onsdag 3 februari 2010

Hej min vän

Hej min vän.

Minns du när vi byggde kojan i skogen? Minns du när en av de stora killarna hittade oss. Och med en morakniv - var det din han tog från dig? - jagade han oss genom skogen efter att han sparkat sönder kojan. Jag var inte snabb nog. Snart låg jag under honom i mossan. Han dinglade kniven ovanför mitt ansikte och sa han skulle hugga.

Rätt lustigt egentligen. Hur många gånger jag blivit knivhotad under min uppväxt. Om man nu kan kalla det lustigt.

Jag minns all sand som vi släpade in på ditt rum. Det tycktes som en bra idé just då. Det var åtminstone några ögonblicks kreativitet.

Jag minns också alla kojor i skogen.

Jag minns blåbär och mörka nätter med stjärnor vid Abborrtjärn.

Jag minns resor till andra världar och galaxer.

Jag minns samurajer och kaniner, tärningar och en MSX som drog åt vänster.

Jag minns fotboll på plastgräset.

Och jag minns när vi blev påhoppade av killen med snedtändning på väg hem genom ett mörkt och vintrigt Malmberget. Nog var det väl ganska läbbigt, just då?

Jag vill bara att du ska veta att du är en riktig vän och att jag önskar dig allt gott i livet. Tänk att vi känt varandra sedan vi var sju år! Det är inte klokt vad tiden går.

/Din vän

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar