tisdag 2 februari 2010

Skärvor III

Jag brukade ofta gå hem efter skolan i högstadiet. Det fanns två gäng coola killar i klasserna över mig. De tyckte det var mycket roligt att leka.

Det tyckte inte jag.

Fast jag hade väl inte så mycket att säga till om.

Ibland åkte jag buss. Då hoppade de av på samma hållplats som mig. Och mitt på villakvarteret. där Svensson satt och lagade middan. Där hemmafruarna gluttade bakom gardinerna. Där lekte vi.

I den kallaste vintern. Mellan tjugo och trettio grader kallt. De tog mina skor och strumpor. Slet av mig skolryggsäcken. Kastade ut skolböckerna långt i djupsnön. Kastade skorna ännu längre, åt skilda håll. Likadant med strumporna. Sedan mössa och handskar. Och sen åkte resten av jag i snön. Och där låg jag. Barfota. Fötterna kalla som is. Kvar stod killarna. Tuffingarna. Hårdingarna. De var tvungna att vänta och se så jag inte fick fatt i skorna för tidigt. Så jag låg kvar tills de gick. Ibland sparkade de mer snö över mig. Ibland blev jag bara snöpulad där jag låg. Andra gånger ven snöbollarna.

Det var alltid lika roligt.

2 kommentarer:

  1. Nä fyfan Daniel :( Det låter ju fruktansvärt det här. Jag läser om allt du och din bror varit med om och jag får en klump i magen. Jag försöker minnas om även jag har varit elak mot dig men jag kan inte minnas, är som en dement gammal dam. OM jag har varit elak mot dig så vill jag be om förlåtelse, barn kan vara vidriga och jag har säkert varit elak mot någon om inte annat för att rädda mitt eget skinn :( Fy satan för mobbning och för föräldrar/vuxna och lärare som blundar för sådant. Jag har själv 2 barn och lika hårt som jag önskar att de aldrig ska bli mobbade, lika hårt önskar jag att de aldrig ska mobba någon annan. Kram / Sandra

    SvaraRadera
  2. Daniel: Gällivare kallades Sveriges Chicago då du växte upp? Helt sjukt åtminstonde. Var var alla stora?

    SvaraRadera