Jag träffade ett bekant par igår. De hade med sig en tredje person som jag inte träffat tidigare. Vi presenterade oss för varandra med en handskakning, varpå killen i paret sa:
- Daniel är författare. Han har precis gett ut en bok.
- Nja, protesterade jag, det är ju egen utgivning så det är inte så speciellt...
- Äsch, han är bara blygsam, svarade killen.
När jag gick därifrån funderade jag över detta. När kan man kalla sig författare? Och om jag städat toaletter eller kört ut gods till kunder, hade det givit samma situation då? Det kanske hade låtit så här:
- Daniel är lokalvårdare. Han har precis städat klart toaletterna.
- Nja, städat och städat. Jag är ju bara visstidsanställd, så det är inte så speciellt...
- Äsch, han är bara blygsam.
Eller:
- Daniel är speditör. Han har precis kört ut varor till olika personer.
- Nja, kört ut och kört ut. det är ju bara lite paket. Det gör väl ingen speditör?
- Äsch, han är allt för blygsam.
Inte något illa ment. Jag hade gärna kallat mig författare. Nu är jag snarare student, läser till undersköterska. Om jag ska kalla mig för något så blir det bog just det, student. Författare är något jag drömmer om.
En annan god vän sa när vi diskuterade i somras:
- Jag tror på allvar det är skillnad mellan oss och dem som inte målar eller skriver. Vilken normal människa sitter uppe hela nätter bara för att göra färdigt en tavla eller en roman?
Jag vet inte riktigt. Det ligger kanske något i det han säger. Det kanske är galenskapen som skiljer oss åt. Det är något jag inte riktigt funderat på tidigare. Så nästa gång kanske jag inte protesterar. Jag vet inte. Förmodligen gör jag det ändå. Åtminstone tills jag publicerats på ett riktigt förlag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar