...då får man inte leka längre. Inte som förr. Då måste man leka med regler. Rollspel, som Drakar och demoner.
Min rollspelsnerv har svårt att stillas. Det är så mycket annat som ska hinnas med. Figurspel och brädspel fungerar ibland som substitut. Eller dataspel, som Battlefront eller Star Wars Lego The Complete Saga.
Men alltjämt suger det i rollspelsnerven.
När blev jag för stor för att leka? Jag vet ganska precis när det hände. Och det var egentligen inte jag. Det var alla runtomkring mig. Inte kunde man leka som ett småbarn då man gick i högstadiet. Legoklossarna i byrån åkte fram allt mer sällan. Det blev ingen mer Star Wars-lek på skolgården. Inga superhjältar. Rollspelen fungerade dock. Det sågs förvisso fortfarande som en hobby för töntar. Men det var helt okej. Det bjöd jag på.
Så blev man ännu större. Hann inte med att spela längre. Fast man trodde att efter gymnasiet, då fanns all tid i världen. Det blev jobb och vidareutbildningar och familj och livet vände ständigt nya blad. Ett andrum kom dock i form av samlarfigurspelen; HeroClix - ett spel där man skulle låta de populära hjältarna från Marvel och DC göra upp, samt Star Wars Miniatures - där Luke Skywalker kunde kämpa mot Darth Vader eller någon annan från Star Wars-universat. Det var inte riktigt rollspel, men det var ändå ruskigt kul.
I själ och hjärta är jag dock fortfarande rollspelare, och kommer så alltid att förbli.
Min rollspelsnerv har svårt att stillas. Det är så mycket annat som ska hinnas med. Figurspel och brädspel fungerar ibland som substitut. Eller dataspel, som Battlefront eller Star Wars Lego The Complete Saga.
Men alltjämt suger det i rollspelsnerven.
När blev jag för stor för att leka? Jag vet ganska precis när det hände. Och det var egentligen inte jag. Det var alla runtomkring mig. Inte kunde man leka som ett småbarn då man gick i högstadiet. Legoklossarna i byrån åkte fram allt mer sällan. Det blev ingen mer Star Wars-lek på skolgården. Inga superhjältar. Rollspelen fungerade dock. Det sågs förvisso fortfarande som en hobby för töntar. Men det var helt okej. Det bjöd jag på.
Så blev man ännu större. Hann inte med att spela längre. Fast man trodde att efter gymnasiet, då fanns all tid i världen. Det blev jobb och vidareutbildningar och familj och livet vände ständigt nya blad. Ett andrum kom dock i form av samlarfigurspelen; HeroClix - ett spel där man skulle låta de populära hjältarna från Marvel och DC göra upp, samt Star Wars Miniatures - där Luke Skywalker kunde kämpa mot Darth Vader eller någon annan från Star Wars-universat. Det var inte riktigt rollspel, men det var ändå ruskigt kul.
I själ och hjärta är jag dock fortfarande rollspelare, och kommer så alltid att förbli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar