söndag 21 mars 2010

Ögonblick IX

Jag: "Jag flyttar till Skåne. Jag har kommit in på Österlens folkhögskola."
Du: "Vad ska du läsa där?"
Jag: "Skrivande."
Du: "Ska du ta studielån för att lära dig göra något som du redan kan?" (Skakar på huvudet.)

***

Vi stod i en sal på lasarettet hela familjen. I sängen låg din mor. Min farmor. Hon kunde inte prata. Hon tittade inte ens på oss. Hörde hon oss? Visste hon att vi var där?

Känseln och hörseln är det sista som lämnar oss. Kanske kände hon att vi höll hennes hand. När vi pratade till henne.

När hon senare somnade in, var hon inte ensam. Du var där. Hon dog inte ensam.

Och så blev det din tur. Det gick fort för dig. Och ingen fanns vid din sida. Hur skulle vi kunnat vara? Ingen visste ens om hur det var med ditt hjärta. Tack och lov inte du själv heller. Du slapp åtminstone ångesten som hjärtbesvär för med sig. Du trodde ju allt skulle bli bra med din magoperation.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar