onsdag 27 januari 2010

"...inte är det riktig poker."

Under uppväxten brukade jag och pappa spela tvåmansvist. Jag vann väl inte så där jätteofta. Snarare tvärtom. Uppskattningsvis vann pappa 19 av 20 gånger, varpå han brukade flina: "Gammal är äldst."

Vi spelade även poängpoker ibland. Och i somras var jag uppe i Gällivare samtidigt som mina bröder. Det blev en del kortspelande, bland annat introducerade vi pappa i Texas Holdem. Vi förklarade hur det gick till. Vi satsade med fyra-i-radbrickor och Monopolpengar. Han rynkade på näsan, men spelade. Dock hade han svårt att hänga med. Jag minns inte riktigt vem av oss fyra som vann, men efteråt skakade han på huvudet: "Men inte är det riktig poker det där. Det ska vara stötpoker. Det brukade vi spela när jag växte upp."

Samma sak gällde Chicago. "Det är ju så många byten. Där kan vem som helst vinna."

Ja, han kunde vara lite trulig över sånt han inte riktigt förstod. Nya saker. Men i tvåmansvist var han kung.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar