Ögonblick VI

Vi åker från en tom lägenhet i Luleå. Jag är fem år. Till hösten ska jag börja sexårs i Malmberget. Familjen flyttar. Mamma och lillebror har redan åkt. Jag tror med tåg. Det bästa med Malmberget är vikingaskeppet. Vi var där och tittade tidigare på våren. Pappa svänger förbi affären innan vi lämnar Luleå. Han köper mig ett Lucky Luke-album och lite godis, korv och pulvermos. Tältet är i bagaget.

När han stannar sin olivgröna SAAB V4:a och slår upp tältet pirrar det i magen. Jag har aldrig sovit i tält förr. På kvällen ligger vi i varsin sovsäck. Jag på hans arm, och han läser ur albumet för mig.

*****

Jag har på mig en klarröd tröja med superhjälten Blixtens märke på bröstet. Jag rusar fram och tillbaka i den timrade fjällkojan. Utanför viner vinden, det knakar och knäpper i väggarna. Pappa dricker kaffe med någon av hans bekanta som åkt med oss upp till fjällen.

På natten har jag svårt att sova. Stormen utanför ylar. Det slår i någon fönsterlucka. Jag ligger i överslafen. Pappa under. Då och då tittar jag ned för att se att han är vaken. Varje gång ser han lugnt tillbaka och hans blick lugnar mig varje gång.

*****

Vi står på verandan utanför stugan. På bordet står våra hjortronhinkar. Två tiolitershinkar som båda är rågade med bär. En är pappas. Den andra är min. Som vanligt står det mycket på spel. Vår inbördes tävling. Vem har plockat mest? Vi väger min hink först. Åtta komma fem kilo.
- Inte illa, säger pappa.
Sedan väger vi hans bär. Åtta komma sju kilo. Och så var det nästan alltid. Han var en jävel på bärplockning.