När jag var liten ville jag fortfarande tro. Jag försökte verkligen. Men när jag blev lite större infann sig tvivlet. Eller, det hade redan funnits där. I åttaårsåldern satt jag med pappas lexikon och läste om världsreligionerna. Vilken skulle man tro på? Den med flest anhängare torde ju vara den som var på riktigt. Eller? Jag kollade statistik över anhängare och kom fram till att den med mest tillbedjare borde vara sann. Fast helt säker kunde jag ju inte vara.
Numera är jag ateist och kommer nog så att förbli. Jag har svårt att tänka mig annat.
Numera är jag ateist och kommer nog så att förbli. Jag har svårt att tänka mig annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar