Brev till pappa

Hej.

Det är sommar, och för första gången på mycket länge har jag inte klagat nämnvärt på hettan. Jag har till och med badat - både i havet, älven och sjön. Helt crazy. Spritköket är flitigt använt denna sommar. Inte mycket slår gassande sol, doften av T-röd och matos, svett, sand och vatten.

Ditt barnbarn börjar i ettan till hösten. Hon längtar. Det är spännande att följa med på hennes resa, men man får nästan lite svindel då man ser hur fort tiden går. Man gör upp planer, som aldrig hinner förverkligas. Vilket du naturligtvis skulle ha hållit med om ifall du kunde. Det är rätt intressant att jag skriver sånt här till dig, förresten. Du är borta och finns bara kvar i minnet. Egentligen kanske det inte är för dig. Det är väl mest för mig själv. Som en inre monolog.

Annars har det hänt mycket. Fast jobb. Ny lägenhet. En bror flyttade till stan, en annan är på väg härifrån. Syster har brutit upp och är på väg till egen lägenhet. Stockholmssyster kommer upp och hälsar på i slutet av månaden. Livet har gått vidare för oss alla. Alla mina syskon har ändrat sina liv på fundamentala sätt, ingen av dem har kvar de partners du träffade.

Jag har fortfarande inte läst Det målade huset. Texterna ligger och vilar, undantaget jakthistorierna som jag plockade samman för släkten. Tanken är att skriva klart vårt projekt, men sanningen att säga har idéerna funnits där, trots att den riktiga lusten att ta tag i något större projekt har inte funnits där sedan sedan december 2009.

Tiden går och snart har vi följt Jordens bana två varv runt solen efter ditt frånfälle. Det känns länge. Och kort. Och ofattbart. Även om jag rent intellektuellt greppar det, händer det ibland att jag får en ingivelse att berätta dig något, eller ser någon bok jag tror du skulle gilla. Det är korta ögonblick som snabbt går över.

Vi saknar dig.

En skugga av mitt forna jag

Skräphögen har talat!

Jag fick ett mail en dag. Pappa hade hittat en björnriven myrstack och genast såg han likheterna med Fragglarnas allvetande Skräphögen.

Carcassonne - det blir inte bättre än så här

Det var 2001. Jag befann mig på Tradition i Göteborg och spontanköpte ett exemplar av Klaus-Jürgen Wredes spel Carcassonne. Jag hade aldrig hört talas om det innan, men tyckte det såg lite småtrevligt ut. Föga anade jag vilket beroende jag skulle hamna i ...

Till att börja med: Carcassonne är beroendeframkallande. Det är inte bara kul, det är fantastiskt. Det är snabbspelat, förhållandevis enkelt - ja, snudd på genialt. Spelet är ett så kallat brickläggarspel, dvs du drar varje omgång en bricka som du tillfogar spelplanen på ett för dig så fördelaktigt sätt som möjligt. Det man bygger är städer, vägar och stora fält. Dessa kan sedan ge dig en del poäng. Poäng får du för en stad eller en väg genom att ha fler markörer i den än din motspelare. Dessa poäng delas ut så snart staden eller vägen är färdigbyggd. Du får du återta dessa markörer till din hand. Poäng för ett fält får du, precis som för städer/vägar, om du har fler markörer på fältet än din motspelare. Poängen för detta får du dock först när spelets sista bricka är lagd, vilket gör att dessa markörer blir bundna för resten av spelet.

Det finns ett stort slumpmoment inbyggt i spelmekaniken, i och med att du aldrig vet vilken bricka du får på hand. Men det går att planera ändå och det är alltid du som väljer var du placerar brickan någonstans. Alla brickor passar dock inte på alla ställen - så till viss mån är man väl styrd men också detta går att ta med i beräkningarna.

Att brickorna sedan är hyfsat snygga gör ju inte saken sämre. Reglerna är inte heller särskilt krångliga och går fort att läsa igenom.

Spelet är avsett för 8 år och uppåt, och är som roligast på två spelare, men det går att spela på upp till fem. Spelet är dessutom inte speciellt dyrt, det går att hitta för omkring 220 kr på en del spelbutiker.

Jag, som varit helsåld sedan 2001, kan inte annat än varmt rekommendera det.

Betyg: 5/5.


***

Det finns också en mängd utbyggnader till spelet. Dessa innehåller fler brickor, ibland fler markörer och lite mer regler. De tveklöst mest intressanta expansionerna är Inns & Catedrals (4/5) samt Traders & Builders (5/5).

Till Norrland

Jag längtar tillbaka till Norrland,

till myrmarker och till fjäll.

Där forsarna brusande skumma

och dagen aldrig bli kväll.

Där en sommarnatt somnar i dimma,

över ängar där jag brukat gå

då daggen har frusit för frosten

och vintermön tassar på tå.

Jag längtar tillbaka till Norrland,

dess vildsinta storslagenhet

av mil efter mil, många timmar

med sjudande stor ödslighet.

Demoner

Lyssnade en del på min systers gamla demo. Det är riktigt bra, även om det märks att hon utvecklats en hel del. Det finns att köpa här. Där kan ni också köpa Where angels grow. En ännu bättre platta!

Hon följde sin farfar

...då vi grillade i skogen bakom huset.

Min pappa

Det var länge sedan jag hörde av min pappa. Han verkar ha gått helt under jorden.

In the Bleak Midwinter

Jag såg Bakom kulisserna, eller In the Bleak Midwinter som den heter i original, första gången på mitten av nittiotalet. Från början var jag lite tveksam, jag hade inte varit särskilt förtjust i Kenneth Branaghs version av Frankenstein, den hade känts lite lam. Men okej. Jag bänkade mig, och ... min första tanke då den satte igång var: Det här var en sån där film som skulle vinna poäng på att vara svartvit och därför lite extra konstnärlig. Men det dröjde inte längre än till öppningsscenen så var jag fast.

In the Bleak Midwinter handlar om en löst sammansatt grupp skådespelare som alla har sina lite mer bisarra sidor. De dras samman av entusiasten Joe Harper, arbetslös och lite smått desperat skådespelare som fått den lysande idén att sätta upp Hamlet i en liten by på julafton. Naturligtvis blir det gott om dråpliga situationer och träffsäker komik. Det är brittisk humor på hög nivå. Dialogen är vass, manuskriptet går inte av för hackor, och skådespelarna gör lysande insatser.

Den enda egentliga nackdelen med In the Bleak Midwinter, är att det är omöjligt att få tag i den på dvd, för det är en film som jag verkligen måste ha i min filmsamling.

Länk till klipp från In the Bleak Midwinter.

Betyg: 4,5/5.

Länk till klipp från den förra filmen jag skrev om, Closetland.

Smallworld - ett hejdundrande kul spel

Jag älskar att spela brädspel, och visst fungerar gamla godingar som Monopol, Bondespelet och Finans, men sanningen att säga - spel som Monopol tenderar att bli lite tjatiga. Spelmekaniken är inte vad man kan önska sig.

Mycket vatten under broarna vad gäller spelutvecklingen sedan dess dock. Spelet Smallworld är ett utmärkt exempel på det. Med en mindre portion tur än i tärningsbaserade Monopol, så har du här ett större element som involverar planering för kommande drag. Dessutom blir ingen spelomgång den andra lik, på grund av systemet med att koppla olika spelvarelser till olika egenskaper.

I lådan får du allt du behöver för att kunna spela, men vill du bygga ut spelet med fler varelser och egenskaper så finns det att köpa ett antal expansioner. Grundspelet innehåller olika spelplaner, anpassade för 2, 3, 4 och 5 spelare. Sedan finns ett antal olika fantasyinspirerade varelser, däribland alver, dvärgar och troll, som alla har olika grundförutsättningar. Därtill kommer olika egenskaper som kopplas till de olika varelserna. Egenskaperna kan ge olika form av bonusar då det gäller att erövra områden från andra spelare. För det är vad spelt går ut på; erövra och håll så mycket land som möjligt för att tjäna poäng. Efter tio rundor är spelet slut och man räknar poängen. Under denna tid har man som spelare förmodligen hunnit byta varelser ett flertal gånger, då de efterhand tunnas ut i leden.

Slumpmomenten som finns kommer in på två ställen, där det ena ändå ger en viss form av planering och det andra inte spelar en helt avgörande roll. Det ena tillfället är då man drar varelse. Det ligger förvisso alltid framme fem olika varelser på bordet (med tillhörande egenskap), och som spelare kan du välja vilken du vill av dessa (det kostar dock att välja en varelse som inte ligger först i kön), och även om du inte kan välja vilka varelser som läggs fram så kan du ändå planera vilken varelse du vill köpa och försöka beräkna vilken din/dina motspelare vill lägga vantarna på. Det andra slumpmomentet kommer in vid erövringen av ett område, vanligtvis det sista du försöker ta innevarande omgång. Du har då möjligheten att en gång per runda försöka ta ett område som du egentligen inte har nog med figurer för att erövra, men genom tärningens hjälp har du chans att knycka det undan din motspelare i alla fall.

Smallworld är ett snyggt och spännande spel, som också bjuder på en del skratt mellan varven. Det är lämpligt från 8 år och uppåt och alla spelare måste inte tvunget behärska engelska i skrift för att kunna spela då det inte finns några kort eller annat som är dolda för de andra spelarna. Det tar ungefär en till en och en halvtimme att spela och lämpar sig väl för de allra flesta.

Betyg: 4 av 5.

På väg mot fiskestället

... följde jag ofta pappas ryggtavla. Som synes saknas den på bilden.

En vän som gått till de sälla jaktmarkerna

... men han stannade längre än sin husse.

Vill inte ha klänning?

Ja, nu ska jag inte göra någon stor sak av det. Men ända sedan vi hade ett samtal med en av personalen om det här, så har vår dotter inte haft klänning på sig, mer än en enda gång. Annars brukar hon älska att använda klänning. Det kan naturligtvis bero på tillfälligheter. Det är så svårt att veta. Och jag vill inte göra någon sak av det genom att försöka påverka min dotter. Men är det så att hon inte har klänning på sig på grund av det läraren sa, och jag hade det svart på vitt. Då skulle det bli krig.

Ingen förminskar min dotter eller ger henne ramar för hennes identitet.

...och en tur i det förgångna

... när vi tittade på min farmors grav. Min dotter förhörde mig hela tiden om vilka som låg var och hur de hade varit i livet. Vi gick runt på kyrkogården och pratade om de döda.

Visa till en flicka

Då eterneller vittrar i månljusets sken

och vinden viner vackert som vatten

När stjärnorna sjunga i en skamlös kabaré

då är tiden liden långt in på natten

Där sitter vi och skålar med berusande vin

för att kanske en gång lyckas lura ledan

Men tristessen travar tassande på tå min vän

och det är svårt att ana vad som kommer sedan

Men nu så är det bara vi

en kort sekund – vi låter den förbli

Och timmarna traskar så tröstlöst iväg

tills vår sol står lågt, så lågt för en ny gryning

då vet vi vad vi vunnit, men vad vinner vi mer

än ett ögonblick i förälskelsens dyning?

Ja kanske är det intet men mig är det mycket värt

att fjättras i din famn av dig min kära

som vår sommarsol ska tända morgondaggens glöd

så vill jag vara just ditt hjärta nära

För nu så är det bara vi

en kort sekund – med mycket känslor i

Closet Land

Fantastisk film. Fantastisk framsida. Oerhört snyggt med taggtråden som upplöses till fåglar (eller är det tvärtom?). Två skådespelare i hela filmen, men två utomordentliga sådana. Alan Rickman (som överspelar härligt galet i Prince of Thieves) och Madeleine Stowe (som också medverkar i underbara Army of the Twelve Monkeys) gör filmen till en mer än sevärd föreställning som håller tittaren på nålar.

Madeleine Stowe spelar barnboksförfattarinnan som anklagas för att sprida politiska budskap till barnen som läser hennes böcker. Med diktaturens alla medel försöker Alan Rickman, den sadistiske polismannen, knäcka henne.

Det är en snyggt gjord film, inte främst visuellt, men manuskriptet är glödande och skådespelarnas prestationer andlösa. Det är tänkvärt, vackert och med en stark tro på människan. Kan inte annat än rekommenderas.

På väg mot framtiden

... då kan man stanna upp och tveka lite ibland.

Leos lekland

På Leos lekland idag. Dottern yrde omkring med sin kompis, uppför klätterställningar, nedför rutschkanor, runt, runt mellan lekattraktionerna och upp och ned på studsmattor. En dammsugare, en kladdkaka, en Mer och en och en halv pannkaka senare var det någon som var slut som artist.

Nu ligger en slocknad hjältinna och sover i mammas och pappas säng.

Till far

Resan

Man sätter sig i bilen och rullar långsamt norrut längs E4:an. Det är kallt, kylan kryper in genom fläkten som inte orkar. Rimfrost på rutorna. Utanför passerar Norrland revy. Man åker förbi små byar gömda i snön. Himlen gråmulen. Snörök och långtradare, dimmiga strålkastare jagar genom mörkret. En spricka släpper genom månljus. Omkörningar och vägskyltar.

Mörkret tröttar ögonen. Man åker genom Skellefteå med rödljus och väntan. Över älv och bro. Bilen rullar vidare, ut från stadens solkiga ljus till skogarnas mörker. Vägen ringlar sig fram. Lukt av Piteå slår in. Passerar. Lämnar bakom sig.

Når nästan Luleå, viker av inåt landet. Inlandskylan kryper fram, vass, omslutande, fruktlös. Fläkten kämpar på. I Töre stannar man och tankar. Tar det på kortet. Liter på liter nittifem ner i tanken. Luktar som drömmar.

Molntäcket skingrar sig, mörker och stjärnor. En fullmåne på is. Över tysta skogar. Morjärv och Överkalix rinner förbi. Man närmar sig Skröven. Kylan griper tag. Halkan gör sig tillkänna. Motorns dova sång sövande. Trött. Svänger av och man sträcker på benen. Norrlandsluftens kyla väcker. Man fortsätter. Inåt, uppåt. Passerar vägskälet mot Dokkas. Snön ligger djup. Ruvande, envist. Möte med Norrlandspilen och lastbilar. Så i horisonten. Mastens blinkande ljus. Dundret.

Man rullar in i Gällivare, Malmheden och industriområde. Vintervägen under hjulen. Vintergatan ovanför. Utanför ser man minnen på rad. Där man klättrade som barn. Där draken stod vakt. Där kranbilen körde sönder tågledningarna. Där var första lägenheten. Där bodde man som barn. Där på skolgården. Och så rullar man in på området. Fram till huset.

Och där. Där lyser någon annans ljus. Där står någon annans bil. Där är någon annan i fönstret. Där. Är. Någon. Annan.

Och elva mil bort ligger de ruttnande resterna gömda i marken.

Upptäckter

Det var länge sedan. Men på kort tid har jag gjort enastående upptäckter.

Den största är utan tvekan komikern Tim Minchin. En ofantligt kul kille som dessutom skämtar om sådant som ligger mig varmt om hjärtat.

Här följer en spontan topp fem lista över hans fyndigheter:

1. The Good Book
Klockrent om det som ska vara böckernas bok, som alltid med Minchins vassa humor.

2. If I didn´t have you
Lite annorlunda, men fullständigt sann, kärlekssång.

3. Dark side
En liten sång som visar att han har djup också.

4. Storm
Ett över nio minuter långt beat poem som drar många skratt från åtminstone mig. Skildrar en rätt intressant middagsbjudning.

5. Americans survey
Lite mellansnack. Och vansinnigt kul sådant.

Bubblare: White wine in the sun
En julsång ur Tims ateistiska perspektiv. Mycket finstämd.


Min andra upptäckt är White lies. En härligt synthig grupp som får mig att reagera på samma sätt som när jag hörde Depeche Mode första gången. Jag var på Media Markt då de spelade White Lies, och kunde inte låta bli att köpa skivan.

Här kommer några länkar till dem också.

Bigger than us
Helt avgjort en fantastisk låt som bara blir bättre ju mer man lyssnar på den.

Death
Riktigt bra låt och snygg video.

Ritual
Från samma skiva som Bigger than us. Också med ganska mycket Depeche Mode-känsla.

Önskelista för skolan

Min önskelista för förskolan, förskoleklassen och skolan:

1. Låt undervisningen formas av en sekulariserad världsbild.

2. Ta bort religion som separat ämne. Införliva det i historia (och samhällskunskap) istället och sätt religionen i ett bredare sammanhang. Ställ religionerna till svars för saker i historien, som spanska inkvisitionen, korstågen eller alla andra krig som de orsakat.

3. I skolplanen bör det vara inskrivet att religionen inte på något vis ska genomsyra undervisningen. Det ska dock vara fritt att tro på vilken religion man vill så länge man inte på något vis förtrycker andra människor. Man ska också få klä sig som man vill - detta gäller också burka.

4. Främja individualitet, respekt och likavärde.

5. Aktivt arbete mot mobbing. Tvinga inte mobbade att byta skola. Gör det motsatta om problemet inte kommer till rätta.

6. Någon form av empatiskt körkort för lärare. Brister man i empati har man inte inom barnomsorgen/skolan att göra.

Erfarenheter från barnomsorgen del II: Utifrån

Som förälder fick jag nya insikter i barnbomsorgen. Då på annan ort. Min dotters första förskola var intressant på många sätt. Från början var hon där tre timmar per dag (jag var arbetslös då). En av personalen klagade då ganska ofta på oss eftersom denne inte tyckte att vår dotter fick någon kontinuitet. Efter någon månad hittade jag arbete. Plötsligt fick vi klagomål från samma person över att vi hade vår dotter för länge på förskolan. Jag arbetade i butik, började tio på förmiddagen och slutade arton på eftermiddagen. Hon klagade också över att vår dotter spillde sitt glas då hon åt mat (hon hade nästan aldrig druckit med pipmugg hemma, ett vanligt glas hade fungerat bara fint). Tydligen hade det hänt vid något tillfälle så nu var hon tvungen att dricka med pipmugg, och allt var jämt och ständigt bara fel, fel, fel. Sådant blev man trött på.

Snart bytte vi förskola, till en som låg betydligt närmre. Där var dessutom personalen betydligt bättre. De var engagerade, kunniga, professionella och på det stora hela ganska fantastiska. Det märktes att där rådde ett helt annat klimat än på den första förskolan vi provat på.

Nästa steg kom då vi återigen bytte ort. Vi fick en - om möjligt - ännu bättre förskola. Personalen var lättsam, engagerad, duktig och empatisk. Där gick vår dotter i mer än tre år. Hon stormtrivdes och det kändes väldigt tryggt att lämna henne där.

När hon nu blivit större och börjat förskoleklassen, kanske vi har börjat bli lite besvärligare som föräldrar. Åtminstone jag, som med jämna mellanrum blandar mig i personalens arbete. Jag kommer med synpunkter på hur det kristna budskapet ska presenteras i samband med advent, Lucia och jul, och vill ställa krav på att det ska presenteras så objektivt som möjligt och inte alls som en sanning. Jag vill ge min dotter en sund sekulär livsåskådning, men det är inte så lätt då det förekommer en hel del kristna inslag i skolan. När det pratas om gud, menade jag, vill jag inte att ni berättar om detta som om det är sant, utan snarare som att en del människor tror så. Jag påpekade att jag vill ha en vetenskaplig grund för förskoleklassen, där religionen behandlas som en åsikt. Det var dock svårt att tillmötesgå mig, då det till vissa delar tydligen var inskrivet i skolplanen hur detta skulle vara. Men vi hade en mycket bra dialog om detta.

Det är inte så att jag inte gillar jul eller andra högtider, men kom igen nu, handen på hjärtat - hur många av er firar egentligen jul med en enda tanke på den där Jesus som det står om i Bibeln egentligen?

Hur som helst, det känns tryggt att det går att ha en dialog, och utan att säga vad man tycker kan man inte heller komma någonvart. På det stora hela måste jag därför säga att jag är till största delen nöjd med den barnomsorg jag sett som förälder. Och är det något jag inte är nöjd med så sparar jag inte på krutet. Jag som skattebetalare är ju faktiskt personalens arbetsgivare, och då anser jag mig ha rätt att ställa ännu högre krav än om jag "bara talade i egenskap av förälder".

Erfarenheter från barnomsorgen del I: Inifrån

Jag arbetade inom barnomsorgen då jag gick ut gymnasiet, som vikarie inom förskola och fritids, i närapå två år. Det är (jösses vad gammal jag blivit) 14 år sedan jag slutade. På många vis var det ett bra jobb, även om jag inte riktigt fann mig tillrätta med att vara på så många olika avdelningar. En sak jag lade märke till då, var att det inte fanns några generella regler för de olika förskolorna. Lärarna på de olika förskolorna hade olika förhållningssätt och styrde upp arbetet som det passade dem. Somliga var mer slappa än andra. Vid ett tillfälle klättrade barn på skåp och hyllor. Jag sade till dem att klättra ned, varpå den ordinarie personalen tillrättavisade mig. Det var helt okej att klättra i hyllorna och på skåpen. På nästa ställe var det dock inte okej. Likadant var det med matregler, kläder, respekt osv.

Det gällde dessutom saker som mobbing, barn som retades och dylika tråkigare företeelser. Vissa lärare ville inte ta itu med problemet. Andra var verkligt engagerade. Det värsta var dock då jag pratade med föräldrarna till barn som ibland uppfört sig illa. När det var dags för hämtning kanske jag tog mig en pratstund med barnets föräldrar. Visst fanns det föräldrar som var engagerade och visade det. MEN. Förvånansvärt många föräldrar tittade lite snett på mig och sa något i stil med: "Ja, och? Det är ju ni som uppfostrar vår son/dotter." Till viss del hade de väl kanske rätt. Men i grund och botten är föräldrarna barnets största och viktigaste auktoriteter. Tycker föräldern inte att det är nån stor sak att barnet slåss på fritids eller hittar på annat ofog, så varför sluta?

En annan hyfsat vanlig reaktion kunde vara att föräldern storögt stirrade på mig och utbrast: "Men något sådant skulle mitt barn aldrig göra", varpå föräldern vänder sig till barnet och frågar: "Inte har väl du gjort det?". Varpå barnet säger: "Näää." Och föräldern blir arg på mig för att jag står och ljuger om deras barn. Trots att jag vidhåller att jag sett det med egna ögon och vidhåller min ståndpunkt, så förklarar föräldern självsäkert att dennes barn minsann aldrig ljuger. Sådant gör jobbet som fröken ganska svårt, den auktoritet som personalen trots allt besitter undermineras aktivt av föräldern.

I vissa andra fall borde personalens auktoritet behöva undermineras rejält, och personalen kanske till och med bytas ut. Jag var själv där vid ett sådant tillfälle. En djup form av kränkning. Ett barn saknade sitt mjukdjur. Och genast flög den ordinarie personalen på ett av de vanligtvis lite stökigare barnen. Naturligtvis var det den stökige som tagit lilla nallen. Personalen anklagade denne genast, och dessutom var de hårda på rösten. De tog den stökige, inför de andra barnen, gick igenom den stökiges ryggsäck, fickor - allt medan de andra barnen såg på. Och på den tiden var jag inte lika tuff som nu. Så jag gjorde inte annat än att storögt stirra på dem. I näven knöt jag byxfickan. Men vad hjälpte det den stökige? Vuxenvärlden svek barnet, och cementerade i de andra barnens ögon att det stökiga lilla barnet var paria. När nallen inte hittades, försökte de få den stökige att säga var denne hade gömt nallen. Trots nekandet trodde personalen inte på denne. Senare under dagen kom nallen fram. Den var aldrig borttappad utan låg gömd under andra saker i ryggsäcken.

Ingen av personalen bad om ursäkt till den anklagade.

Jag försökte i vart fall kompensera genom att tillbringa tid med parian. Jag hoppas det räckte någon vart.

Allt ovanstående till trots (vilket bara är ett konstaterande att det finns - ursäkta uttrycket - bajskorvar i skor som låtsas ta hand om våra barn när vi lämnat dem till fritids/förskolan), måste jag konstatera att det också finns motsatserna. Vissa förskolor var närapå fantastiska i sitt arbete att få alla barn att känna sig delaktiga och värdefulla. Alla de ska ha en eloge, men de andra - ja, jag vill inte nämna vad jag vill göra med dem.

Grillning på isen

Helgresa till Luleå med grillning på isen i skärgården. Kallt, men trevligt. Bästa vännen fick äntligen igen för gammal ost (snödop i gymnasiet, en hämnd som jag ruvat på i sådär 17 år) och många korvar slank ner. Dottern frös. På hemvägen sprang vi över skaren och isen med skranan i släptåg. Skaren bar för min dotter, men inte mig som sjönk ned till knäna.

Lite konstigt tyckte hon allt att det var att åka bil på isen...

Dagens ord: Sekularisera

Sekularisera v. -de Mest i perf. part; göra värdslig; förvärldsliga; avkristna (SAOL13)

Sekularisering: "En är den process varigenom en stat inte baserar sina lagar på någon religion utan är neutral i trosfrågor. En annan är att även andra "icke-religiösa" områden i samhället i allt mindre utsträckning påverkas av religion. En tredje är att allt färre människor är religiösa." (Wikipedia)

Med detta sagt, ja - jag drömmer om ett sekulariserat samhälle byggt på humanismens idéer. Utan religiösa dogmer och inslag. Med det sagt vill jag påpeka att jag respekterar troende. Men jag anser också att det är viktigt att ifrågasätta religionen som sådan. Religion ska inte få stå över kritik, satir eller annan form av skärskådning. Om man till exempel läser Bibeln, slås i vart fall jag av hur mycket hat och inhumana inslag där finns - även om där naturligtvis också går att hitta motsatsen. Något Tim Minchin ironiserar över mycket bra.

Tanken också på hur många olika religioner det finns och har funnits, religioner som kommit och försvunnit genom tiderna, pekar ju onekligen på en bristfällig kunskap om världen runtomkring som människan försöker förklara på olika sätt. I dagens betydligt mer upplysta samhälle kan jag dock spontant känna att religionen till stora delar spelat ut sin roll som förklarare till alltet. Ett vanligt argument är att universum är så komplext att det omöjligt kan ha uppstått av sig självt, det måste finnas en tanke bakom det. På detta svarar exempelvis Richard Dawkins mycket enkelt uttryckt att det inte går att förklara en svårbegriplig komplexitet genom att konstruera en annan oförklarlig komplexitet som ska påstås ligga bakom universum som skapelse. Det innebär ytterligare ett led att förklara.

Och om jag har fel? Tja. Jag rekommenderar er att lyssna på Richard Dawkins svar på den frågan.

Samtal

Samtalet gick bra. Mycket bra till och med. Vi var överens jag och läraren och på det hela taget sköttes det mycket snyggt och professionellt idag. En eloge till läraren!

USK-examen

Så är man då äntligen färdig som Uska. Och jobbet är fixat till på köpet. Ingen ände på de positiva influenserna för tillfället.

Härligt nördiga sånger

Wastin´away again on Tatooine
En skön gammal dänga (orignalet av Jimmy Buffett). Här i en helt ny tappning av och med Jeff och Maya Bohnhoff, som gjort en hel rad härligt nördiga sånger. Det hjälper helt klart om man gillar Star Wars om man ska uppskatta låten ...

John Williams is the man
Det här är egentligen Moosebutters låt, gjord på kompositören John Williams filmmusik. (Originalet) Men även om Moosebutter gör låten bra, så tycker jag faktiskt denna är bättre. En riktigt galet nördig hyllning till en av de bästa kompositörerna.

Midichlorian Rhapsody
Bohemian Rhapsody av Queen i en annan tappning. Också här ser vi Star Wars-temat. Den är underbart skön och ja, jag gillar det här på riktigt.

The Saga Begins
Ännu en gammal klassiker som fått en ny kostym, denna gång är det nördgurun Weird Al som skrivit ny text till Don Macleans American pie. Många gånger bättre än Madonnas renodlade cover som kom för några år sedan.

White and nerdy
Grym låt helt enkelt. Många gånger bättre än originalet.

Ewok Gospel
Ett originalverk faktiskt. Skön låt, härlig video och ett stort plus att vi får se Lando Calrissian (eller Billy Dee Williams som han heter här på Tellus) delta.

Acapella Nintendo
Hur knäppt som helst. Och roligt. Och underhållande. Melodierna från barndomens tv-spel i en lite annan tappning.

The Great Giana Sisters
Bra låt redan från början, ur spelet The Great Giana Sisters (en rip off på Super Mario Bros). Machinae Supremacy spelar låten en aning rockigare och ruffigare. Sjukt bra!

Monkey Island
Jag spelade aldrig spelet, även om det verkade bra. Låten gick dock ofta i bakgrunden då min bror spelade rätt flitigt. Det är ett bra stycke, som håller även för andra sammanhang.

Imperial March
Nördlåtarnas nördlåt. Behöver jag säga mer?

Svarta vinbär och frysta chokladmums

Farmor var svarta vinbär och frysta chokladmums. Hon var hembakta vetelängder, rabarberpaj, gungstolens knarrande och pendelklockans tickande. Hon var trädgårdsblommor och utslitna spelkort. Hon var berättelser i vardagsrummet och historier från förr. Hon var finska nyheter och persilja. Hon var sommar.

Mot slutet var hon färdig med sitt liv. Hon hade varit med länge och längtade efter slutet. Kroppen var trött och orkade inte. Hon blev kvar längre än hon tänkt sig. Tänk vad skönt det måste vara, att nå den känslan. Jag har levt färdigt. Jag är nöjd med mitt liv. Nu får det vara nog. Jag hoppas, om jag blir gammal, att jag också kommer att finna mig nöjd med det som varit och känna att jag är klar.

När hon försvann var det inte helt oväntat. Hon var gammal. Hon var sjuk. Hon var trött. Samtidigt som det kändes skönt för hennes skull, att hon äntligen fick sitt avslut, var det naturligtvis tråkigt för mig. Kommande somrar var det något som saknades...

Älgkött och rutig flanell

Pappa var älgkött och rutiga flanellskjortor. Han lekte mycket med oss barn och byggde ofta Lego med oss. Han var utflykter och skidturer och hundar och bastukvällar. Han tänkte efter före. Han spelade tvåmansvist och gillade westernfilmer. Han lyssnade på klassiskt och country, men även en del annat. Han skrev en del. Och så läste han böcker. Ganska mycket. Han arbetade för Vänsterpartiet och var engagerad i en mängd samhällsfrågor. Han jagade och fiskade. Plockade bär. I skogen trivdes han nog bäst. Han var reumatiker och hade refluxsjukdom som skulle opereras. Halvtidspensionär. Han hade också ett trasigt hjärta. Det visste han inte. Det gick så fort att det inte ens lämnade några spår, inget lungödem, inga synbara skador i hjärtat, inget i blodet. Han låg på sängen med händerna längs sidorna, ena benet utanför och öppen mun. Och stirrade i taket. När min bror hittade honom hade han redan börjat kallna.

Det är ganska märkligt. Hur man så snart kan försvinna. Det går liksom fort och det tar tid efteråt att förstå. Ja, det är på sätt och vis längesen nu. Men han finns i mina tankar flera gånger varje dag. Ibland känns det sorgset. Ibland vemodigt. Ibland bitterljuvt. Det är många minnen. Och på så vis finns han delvis kvar ett tag till, tills det blir vår tur - alla vi som kände honom. När också vi är borta, då är inget av det som var han kvar. Och hela tiden fortsätter Kosmos och årmiljarderna att rinna förbi för att visa oss hur obetydliga vi är. Vi är inte ens fluglortar i ett kosmiskt perspektiv. Och ibland är det faktiskt ganska skönt så.

Och att det tar slut när vi dör? Ja. Vad ska man säga? Desto större anledning att göra något vettigt av tiden vi har här. Vi får ju ingen mer chans.

Evolution och grottmänniskor

- Berätta om grottmänniskor pappa, ber min dotter. Dagen innan har hon önskat att jag förklarar varifrån allting kommer, "alla planeter och stjärnor och människor". Hon har mycket existentiella funderingar nu och vill gärna veta allt. Big bang tycker hon är lite konstigt - hur allt kunde starta så och vara så litet från början. Hon frågar om svarta hål och undrar vad evolutionen är och konstaterar att då är vi släkt med allt på jorden, mer eller mindre. Och hon är helt säker på att vi är rymdvarelser - för vi bor ju på jorden och jorden är i rymden.

Ibland är det både gripande, underhållande och spännande att vara pappa.

Skärvor

Var och varannan dag då han kom hem från skiftet på järnverket hade han med sig en liten present. En järnbil eller en liten legoask. Den första timmen efter arbetet satt han i mitt rum och byggde eller lekte. Vid något tillfälle lekte han ett scenario då han krockat med sin bil - och då en hel radda bilar hade kört in i varandra. Jag var kanske fyra år och mäkta imponerad - på något sätt - av att han varit med om en så stor krock.

Brev till pappa

Hej pappa.

Nyårsafton har passerat. Mitt i natten, kvart i tolv, väckte jag henne. Vi brände tomtebloss, fikade saft och pepparkakor och såg på fyrverkerierna. Ganska futtigt, men det var rätt molnigt. För en sexåring var det rätt imponerande ändå. Att det bara blev en tugga pepparkaka innan hon ville lägga sig för hon var trött var en annan sak.

Tiden går fort. Året har rusat förbi. Ja, överlag har tiden haft bråttom sen du försvann. Jag hade precis börjat min utbildning, vi pratade om det i telefon några gånger. Nu är jag snart klar. Den första månaden efteråt var det som ett töcken, men jag klarade av skolan. Förmodligen var det skönt att tänka på något annat. Och snart väntar arbete. Det ska bli skönt att slippa läxor och skola. Att inte behöva åka till Holmsund varje dag.

Under förra året har det hunnit hända en hel del av större eller mindre vikt. Ditt barnbarn har tappat tänder, jag har dubbeljobbat vid sidan av skolan och skriver fortfarande för bibliotekstidningen. Bilen går fortfarande ganska bra. Snart dags att byta batteri. Besiktningen i september utan anmärkning. De noterade dock att det snart var dags att byta stötdämpare fram, så det är ordnat.

Sen hände det en hel del mer eller mindre absurda saker. Sverigedemokraterna kom in i riksdagen. Fredrik Reinfeldt vann, på sätt och viss, valet igen. Så det blir väl fyra år till. Och sen ska vi inte tala om Stockholmsbombaren, lasermannen i Malmö, att AIK är tillbaka i Elitserien eller att de inte tillverkar Rassel längre...

I övrigt är det fint. Om man bortser från sådant.

Det har hänt roliga saker också. Omarks straff för Edmonton Oilers. Hellner och Kalla. Bad på Bölesholmarna. Figurspel. Du vet, när du efteråt brukade fråga "Nå vem vann då?" Mellanbror har tagit upp stafettpinnen ska du veta.

När du dog blev min ateistiska ådra starkare. Jag vet inte varför, jag hade tidigare föreställt mig att det skulle vara tvärtom, att jag skulle vackla för att jag inte accepterade det oundvikliga slutet när jag väl ställdes inför det. Men. Så blev det alltså inte. Nu inför jul pratade jag med förskoleklasslärarna om att jag vill ge min dotter en humanistisk och sekulariserad världsbild och uppväxt så jag vill inte ha för mycket Jesus och Gud som framställs för barnen som en sanning. Jag ville att det tydligt skulle framkomma att det var bara en tro bland många, och att de hellre skulle lägga fram en vetenskaplig ståndpunkt. Till viss del höll de med, men skolverket har ju tydligen sagt delvis annat. Trams! Ser man på hur många olika trosuppfattningar och gudar som funnits genom historien, så inser man snart att vi alla är ateister i större utsträckning än troende. Så varför skulle just den kristna tron vara "rätt" om Oden och alla andra innanvarande gudomar var fel?

Nåja, jag ska inte debattera med en annan ateist om detta. Du skulle bara hålla med.

Nu ska jag dricka te med min fru.

Vi hörs inte, och du läser inte det här. Men jag skriver det för min egen skull.

/Son