... och så bränner vi våra vingar
”Angel, angel,
down we go together”
- Morrissey
1.
Hon skriker, förtvivlat som ett djur inför slakten. Över henne ligger han, stönar och frustar. Kåt och berusad, kuken står som ett spett i byxorna. Likt en mauser med magasinet fyllt. Hon kämpar, vrider sig av och an, men monstret är både stark och tung, och hon är liten. Hans andedräkt stinker av cigaretter och sprit.
- Ligg still din jävla hora, väser han ormlikt, jag ska tamej fan knulla dig sönder och samman!
Monstret lägger en hand över hennes mun. Hon biter. Han vrålar omänskligt. Slår henne över munnen. Det smakar järn och tårar.
Hon kvider, hulkande, då hans valkiga näve sliter sönder hennes trosor. Hennes yl stiger mot en höstkall Stockholmshimmel. Hans frustande stötar då han försöker tränga in i henne får henne att kräkas.
- Helvetes jävla sprutluder, skriker han och slår henne upprepade gånger i ansiktet.
Ögat svullnar igen. Läppen spricker.
Men det värsta är inuti.
Hur liten hon är. Krymper ihop till ingenting. Hon vet inte om hon skriker eller gråter, om hon tystnar eller ens om hon är där. Längre.
Det är som om hon vore någon annanstans.
Monstrets röst blir alltmer avlägsen. Den låter som under vatten.
Och snart finns hon inte mer. Kvar är bra ett tomt skal.
Då kastas han av henne. Lutad över dem står en man i finkostym och slips. Mannen sparkar och slår vildsint mot monstret. Som inte försvarar sig. Istället försöker han resa sig upp, springa därifrån. Med byxorna nere vid knäna och kuken våt av blod och sekret.
Men mannens slag och sparkar haglar över honom. Fäller honom till marken. Monstret krymper ihop, kravlar sig bortåt. Mannen fattar tag om hans ena arm. Monstret skakar sig loss, sliter sig ur jackan där mannen har sitt grepp, rullar undan och springer iväg.
Kvar står mannen med jackan i handen. Släpper den till marken och springer iväg. Åt andra hållet.
Kvar ligger hon.
Och tror på djävlar.
2.
- Det måtte vara en helvetes modig jävel, säger Ulf, slänger fram kvällstidningen på fikabordet och sätter sig ned. - Får man en bulla förresten?
- Sure. Har du installerat det nya CS än?
Två av männen tittar intresserat på uppslaget. Svartfeta bokstäver basunerar ut: ”Hjälte avstyrde våldtäkt”. På en svartvit bild tittar en blåslagen ung kvinna ut mot läsaren.
- Snart så. Har några burkar kvar. Men skit i det nu. Kolla va, hon vill hitta honom. Han borde få en fet jävla belöning säger hon. Hur som helst helvetes jävla modigt.
- Eller dumt, svarar Erik och ögnar igenom texten.
Uffe sörplar på sitt kaffe. Han häller i mer mjölk och tar ännu en sockerbit.
- Lär dig att dricka svart, säger Erik utan att titta upp. Johan mittemot flinar instämmande.
- Äh, småskitar som ni ska väl inte käfta. Uppgradera era egna jäkla burkar nästa gång.
Johan stöter armbågen i Eriks sida.
- Du borde väl ha vuxit till dig vid det här laget. Till och med brorsans tonåring dricker kaffet svart.
- Käftas lagom Larsson! Jag kanske glömmer bort Adobe till din dator.
- Att hon visar upp sig sådär i tidningen. Är hon inte klok människan, undrar Erik.
- Modig som fan menar du.
- Jaha. Jag trodde du menade killen.
- Va fan, det var väl inget att spöa upp en jävla våldtäktsman. Såna fega skitar. Nä, det är hon som är modig. Skulle ni ha hela paketet alla tre?
Erik och Johan ser menande på varandra.
- Vadå då. Hon kåtade väl upp han innan. Du ser ju själv på bilden!
- Nä, jag behöver bara Photoshop, Illustrator och Indesign. Erik vill väl ha allt.
- Jo.
- Att hon är alldeles blåslagen eller? Ja, det tyckte hon säkert var jättekul.
- Okej, det var väl att ta i, men jag menar...
- Vad Erik menar är att hon går klädd som en slampa. Kolla bara – hon skickar ju ut signaler om att hon vill bli knullad. Såna tjejer får faktiskt skylla sig själv.
- Precis. För varför är det alltid bara en viss typ av tjejer som blir våldtagna?
- Men ge er nu för fan. Det var då det överjävla jävligaste jag nånsin hört. Våldtäktsman är en våldtäktsman. Så är det. Nackskott om ni frågar mig. Ni som kan, är CS4 nåt bra då?
- Jo för fan. Jag menar, trean var okej, men fyran är vassare. Med 64 bitar är du framtidssäkrad. Men tänk efter, vilken brud som helst skulle ju kunna få en kille skjuten. Bara att dra ihop nån historia. Domstolen tror ju alltid på tjejen.
- Oookej ...
- Vadå? Så är det ju!
Erik dricker upp det sista av kaffet. Kvar i koppen blir bara sump. Han grimaserar lite då han sväljer sista klunken.
- Jaha, var det för svart för dig, lillskiten?
- Va? Nä nä. Det hade kallnat bara.
Det blir tyst. Allas blickar vänds mot den fjärde mannen. Han som suttit där likt en osynlig. Utan ett ord. Utan så mycket som ett ljud. Ibland glömmer de faktiskt alldeles bort att han finns där.
- Än du då, undrar Erik, vad tycker du då?
Jonathan svarar inte. Inte till en början. Hans blick stirrar tomt ned i bordsskivan. Koppen med kaffe som står framför honom prydd av Grafikernas facksymbol har kallnat.
- Jorden till Jonathan, ropar Johan och viftar med handen framför Jonathans ansikte.
- … va? Vadå?
- Fan, du är en jävla sömngångare din lilla kontorsråtta, säger Uffe och knuffar fram tidningen mot honom.
- Men vad tycker du då?
En lång stund stirrar Jonathan på uppslaget. Hans ansikte är hugget i sten. Ögonen uttryckslösa. Sedan reser han sig upp och går därifrån. Utan ett ljud.
De tre kvarvarande männen ser efter honom, sedan på varandra. Tystnaden från Jonathans ryggtavla är det enda som hörs innan de andar tre brister ut i skratt.
- Ja vad fan säger man? Grabbjäkeln har nog inte alla alla popcorn i kanoten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar