Hunden mår bra. Jag tänkte att du kanske ville veta. Annars är det ganska bra här efter omständigheterna. Jag har klarat mina kurser fast jag knappt varit i skolan, och om ett år är jag färdigbakad undersköterska. Jag har plågat din bil nästan 200 mil sedan du gick iväg. De första 170 milen isade rutorna igen nästan hela tiden. 200 mil. Som Sverige och en bra bit längre ändå.
Huset är sålt och tömt. Flyttgubbarna kommer snart. Det går så fort att städa undan ett helt liv. Mycket har åkt på tippen. Vi blev nog stammisar på Kavaheden ett tag. Dina tavlor hänger på väggen ovanför datorn. Farmor tittar också ned på mig därifrån. Du ska också åka upp där. Bredvid henne.
Huset är sålt och tömt. Flyttgubbarna kommer snart. Det går så fort att städa undan ett helt liv. Mycket har åkt på tippen. Vi blev nog stammisar på Kavaheden ett tag. Dina tavlor hänger på väggen ovanför datorn. Farmor tittar också ned på mig därifrån. Du ska också åka upp där. Bredvid henne.
Min äldste lillebror kommer med katterna och tåget ikväll. Jag kör hem honom med din bil. Den går bra förresten. Imorgon hämtar vi våra saker. Dina saker. Också med din bil. Och släp. Nästan alla böcker jag gav dig flyttar hem till mig. Uppslagsverken orkade jag inte. Kunskap är en börda, du vet... De sönderlästa exemplaren av Sagan om ringen fick lillebror. Liksom uppslagsverket över andra världskriget. Men merparten av böckerna kommer hem till mig. Du sa det ju, så sent som i slutet av oktober, att jag byggde på mitt eget arv då du fick en kartong med böcker av mig i julklapp.
Annars har det snöat fruktansvärt mycket sedan du gick. Och jag tänker på dig. När snön faller. När jag kör din bil. När jag hämtar min dotter på dagis. När jag somnar vid min fru. När jag tänker ringa och minns att du inte länge är kvar. När jag åker 364:an från Skellefteå. När jag sover i stugan. När jag äter frukost på morgonen. Och jag tänker. Jag tänker på vad du sa, senast när du var här. Hur trött du var. Inte så konstigt med tanke på ditt hjärta. Om vi bara vetat att det inte var magen.
Ja, du måste ha varit fruktansvärt trött. Men du får vila nu åtminstone. Vi bar dig, vi syskon och kusinen. Till din sista vila. Det var kallt, inte lika kallt som när farmor lämnade oss. Men ändå. Kistlocket skar in i armen. Tyngden var ofattbar. Och inte blev det lättare när kistan var sänkt i jorden.
I sommar följer du med mig när jag drar ut i skogen. Du har inget val. Du finns kvar i mig till den dagen det blir min tur. Tills dess är du med mig.
Jag önskar att vi fick träffas igen. Men både du och jag visste, att sedan är det slut.
/Din äldste son
Annars har det snöat fruktansvärt mycket sedan du gick. Och jag tänker på dig. När snön faller. När jag kör din bil. När jag hämtar min dotter på dagis. När jag somnar vid min fru. När jag tänker ringa och minns att du inte länge är kvar. När jag åker 364:an från Skellefteå. När jag sover i stugan. När jag äter frukost på morgonen. Och jag tänker. Jag tänker på vad du sa, senast när du var här. Hur trött du var. Inte så konstigt med tanke på ditt hjärta. Om vi bara vetat att det inte var magen.
Ja, du måste ha varit fruktansvärt trött. Men du får vila nu åtminstone. Vi bar dig, vi syskon och kusinen. Till din sista vila. Det var kallt, inte lika kallt som när farmor lämnade oss. Men ändå. Kistlocket skar in i armen. Tyngden var ofattbar. Och inte blev det lättare när kistan var sänkt i jorden.
I sommar följer du med mig när jag drar ut i skogen. Du har inget val. Du finns kvar i mig till den dagen det blir min tur. Tills dess är du med mig.
Jag önskar att vi fick träffas igen. Men både du och jag visste, att sedan är det slut.
/Din äldste son
Väldigt fint skrivet om din pappa.
SvaraRadera