Halvblodsprinsen lurade alla

"Halvblodsprinsen lurade alla hela tiden, men i slutet gjorde han det!"

Min dotter har sett de sex första Harry Potterfilmerna. Hon vet att del sju kommer att delas upp i två delar. Hon nämner små detaljer ur filmerna som jag inte ens noterat själv, och i början på varje efterföljande del på ettan utbrister hon:

"Nu har Harry Potter blivit ännu större!"

Hon går omkring hemma och använder pennor som trollstavar och ibland är hon Ginny, ibland Hermione. Jag minns själv hur det var när man var liten och var helt inne i något. Som Star Wars. Det var som igår. Eller idag? Vänta nu. Det är jag ju fortfarande.

När farfar fick hjärtförfarkning

Kanske lika mycket för mig själv som för min dotter. Jag har skrivit och ritat sagor åt henne sedan hon var ett och ett halvt, två år. Nu när hon av och till kommer in på farfar och hans trasiga hjärta föll det sig naturligt att bygga vidare på det. Terapi för mig och förklaringar för henne.

Edit: Jag fick en fråga om varför jag skriver "hjärtförfarkning". Det är helt enkelt vad min dotter säger att hennes farfar dog av.

Vänner

Vänner kantar min stig genom livet. Många väljer andra stigar, andra vägar och så ses vi aldrig igen. Eller också träffas vi många år senare. På något annat sätt. Som andra personer. Med nya roller.

Många vänner finns där bara en kort del av mitt liv. Rotlösheten och många uppbrott har gjort att jag ibland själv valt andra vägar. Många tvära kast, från norr till söder och tillbaka igen. Vissa vänner finns kvar. Tack vare internet. Men de flesta blir kvar som ett minne.

Ett fåtal vänner har funnits där nästan hela mitt liv. Från sex år och längre ändå. Vi har fortfarande kontakt. Vi har fortfarande en mycket nära relation. Vänskapen har förändrats sedan den tiden. Fördjupats. Odlats. Stärkts. Jag ser inget som kan ändra på det. Jag är oerhört tacksam över vår vänskap. Ni vet vilka ni är.

Hemma

Hemma är på många ställen. Minnen överallt. Många platser kommer jag inte tillbaka till. Andra besöker jag då och då. Och ibland, då minnets bitterljuva symfoni sköljer över mig med hela sin kraft, då blir det svårt att andas. När jag trampar stigar jag trampat förr. Där min dotter lärde sig gå. Där jag träffade min fru. Då min pappa levde.

Hemma är på många ställen, men ibland ingenstans. Jag har bott på så många ställen. Var är hemma? Var är mina rötter rotade? Är jag rotlös? Hemma måste vara där hon är. Ja, så måste det vara. Även om vissa platser känns bättre än andra.

Bara helt vanliga förbannade jävla människor

Dags för mer texter. Denna gång de inledande kapitlen i min roman "Bara helt vanliga förbannade jävla människor". Fotot ovan är från gruvtornet vid gropen i Malmberget, detta har en central roll i berättelsen. Texten hittar ni i menyn till höger.

Ögonblick IX

Jag: "Jag flyttar till Skåne. Jag har kommit in på Österlens folkhögskola."
Du: "Vad ska du läsa där?"
Jag: "Skrivande."
Du: "Ska du ta studielån för att lära dig göra något som du redan kan?" (Skakar på huvudet.)

***

Vi stod i en sal på lasarettet hela familjen. I sängen låg din mor. Min farmor. Hon kunde inte prata. Hon tittade inte ens på oss. Hörde hon oss? Visste hon att vi var där?

Känseln och hörseln är det sista som lämnar oss. Kanske kände hon att vi höll hennes hand. När vi pratade till henne.

När hon senare somnade in, var hon inte ensam. Du var där. Hon dog inte ensam.

Och så blev det din tur. Det gick fort för dig. Och ingen fanns vid din sida. Hur skulle vi kunnat vara? Ingen visste ens om hur det var med ditt hjärta. Tack och lov inte du själv heller. Du slapp åtminstone ångesten som hjärtbesvär för med sig. Du trodde ju allt skulle bli bra med din magoperation.

Ögonblick VIII

Du: "Förkylningen har suttit i länge nu."
Jag: "Ja, men det är ju inget man dör av. Det brukar ju bli bättre."
Du: "Det brukar ju det ja."

Två dagar senare är du död.

***

Två mil utanför Gällivare får jag soppatorsk. Jag har kört från Umeå med influensa i kroppen. Otroligt dumt. Inte en tanke på att fylla på bensin, annars brukar jag tanka i Töre.
Vad göra? Jag ringer pappa. En halvtimme senare dyker han upp med en dunk bensin.

En stygg liten flicka

Jag kommer att lägga upp några kapitel ur mina böcker här på bloggen. De går att hitta till höger i menyn. Först ut är "En stygg liten flicka", skriven våren 2001 och sedan redigerad en del under årens lopp. "En stygg liten flicka" ingår också i samlingen "Skärvor".

Bland bildelar och websidor

Ibland har jag tummen mitt i handen. Som när det gäller bilar. Visst, jag kan tanka, fylla på olja och byta hjul, kan nog till och med byta olja och filter. Men ungefär där tar mina mekarkunskaper slut. Nu när jag står inför byte av kamrem, pump och bromsar är jag alldeles villrådig. Jag letar bildelar på Mekonomen genom att söka på mitt registreringsnummer. Då hittar jag olika typer av bromsar, med olika diameter. Jaha? Jag ringer en verkstad för att få råd. Men mekanikern pratar någon konstig form av svenska som inbegriper massor av facktermer, så jag förstår inte mycket och blir inte klokare då jag lägger på. Samma sak då jag öga mot öga pratar med en annan mekaniker.

På Biltemas websida blir jag än mer villrådig. Där kan jag inte ens söka på registreringsnumret.

Men så igår, en liten seger. Ena strålkastaren la av. Jag hade en extra lampa i bilen. Upp med motorhuven, och efter en stunds pillande (ja, ja, det tog väl tjugo minuter) får jag loss den gamla lampan. Vips sitter där en ny. Fantastiskt. Åtminstone en liten seger. Jag har bytt lampa i bilen...

Blå himmel över Tärendö by

En sommardag i augusti 2007, satt jag med min dotter i hammocken på stugutomten. Min dotter var eld och lågor över att vara i farmors och farfars stuga, med farmor och farfar.

När vi åker tillbaka till sommaren är han inte där.

Brev till pappa VII

Hej pappa.

Vi pratade om döden i skolan igår. Hur förhåller man sig till den professionellt? Hur beter man sig yrkesmässigt i mötet med anhöriga? Ska man lägga fram en bibel eller psalmbok eller inte? Och jag tänkte på hur det var för dig. När du låg där på stålbritsen under ett lakan. Jag var inte där då, men några timmar senare satt jag på bussen på väg norrut. Låg där en bibel på ett bord när min bror tittade till dig efter att de förgäves försökt få liv i din kropp?

På det personliga avskedet var det fullt med psalmböcker. Inte för din skull. Inte för min eller mina syskons, utan för de andras. Själv låg du bara tyst i kistan i dina vanliga kläder. Du var svart i fingertopparna på ena handen. Huden under hakan var lite bylsig. Men annars var det du. Med sluten mun, slutna ögon. När jag rörde vid din hand var den lös och kall. Nästan lite sladdrigt mjuk i köttet och skinnet. Vigselringen satt kvar på ringfingret. Allt som var du låg i den kistan. Och allt ska ruttna bort i Tärendös mull. Dina minnen och din personlighet. Dina tankar och drömmar. Allt försvinner. Brevet jag lämnade i dina händer var för min skull. Jag vet att du aldrig kommer att läsa det. Men jag behövde skriva det, precis som jag behöver skriva den här bloggen.

Det finaste av allt på det personliga avskedet var när min dotter ville sjunga "Blinka lilla stjärna" för dig, men hon inte vågade riktigt. Så hon gnolade den för dig i min famn. Du hade gillat det.

Vilken religon har rätt?

När jag var liten ville jag fortfarande tro. Jag försökte verkligen. Men när jag blev lite större infann sig tvivlet. Eller, det hade redan funnits där. I åttaårsåldern satt jag med pappas lexikon och läste om världsreligionerna. Vilken skulle man tro på? Den med flest anhängare torde ju vara den som var på riktigt. Eller? Jag kollade statistik över anhängare och kom fram till att den med mest tillbedjare borde vara sann. Fast helt säker kunde jag ju inte vara.

Numera är jag ateist och kommer nog så att förbli. Jag har svårt att tänka mig annat.

Farfars svarta hjärta, inkonsekventa svar åt ett barn

Sommaren 2009

Min dotter: Jag vill aldrig dö. Jag vill inte att ni ska dö heller. Aldrig någonsin.

Jag: Man lever hela sitt liv först och blir gammal. Och när man blivit gammal och levt hela sitt liv, då dör man. Men det är så jättelänge kvar. Många, många år.


***

December 2009

Min dotter: Jag är ledsen för att farfar är död.

Jag: Jag med.

Min dotter: Men när jag är ledsen, då kommer det tårar från mina ögon. Det kommer aldrig tårar från dina ögon pappa.

Jag: ... (snyfta, snora, hulka)


***

Jul 2009

Min dotter: Varför dog farfar?

Jag: För att hans hjärta var trasigt.

Min dotter: Men farfar var ju inte gammal!

Jag: Nä. Det var han inte...

Min dotter: Så varför dog farfar?


***

Vintern 2009/2010

Min dotter: Varför får man hjärtförfarkning?

Jag: Ja du. Farfars hjärta var lite trasigt, så det kunde inte slå längre. Han fick en hjärtinfarkt.

Min dotter: Hm. Jag tror att farfars hjärta var rött och slog så här (visar pulserande med händerna), sen stannade det och blev svart och då dog farfar. Så tror jag att det är.


***

Vintern 2009/2010

Min dotter: Om det skulle komma en önskestjärna så skulle jag önska att farfar levde.

Jag: Det hade varit bra, men när man är död kommer man aldrig aldrig tillbaka. Det är som att sova utan att drömma. Man finns inte längre.

Min dotter: Eller så kommer man till himlen. Där får man nog vara nakenfis hela tiden.


***

Vintern 2009/2010

Min dotter: Jag drömde att vi var hos farmor och farfar och att farfar satt på den stora verandan och drack saft.

Gulligare än dig i alla fall

Min dotter: Gulliga pappa!

Jag: Gulliga du!

Min dotter (rynkar på näsan): Men! Jag sa "gulliga pappa" och du sa "gulliga du", men då är vi ju lika gulliga! Och jag är ju liten och du är stor, så då är jag gulligare än dig. Du måste säga "gulliga, gulliga du".

Brev till pappa VI

Hej pappa.

Det är jag igen. Jag får snart besök, äldsta lillasyster kommer hit. Vi ska se ett avsnitt Buffy: The Body. Kan du tänka dig, det handlar om när Buffys mamma dör. Trevligt värre.

Vädret är fint och soligt. Gatan utanför borde skrapas, men det verkar inte hända. Det ser riktigt illa ut. Dåligt av kommun att inte ta bort snön. Plogvallarna är så höga och så långt ut på gatan att det snart är mer en knölig stig än en väg.

Igår pratade vi om hjärtinfarkter och annat relaterat på skolan. Hela dagen. Det var lite tungt.

Snart är dina jakthistorier färdigbrutna. Då ska vi bara hitta någon lämplig omslagsbild. Det finns ju bra många foton att ta av. Jag har valt namnet "Hjortronsomrar och andra berättelser från skog och mark", efter novellen om våra hjortronresor.

Jag önskar att du hade fått se boken då den blir klar.

/Din äldste son

För att bli 1000 år

* Borsta tänderna

* Ät mat

* Sov ordentligt

Receptet kommer från min dotter, fem och ett halvt år gammal.