Vi sitter i hans röda Toyota utanför bommen in till Bäckåsen, där jag har min första lägenhet. Han ser trött ut. Det är nittiotal. Han vänder sig mot mig, och säger något som jag aldrig kommer att glömma.
***
Det är sportlov. Jag är kanske tio, elva år. Vi är i Tärendö på min farmors gård. Ovanför oss välver sig den mörka skyn strödd av tusentals fjärran solar. Jag är imponerad. Man ser fler stjärnor här än i storstan Gällivare... Pappa pekar ut stjärnbilder åt mig och jag suger i mig.
***
Pappa visar mig en överraskning på köksbordet hos mina morföräldrar. Där står det. Ett cowboyfort byggt av små trälister och tändstickor. Han har gjort det själv.
- Vad ska det heta, undrar han.
Mina kunskaper om vilda västern är högst begränsade. Jag är kanske fem år. Men jag gillar låten Apache och förknippar den av någon anledning med indianer.
- Fort Apache, säger jag.
Pappa skriver Fort Apache på en glasspinne och spikar upp den ovanför ingången till fortet.
Nästan trettio år senare står fortet i min dotters rum.
***
Det är sportlov. Jag är kanske tio, elva år. Vi är i Tärendö på min farmors gård. Ovanför oss välver sig den mörka skyn strödd av tusentals fjärran solar. Jag är imponerad. Man ser fler stjärnor här än i storstan Gällivare... Pappa pekar ut stjärnbilder åt mig och jag suger i mig.
***
Pappa visar mig en överraskning på köksbordet hos mina morföräldrar. Där står det. Ett cowboyfort byggt av små trälister och tändstickor. Han har gjort det själv.
- Vad ska det heta, undrar han.
Mina kunskaper om vilda västern är högst begränsade. Jag är kanske fem år. Men jag gillar låten Apache och förknippar den av någon anledning med indianer.
- Fort Apache, säger jag.
Pappa skriver Fort Apache på en glasspinne och spikar upp den ovanför ingången till fortet.
Nästan trettio år senare står fortet i min dotters rum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar