Hemma är på många ställen. Minnen överallt. Många platser kommer jag inte tillbaka till. Andra besöker jag då och då. Och ibland, då minnets bitterljuva symfoni sköljer över mig med hela sin kraft, då blir det svårt att andas. När jag trampar stigar jag trampat förr. Där min dotter lärde sig gå. Där jag träffade min fru. Då min pappa levde.
Hemma är på många ställen, men ibland ingenstans. Jag har bott på så många ställen. Var är hemma? Var är mina rötter rotade? Är jag rotlös? Hemma måste vara där hon är. Ja, så måste det vara. Även om vissa platser känns bättre än andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar