja, jag vet att du inte gillade att gnälla, men du om någon kunde ha sagt något. Hur ont det gjorde.
Nåväl. Dina böcker står hos mig nu. Jag behöver fler hyllor. Jag ska äntligen ta itu med att läsa Grishams "Det målade huset" som du rekommenderade för så många år sen. Och Harry Martinssons "Vägen till klockrike". Din favoritbok. Jag har ju tänkt läsa den så länge, för att se vad det är som tilltalar dig så. Ja, det är många böcker på min läslista nu, förutom alla recensionsböcker jag ska ta mig igenom. På tal om det fick jag hem nyöversättningarna av Tolkiens trilogi, samt hans nyare "Hurins barn". Ska bli intressant att läsa och jämföra med Ohlmarks.
Och när vi ändå är inne på fantasy så minns jag den gången du spelade rollspel med mig och lillebror. Du var en tjuv, och din rollperson dog på tio minuter. Du begrep aldrig riktigt spelet, men du gjorde och ville göra så mycket med oss barn, så du till och med provade rollspel. Inte illa.
Nu har jag lite annat att stå i, men jag skriver mer en annan gång.
/ Din äldste son
Skärvor IV
De coola killarna igen. Jag går i sjuan. De i åttan. I träslöjden har en av dem precis gjort färdigt sin kniv.
Två av dem grabbar tag i mig i korridoren. De trycker upp mig mot ett av skåpen så det smäller i hela korridoren. Där finns ingen annan än vi. Jag. Och dem.
Och en av de allra coolaste killarna drar kniven ur slidan. Trycker den mot min hals.
- Skär då, väser en av hans nästan lika coola polare.
Han trycker kniven mot min hals så hårt att jag tror att det snart ska gå hål. Stålet är alldeles kallt mot huden. Den coola killen spänner ögonen i mig. En sån blick...
Han drar tillbaka kniven och sätter ner den i slidan igen.
- Såg ni killen, han blev alldeles vit i ansiktet, skrockar de och släpper mig. Jag rasar ihop på golvet. Benen vägrar bära mig.
Grabbarna står kvar en stund och garvar. Ett riktigt rått skratt. Sedan går de. Fortfarande skrattande.
Två av dem grabbar tag i mig i korridoren. De trycker upp mig mot ett av skåpen så det smäller i hela korridoren. Där finns ingen annan än vi. Jag. Och dem.
Och en av de allra coolaste killarna drar kniven ur slidan. Trycker den mot min hals.
- Skär då, väser en av hans nästan lika coola polare.
Han trycker kniven mot min hals så hårt att jag tror att det snart ska gå hål. Stålet är alldeles kallt mot huden. Den coola killen spänner ögonen i mig. En sån blick...
Han drar tillbaka kniven och sätter ner den i slidan igen.
- Såg ni killen, han blev alldeles vit i ansiktet, skrockar de och släpper mig. Jag rasar ihop på golvet. Benen vägrar bära mig.
Grabbarna står kvar en stund och garvar. Ett riktigt rått skratt. Sedan går de. Fortfarande skrattande.
onsdag 3 februari 2010
De 10 bästa sångerna om döden
De tio bästa sångerna som på ett eller annat sätt handlar om döden. Utan inbördes ordning.
Alla ska i jorden
Stefan Sundström bättre än han varit på länge. Ett givet köp.
Paint it Black
Originalet för mig är med Inkubbus Sukkubus. Jag hörde deras version innan jag hörde Rolling stones. Inkubbus Sukkubus slår gubbarna i Stones fem dagar i veckan.
Free Like an Eagle
Svenska Talk of the Town i en av min barndoms låtar.
Magnus pappa är en flygkapten
Magnus Johansson sjunger om en frånvarande pappa. Tyvärr hittade jag den inte på Youtube.
See You on the Other Side
Ozzy är alltid Ozzy. See you on the Other Side en mycket stark låt.
Du liv
Dan Andersson, Sveriges kanske främste poet. Och Sofia Karlssons skönsjungande stämma.
Om Black Jim
Thåström sjunger om Dan Andersson. Gåshud.
Ljuset
Afzelius med Ljuset. Flitigt spelad på begravningar.
Glory to the Brave
Hammerfall, 80-talsrock fast på 90-talet. Hur bra som helst.
Missing
Springsteens ledmotiv till Crossing Guards. Om saknaden efter någon som försvunnit in i den stora tomheten.
Alla ska i jorden
Stefan Sundström bättre än han varit på länge. Ett givet köp.
Paint it Black
Originalet för mig är med Inkubbus Sukkubus. Jag hörde deras version innan jag hörde Rolling stones. Inkubbus Sukkubus slår gubbarna i Stones fem dagar i veckan.
Free Like an Eagle
Svenska Talk of the Town i en av min barndoms låtar.
Magnus pappa är en flygkapten
Magnus Johansson sjunger om en frånvarande pappa. Tyvärr hittade jag den inte på Youtube.
See You on the Other Side
Ozzy är alltid Ozzy. See you on the Other Side en mycket stark låt.
Du liv
Dan Andersson, Sveriges kanske främste poet. Och Sofia Karlssons skönsjungande stämma.
Om Black Jim
Thåström sjunger om Dan Andersson. Gåshud.
Ljuset
Afzelius med Ljuset. Flitigt spelad på begravningar.
Glory to the Brave
Hammerfall, 80-talsrock fast på 90-talet. Hur bra som helst.
Missing
Springsteens ledmotiv till Crossing Guards. Om saknaden efter någon som försvunnit in i den stora tomheten.
Hej min vän
Hej min vän.
Minns du när vi byggde kojan i skogen? Minns du när en av de stora killarna hittade oss. Och med en morakniv - var det din han tog från dig? - jagade han oss genom skogen efter att han sparkat sönder kojan. Jag var inte snabb nog. Snart låg jag under honom i mossan. Han dinglade kniven ovanför mitt ansikte och sa han skulle hugga.
Rätt lustigt egentligen. Hur många gånger jag blivit knivhotad under min uppväxt. Om man nu kan kalla det lustigt.
Jag minns all sand som vi släpade in på ditt rum. Det tycktes som en bra idé just då. Det var åtminstone några ögonblicks kreativitet.
Jag minns också alla kojor i skogen.
Jag minns blåbär och mörka nätter med stjärnor vid Abborrtjärn.
Jag minns resor till andra världar och galaxer.
Jag minns samurajer och kaniner, tärningar och en MSX som drog åt vänster.
Jag minns fotboll på plastgräset.
Och jag minns när vi blev påhoppade av killen med snedtändning på väg hem genom ett mörkt och vintrigt Malmberget. Nog var det väl ganska läbbigt, just då?
Jag vill bara att du ska veta att du är en riktig vän och att jag önskar dig allt gott i livet. Tänk att vi känt varandra sedan vi var sju år! Det är inte klokt vad tiden går.
/Din vän
Minns du när vi byggde kojan i skogen? Minns du när en av de stora killarna hittade oss. Och med en morakniv - var det din han tog från dig? - jagade han oss genom skogen efter att han sparkat sönder kojan. Jag var inte snabb nog. Snart låg jag under honom i mossan. Han dinglade kniven ovanför mitt ansikte och sa han skulle hugga.
Rätt lustigt egentligen. Hur många gånger jag blivit knivhotad under min uppväxt. Om man nu kan kalla det lustigt.
Jag minns all sand som vi släpade in på ditt rum. Det tycktes som en bra idé just då. Det var åtminstone några ögonblicks kreativitet.
Jag minns också alla kojor i skogen.
Jag minns blåbär och mörka nätter med stjärnor vid Abborrtjärn.
Jag minns resor till andra världar och galaxer.
Jag minns samurajer och kaniner, tärningar och en MSX som drog åt vänster.
Jag minns fotboll på plastgräset.
Och jag minns när vi blev påhoppade av killen med snedtändning på väg hem genom ett mörkt och vintrigt Malmberget. Nog var det väl ganska läbbigt, just då?
Jag vill bara att du ska veta att du är en riktig vän och att jag önskar dig allt gott i livet. Tänk att vi känt varandra sedan vi var sju år! Det är inte klokt vad tiden går.
/Din vän
tisdag 2 februari 2010
Brev till pappa
Hej Pappa.
Hunden mår bra. Jag tänkte att du kanske ville veta. Annars är det ganska bra här efter omständigheterna. Jag har klarat mina kurser fast jag knappt varit i skolan, och om ett år är jag färdigbakad undersköterska. Jag har plågat din bil nästan 200 mil sedan du gick iväg. De första 170 milen isade rutorna igen nästan hela tiden. 200 mil. Som Sverige och en bra bit längre ändå.
Huset är sålt och tömt. Flyttgubbarna kommer snart. Det går så fort att städa undan ett helt liv. Mycket har åkt på tippen. Vi blev nog stammisar på Kavaheden ett tag. Dina tavlor hänger på väggen ovanför datorn. Farmor tittar också ned på mig därifrån. Du ska också åka upp där. Bredvid henne.
Huset är sålt och tömt. Flyttgubbarna kommer snart. Det går så fort att städa undan ett helt liv. Mycket har åkt på tippen. Vi blev nog stammisar på Kavaheden ett tag. Dina tavlor hänger på väggen ovanför datorn. Farmor tittar också ned på mig därifrån. Du ska också åka upp där. Bredvid henne.
Min äldste lillebror kommer med katterna och tåget ikväll. Jag kör hem honom med din bil. Den går bra förresten. Imorgon hämtar vi våra saker. Dina saker. Också med din bil. Och släp. Nästan alla böcker jag gav dig flyttar hem till mig. Uppslagsverken orkade jag inte. Kunskap är en börda, du vet... De sönderlästa exemplaren av Sagan om ringen fick lillebror. Liksom uppslagsverket över andra världskriget. Men merparten av böckerna kommer hem till mig. Du sa det ju, så sent som i slutet av oktober, att jag byggde på mitt eget arv då du fick en kartong med böcker av mig i julklapp.
Annars har det snöat fruktansvärt mycket sedan du gick. Och jag tänker på dig. När snön faller. När jag kör din bil. När jag hämtar min dotter på dagis. När jag somnar vid min fru. När jag tänker ringa och minns att du inte länge är kvar. När jag åker 364:an från Skellefteå. När jag sover i stugan. När jag äter frukost på morgonen. Och jag tänker. Jag tänker på vad du sa, senast när du var här. Hur trött du var. Inte så konstigt med tanke på ditt hjärta. Om vi bara vetat att det inte var magen.
Ja, du måste ha varit fruktansvärt trött. Men du får vila nu åtminstone. Vi bar dig, vi syskon och kusinen. Till din sista vila. Det var kallt, inte lika kallt som när farmor lämnade oss. Men ändå. Kistlocket skar in i armen. Tyngden var ofattbar. Och inte blev det lättare när kistan var sänkt i jorden.
I sommar följer du med mig när jag drar ut i skogen. Du har inget val. Du finns kvar i mig till den dagen det blir min tur. Tills dess är du med mig.
Jag önskar att vi fick träffas igen. Men både du och jag visste, att sedan är det slut.
/Din äldste son
Annars har det snöat fruktansvärt mycket sedan du gick. Och jag tänker på dig. När snön faller. När jag kör din bil. När jag hämtar min dotter på dagis. När jag somnar vid min fru. När jag tänker ringa och minns att du inte länge är kvar. När jag åker 364:an från Skellefteå. När jag sover i stugan. När jag äter frukost på morgonen. Och jag tänker. Jag tänker på vad du sa, senast när du var här. Hur trött du var. Inte så konstigt med tanke på ditt hjärta. Om vi bara vetat att det inte var magen.
Ja, du måste ha varit fruktansvärt trött. Men du får vila nu åtminstone. Vi bar dig, vi syskon och kusinen. Till din sista vila. Det var kallt, inte lika kallt som när farmor lämnade oss. Men ändå. Kistlocket skar in i armen. Tyngden var ofattbar. Och inte blev det lättare när kistan var sänkt i jorden.
I sommar följer du med mig när jag drar ut i skogen. Du har inget val. Du finns kvar i mig till den dagen det blir min tur. Tills dess är du med mig.
Jag önskar att vi fick träffas igen. Men både du och jag visste, att sedan är det slut.
/Din äldste son
Skärvor III
Jag brukade ofta gå hem efter skolan i högstadiet. Det fanns två gäng coola killar i klasserna över mig. De tyckte det var mycket roligt att leka.
Det tyckte inte jag.
Fast jag hade väl inte så mycket att säga till om.
Ibland åkte jag buss. Då hoppade de av på samma hållplats som mig. Och mitt på villakvarteret. där Svensson satt och lagade middan. Där hemmafruarna gluttade bakom gardinerna. Där lekte vi.
I den kallaste vintern. Mellan tjugo och trettio grader kallt. De tog mina skor och strumpor. Slet av mig skolryggsäcken. Kastade ut skolböckerna långt i djupsnön. Kastade skorna ännu längre, åt skilda håll. Likadant med strumporna. Sedan mössa och handskar. Och sen åkte resten av jag i snön. Och där låg jag. Barfota. Fötterna kalla som is. Kvar stod killarna. Tuffingarna. Hårdingarna. De var tvungna att vänta och se så jag inte fick fatt i skorna för tidigt. Så jag låg kvar tills de gick. Ibland sparkade de mer snö över mig. Ibland blev jag bara snöpulad där jag låg. Andra gånger ven snöbollarna.
Det var alltid lika roligt.
Det tyckte inte jag.
Fast jag hade väl inte så mycket att säga till om.
Ibland åkte jag buss. Då hoppade de av på samma hållplats som mig. Och mitt på villakvarteret. där Svensson satt och lagade middan. Där hemmafruarna gluttade bakom gardinerna. Där lekte vi.
I den kallaste vintern. Mellan tjugo och trettio grader kallt. De tog mina skor och strumpor. Slet av mig skolryggsäcken. Kastade ut skolböckerna långt i djupsnön. Kastade skorna ännu längre, åt skilda håll. Likadant med strumporna. Sedan mössa och handskar. Och sen åkte resten av jag i snön. Och där låg jag. Barfota. Fötterna kalla som is. Kvar stod killarna. Tuffingarna. Hårdingarna. De var tvungna att vänta och se så jag inte fick fatt i skorna för tidigt. Så jag låg kvar tills de gick. Ibland sparkade de mer snö över mig. Ibland blev jag bara snöpulad där jag låg. Andra gånger ven snöbollarna.
Det var alltid lika roligt.
måndag 1 februari 2010
Skärvor II
Vad gör en pappa när inget har fungerat? När han har pratat med lärarna och föräldrarna, men det inte blir bättre. Snarare tvärtom.
Vad gör en pappa när sonen kommer hem från skolan och tre killar hoppat på honom längs vägen för att ge honom stryk?
Vad gör en pappa som pratat med barnen. Som besökt föräldrar och lärare. När sonen kommer hem efter ännu mer. Ännu värre.
När inget hjälper.
Jo. Pappa sa: "Jag vet att jag lärt dig att inte slåss. Men slå tillbaka. Sikta mot ansiktet. Slå mot ögonen."
Så djävla desperat han måste ha varit. Så ont det måste ha gjort.
Och jag? Jag gjorde som han sa.
Och vet ni? Det blev faktiskt lite bättre ett tag.
Vad gör en pappa när sonen kommer hem från skolan och tre killar hoppat på honom längs vägen för att ge honom stryk?
Vad gör en pappa som pratat med barnen. Som besökt föräldrar och lärare. När sonen kommer hem efter ännu mer. Ännu värre.
När inget hjälper.
Jo. Pappa sa: "Jag vet att jag lärt dig att inte slåss. Men slå tillbaka. Sikta mot ansiktet. Slå mot ögonen."
Så djävla desperat han måste ha varit. Så ont det måste ha gjort.
Och jag? Jag gjorde som han sa.
Och vet ni? Det blev faktiskt lite bättre ett tag.
lördag 30 januari 2010
Ögonblick IV
Jag ligger i sängen i jaktkojan och lyssnar på eldens arbete. I handen håller jag Ondskans sten, av Stephen Donaldson. Jag har nästan läst ut den. Pappa, som också vilat ryggen, reser sig upp. Det knakar i han leder då han rör sig. Han lägger på ännu några vedträn på elden. Den behagliga värmen sprider sig med en lukt av rök då granklabbarna sprätter när värmen tar dem.
***
***
fredag 29 januari 2010
Telefonjack
Vi hade problem med telefonen, visserligen IP-telefoni, men det skulle gå att koppla den från bredbandsuttaget till det vanliga telefonjacket i lägenheten så vi kunde ha telefoner i alla rum. Jag ringde vaktmästaren, som kom och kollade och sa att allt var i sin ordning. Men inte fungerade det. Jag pratade med vår operatör som sa det inte var deras jobb.
Så tröttnade jag. Och ringde pappa. Han skulle ändå komma ned snart, så vi kunde titta på det då. Han hittade felet omedelbart. Telekablarna som kom ut från väggen var avklippta. De stack knappt fram alls. Förmodligen var det något som hänt då de tapetserat om i lägenheten innan vi flyttat in. Nåja, vi behövde inte koppla upp oss mot telenätet, så vi drog upp ett internt system i lägenheten, pappa och jag.
Så tröttnade jag. Och ringde pappa. Han skulle ändå komma ned snart, så vi kunde titta på det då. Han hittade felet omedelbart. Telekablarna som kom ut från väggen var avklippta. De stack knappt fram alls. Förmodligen var det något som hänt då de tapetserat om i lägenheten innan vi flyttat in. Nåja, vi behövde inte koppla upp oss mot telenätet, så vi drog upp ett internt system i lägenheten, pappa och jag.
torsdag 28 januari 2010
Skärvor
På skolgården vid Tallbacka finns många skärvor kvar. Dels finns det det som var bra. Jag, min bror och vår gemensamme vän - en av mina klasskamrater - som lekte superhjältar och Star Wars i skogen bakom skolan. Dels finns det det som var mindre bra. Som när jag tvingades slåss mot klassens bråkstake. Gång efter gång. Hetsad av mobbarna. Och så det som var mindre bra. Som när gänget jagade mig och min bror med kniv. När de slog in lillebrors ansikte mot glasrutan (rutan höll). När de coola killarna pissade på min cykel. Eller allt det andra.
Ändå. Många riktigt bra minnen skapades där. Efter skoltid. Jag vill därför tacka min bror och min barndomsvän. Tack för superhjältarna bakom skolan. Tack för Star Wars i sandlådan och skogen. Tack för kälkbackarna och alla robotar i lekrummet. Tack för alla oförglömliga minnen.
Ändå. Många riktigt bra minnen skapades där. Efter skoltid. Jag vill därför tacka min bror och min barndomsvän. Tack för superhjältarna bakom skolan. Tack för Star Wars i sandlådan och skogen. Tack för kälkbackarna och alla robotar i lekrummet. Tack för alla oförglömliga minnen.
De roligaste matcherna att vinna
Jag minns inte riktigt när jag lärde mig schackspelets regler. Det var dock i tidiga år. Jag spelade med pappa. I förskolan, sexårs, spelade jag med en annan sexåring. En av fröknarna satt med. Vi spelade och jag schackade kungen. "Du måste flytta den", sa jag, "annars vinner jag". Men både min kompis och fröken skakade på huvudet: "Man spelar tills alla pjäser är tagna", förklarade fröken. Jag blev så upprörd så jag inte spelade schack med någon i förskolan igen.
Hemma började jag och pappa spela om vem som skulle diska efter maten. Då gick jag i ettan. Spelen kunde pågå upp till en timme. Pappa tänkte flera drag fram. Jag försökte, men jag inkluderade bara mina egna pjäser i den planeringen.
Jag diskade många gånger kan jag säga. Jag besegrade honom nog en enda gång i schack, då var jag betydligt äldre.
I högstadiet spelade jag mot två av klassens snillen. När den förste av dem förlorade skrattade den andra ut honom och sa ungefär: "Jag ska visa hur man ska göra." Jag vann också det andra spelet. "Men det var nästan fusk", hävdade min klasskamrat, "för det var så kort tid av lunchen kvar."
Pappa myste då jag berättade för honom.
I gymnasiet spelade jag flera hundra spel mot en god vän. Jag vill minnas att jag vann snäppet fler än honom. Nästan varje lunchrast satt vi och lirade på skolbiblioteket.
Pappa flinade också då jag berättade om en av mina nya bekanta, som plockade fram schackbrädet under mitt första besök. Min bekanta hade länge pratat om hur bra han var på att spela schack. Nu skulle han visa. Vi spelade, och han fick tidigt övertaget. Det såg länge illa ut, men jag började ana att jag kunde vända då han inte uppmärksammade en av mina möjligheter. Så jag tog chansen. Vände matchen och vann. Min bekanta sa inte ett ord. Han reste sig upp, skrapade raskt ned alla pjäser i lådan och bar bort schackspelet. Efter det pratade han inte om schack. Nånsin mer.
Och pappa skrattade: "Det är de matcherna som är roligast att vinna."
Hemma började jag och pappa spela om vem som skulle diska efter maten. Då gick jag i ettan. Spelen kunde pågå upp till en timme. Pappa tänkte flera drag fram. Jag försökte, men jag inkluderade bara mina egna pjäser i den planeringen.
Jag diskade många gånger kan jag säga. Jag besegrade honom nog en enda gång i schack, då var jag betydligt äldre.
I högstadiet spelade jag mot två av klassens snillen. När den förste av dem förlorade skrattade den andra ut honom och sa ungefär: "Jag ska visa hur man ska göra." Jag vann också det andra spelet. "Men det var nästan fusk", hävdade min klasskamrat, "för det var så kort tid av lunchen kvar."
Pappa myste då jag berättade för honom.
I gymnasiet spelade jag flera hundra spel mot en god vän. Jag vill minnas att jag vann snäppet fler än honom. Nästan varje lunchrast satt vi och lirade på skolbiblioteket.
Pappa flinade också då jag berättade om en av mina nya bekanta, som plockade fram schackbrädet under mitt första besök. Min bekanta hade länge pratat om hur bra han var på att spela schack. Nu skulle han visa. Vi spelade, och han fick tidigt övertaget. Det såg länge illa ut, men jag började ana att jag kunde vända då han inte uppmärksammade en av mina möjligheter. Så jag tog chansen. Vände matchen och vann. Min bekanta sa inte ett ord. Han reste sig upp, skrapade raskt ned alla pjäser i lådan och bar bort schackspelet. Efter det pratade han inte om schack. Nånsin mer.
Och pappa skrattade: "Det är de matcherna som är roligast att vinna."
onsdag 27 januari 2010
"...inte är det riktig poker."
Under uppväxten brukade jag och pappa spela tvåmansvist. Jag vann väl inte så där jätteofta. Snarare tvärtom. Uppskattningsvis vann pappa 19 av 20 gånger, varpå han brukade flina: "Gammal är äldst."
Vi spelade även poängpoker ibland. Och i somras var jag uppe i Gällivare samtidigt som mina bröder. Det blev en del kortspelande, bland annat introducerade vi pappa i Texas Holdem. Vi förklarade hur det gick till. Vi satsade med fyra-i-radbrickor och Monopolpengar. Han rynkade på näsan, men spelade. Dock hade han svårt att hänga med. Jag minns inte riktigt vem av oss fyra som vann, men efteråt skakade han på huvudet: "Men inte är det riktig poker det där. Det ska vara stötpoker. Det brukade vi spela när jag växte upp."
Samma sak gällde Chicago. "Det är ju så många byten. Där kan vem som helst vinna."
Ja, han kunde vara lite trulig över sånt han inte riktigt förstod. Nya saker. Men i tvåmansvist var han kung.
Vi spelade även poängpoker ibland. Och i somras var jag uppe i Gällivare samtidigt som mina bröder. Det blev en del kortspelande, bland annat introducerade vi pappa i Texas Holdem. Vi förklarade hur det gick till. Vi satsade med fyra-i-radbrickor och Monopolpengar. Han rynkade på näsan, men spelade. Dock hade han svårt att hänga med. Jag minns inte riktigt vem av oss fyra som vann, men efteråt skakade han på huvudet: "Men inte är det riktig poker det där. Det ska vara stötpoker. Det brukade vi spela när jag växte upp."
Samma sak gällde Chicago. "Det är ju så många byten. Där kan vem som helst vinna."
Ja, han kunde vara lite trulig över sånt han inte riktigt förstod. Nya saker. Men i tvåmansvist var han kung.
söndag 24 januari 2010
Hjortronsomrar
Jag minns den första hjortronplockningen med pappa som om det vore igår. Sommaren 1980, jag var tre och ett halvt. Jag hade fått tjata på pappa för att få följa med, och äntligen blev det av. Jag plockade i en liten leksakshink, en sådan man har i sandlådan. Tre deciliter fick jag ihop innan jag plurrade och blev kall om fötterna.
Också pappa mindes våra många hjortronresor ihop. Han skrev om det i en kort text på några sidor, kallad Hjortronsomrar:
"Vi kliver över det vattenfyllda diket, min son och jag. Sonen är tre år, halvvägs in på det fjärde. Ena handen runt min hals och den andra handen håller hårt i den lilla hinken.
Äntligen får han följa med pappa och plocka hjortron."
Jag hade alldeles glömt bort den texten. Han mailade den till mig sommaren 2007. Nu när jag gick igenom vår gamla mailkonversation hittade jag den igen. Och saknaden, som hela tiden finns där, växte sig än större.
lördag 23 januari 2010
Pappa och jag
En betydligt yngre upplaga av mig själv tillsammans med jakthunden, som också han då var ung och vid god hälsa. Nu är han gammal och trött, lite dement och halvdöv. Men fortfarande en jäkligt bra hund. Här har pappa och jag lagt jaktgevären åt sidan för att vila benen vid lägerelden en stund. Vi tände många lägereldar, pappa och jag.
fredag 22 januari 2010
Den norrländska myren
Jag och pappa plockade ofta hjortron i dessa trakter. Där vilar ett lugn som tar tyngden från axlarna och gör det lättare att andas. Till sommaren ska jag dit igen, då med min bästa vän om han kan följa med. Det är fyra år sedan jag var dit senast. Alldeles för länge sedan.
Foto: Tyko Lehto
Foto: Tyko Lehto
torsdag 21 januari 2010
Narkaustuntuuri
En av de vackraste platser, jag är ofta där i tanken. Jag var där med min far och några hjortronhinkar här om natten. Han sörjde att jaktlaget hade ryckts ifrån honom. Sedan vaknade jag. Det tog lång tid att somna om.
Foto: Tyko Lehto
Foto: Tyko Lehto
"Bäcken brusar muntert i sin fåra."
"Bäcken brusar muntert i sin fåra." Det var de första skönlitterära ord jag läste som var författade av min far, inledningen till vårt gemensamma fantasyepos. Det var pappa som kommit med idén:
- Jag börjar ha läst så mycket fantasy, så jag tänkte: hur svårt han det vara? Och du har ju redan en värld som vi kan utgå ifrån. Ska vi skriva en roman ihop?
Och på den vägen var det. De senaste åren hände inte så mycket mer än att vi pratade om vårt projekt då och då. Och det tycktes alltid komma saker i vägen. Men vi hade inte gett upp.
Nu sitter jag här och bläddrar igenom min fars alla anteckningar, händelsescheman, årtal, mer eller mindre färdigskrivna kapitel och de båda versionerna (som kanhända var tänkta att sammanfogas). Och det är imponerande hur mycket han hann knacka ned, med tanke på att han satt med läsglasögonen på nästippen, sneglade ned på tangentbordet och siktade noga med pekfingrarna en bokstav i taget.
- Jag börjar ha läst så mycket fantasy, så jag tänkte: hur svårt han det vara? Och du har ju redan en värld som vi kan utgå ifrån. Ska vi skriva en roman ihop?
Och på den vägen var det. De senaste åren hände inte så mycket mer än att vi pratade om vårt projekt då och då. Och det tycktes alltid komma saker i vägen. Men vi hade inte gett upp.
Nu sitter jag här och bläddrar igenom min fars alla anteckningar, händelsescheman, årtal, mer eller mindre färdigskrivna kapitel och de båda versionerna (som kanhända var tänkta att sammanfogas). Och det är imponerande hur mycket han hann knacka ned, med tanke på att han satt med läsglasögonen på nästippen, sneglade ned på tangentbordet och siktade noga med pekfingrarna en bokstav i taget.
onsdag 20 januari 2010
Ögonblick IV
- Jaha, du har skrivit en insändare om det, säger pappa.
- Jo.
- Bra. Jag hade tänkt göra detsamma, men det räcker om en Lehto tar bladet från mun.
*****
I skogen vid elden. Knastrande och värmande. Vi lutar oss tillbaka i mossan. Det har varit nattfrost. Ett pudervitt snötäcke pryder Narkaustuntuuris topp. Bergets steniga skravel reser sig över oss på andra sidan myren. Bakom oss ligger den ensliga skogskojan vi sovit i.
Vi samtalar om döden.
- Det bästa vore att få dö knall och fall, utan att veta om det själv. Inte bli liggande flera år, säger pappa.
- Jo.
- Det vore ett bra sätt att dö.
*****
- Det är länge sedan det är röjt sly runt stugan. Det är väl två år sen du gjorde det sist, ingen har gjort det efter dig.
Det var pappas sätt att fråga om jag kunde ta hand om det igen. Men jag var ju bara upp en vecka, så jag sa nej. Vi kanske kunde göra det nästa sommar, sommaren 2010?
*****
Tärendö älv flyter makligt förbi. Jag, brorsan och farsan sitter vid stranden och lyssnar till eldens knastrande och vågornas sång. Röken svider i ögonen. Tre fiskespön står lutade mot björkslyet. Ryggsäcken ligger på stenarna. En korv fräser över elden. Det är pappas födelsedag. Då vi var små åkte vi dit varje år när han fyllde år den 21:a juli. Till Saarikurkkio.
- Jo.
- Bra. Jag hade tänkt göra detsamma, men det räcker om en Lehto tar bladet från mun.
*****
I skogen vid elden. Knastrande och värmande. Vi lutar oss tillbaka i mossan. Det har varit nattfrost. Ett pudervitt snötäcke pryder Narkaustuntuuris topp. Bergets steniga skravel reser sig över oss på andra sidan myren. Bakom oss ligger den ensliga skogskojan vi sovit i.
Vi samtalar om döden.
- Det bästa vore att få dö knall och fall, utan att veta om det själv. Inte bli liggande flera år, säger pappa.
- Jo.
- Det vore ett bra sätt att dö.
*****
- Det är länge sedan det är röjt sly runt stugan. Det är väl två år sen du gjorde det sist, ingen har gjort det efter dig.
Det var pappas sätt att fråga om jag kunde ta hand om det igen. Men jag var ju bara upp en vecka, så jag sa nej. Vi kanske kunde göra det nästa sommar, sommaren 2010?
*****
Tärendö älv flyter makligt förbi. Jag, brorsan och farsan sitter vid stranden och lyssnar till eldens knastrande och vågornas sång. Röken svider i ögonen. Tre fiskespön står lutade mot björkslyet. Ryggsäcken ligger på stenarna. En korv fräser över elden. Det är pappas födelsedag. Då vi var små åkte vi dit varje år när han fyllde år den 21:a juli. Till Saarikurkkio.
tisdag 19 januari 2010
"Vem har du tagit livet av nu då?"
Ja, det var vad farsan undrade då jag i våras skickade honom ett obetitlat fantasymanuskript, det första från min penna på mycket länge. Hjortronplockning hade en stor roll i berättelsen, och naturligtvis var det mycket farsan kände igen från de hjortronturer vi gjorde tillsammans. "Jag var tvungen att bläddra till slutet för att se hur det skulle gå", mailade farsan dagen därpå. Mycket riktigt hade någon dött, men väldigt tidigt i historien. Farsan såg likheterna med honom själv och romanfiguren, en erfaren skogsmänniska som helst var ute i skogen, och sa med glimten i ögat: "Jaså, du önskar livet ur mig?"
Romankaraktären dog av en hjärtinfarkt. Precis som farsan i december förra året.
Det var några mindre detaljer som farsan också skakade på huvudet åt vad gällde förfarandet i vissa situationer. "En stadsbo märker nog inget, men kan man lite om skogen kommer man att haka upp sig på det", förklarade han. Jag visste precis vad han menade. Inga stora grejer, utan mindre detaljer som jag varit för lat för att lösa, eftersom jag inte trodde någon skulle märka dem. Jag åtgärdade dem dock efter farsans kritik.
Farsan sade också att han med spänning skulle följa de framtida äventyren som karaktärerna i boken skulle råka ut för. Det har kommit annat skrivande i mellan, men snart är det dags igen. Dock tyvärr utan farsans kommentarer om stadsbor...
Romankaraktären dog av en hjärtinfarkt. Precis som farsan i december förra året.
Det var några mindre detaljer som farsan också skakade på huvudet åt vad gällde förfarandet i vissa situationer. "En stadsbo märker nog inget, men kan man lite om skogen kommer man att haka upp sig på det", förklarade han. Jag visste precis vad han menade. Inga stora grejer, utan mindre detaljer som jag varit för lat för att lösa, eftersom jag inte trodde någon skulle märka dem. Jag åtgärdade dem dock efter farsans kritik.
Farsan sade också att han med spänning skulle följa de framtida äventyren som karaktärerna i boken skulle råka ut för. Det har kommit annat skrivande i mellan, men snart är det dags igen. Dock tyvärr utan farsans kommentarer om stadsbor...
torsdag 7 januari 2010
Tiomilavandringen
Jag vet inte när idén föddes. Men den var pappas. Vi skulle vandra genom skogen från Gällivare till Tärendö. Själv hade jag många år tidigare cyklat samma sträcka, men vägen förbi Dokkas och Ullatti. Men farsan tyckte vi borde gå. Han hade tittat på kartorna. Funderat. Inte var det mer än tio mil eller så. En baggis. Vi kom fram till att vi skulle gå på våren, när snön smält men innan insekterna vaknat på riktigt. Vi ville slippa myggen eftersom vi planerade sova under bar himmel.
Det är nu några år sen. Fem, tror jag.
Vi pratade om det då och då. Det skulle ju passa också. Man skulle ha tid att ta ledigt från vardagslivet. Och vi kunde ju inte vänta för länge, bäst att gå medan farsan hade någorlunda flås.
Det blev aldrig någon tiomilavandring. Vi sov aldrig under bar himmel. Vi fiskade inte längs vägen.
Det är nu några år sen. Fem, tror jag.
Vi pratade om det då och då. Det skulle ju passa också. Man skulle ha tid att ta ledigt från vardagslivet. Och vi kunde ju inte vänta för länge, bäst att gå medan farsan hade någorlunda flås.
Det blev aldrig någon tiomilavandring. Vi sov aldrig under bar himmel. Vi fiskade inte längs vägen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)