Jag hade mycket fritid över då jag gick en skrivarkurs på Österlens folkhögskola i Tomelilla 2001, även om vi hade lektioner på förmiddagarna och jag utöver det skrev mellan fyra och sex timmar per dag. Biblioteket var flitigt besökt av mig. Och till slut når man en punkt då man läst allt av de författare man upptäckt. Dags att bryta ny mark, alltså.
Jag letade bland böckerna, och hittade av en slump Möss och människor, som var frontad på hyllan. Steinbeck. Visst hade jag hört om honom, men jag hade aldrig läst hans böcker. Jag tänkte på Nobelpriset och att på den tiden så var det en annan typ av författare som fick utmärkelsen. Så jag lånade både den, Buss på villovägar, Pärlan och Vredens druvor. Möss och människor tog inte länge att läsa ut. Jag drack några koppar te samtidigt, och rät vad det var hade jag läst ut den. En fantastisk roman (och visst måste väl Hans Alfredssons Den enfaldige mördaren vara inspirerad - rätt mycket - av Steinbecks roman?) som fångade mig fullständigt. Men det var i och med Vredens druvor - en betydligt tyngre bok - som Steinbeck hade mig i sitt grepp. Jag berusades av berättartekniken, hans skicklighet med språket i de mer ... surrealistiskt berättade kapitlen, och hans precision. Det var en kille som visste vad han gjorde. Jag skakades av Predikantens öde och familjens Joads umbäranden. Naturligtvis var jag tvungen att införskaffa ett exemplar. Vredens druvor trängs numera i bokhyllan tillsammans med Sagan om ringen, En komikers uppväxt, Universums öde och andra mästerverk som Stiftelsen av Asimov, Det eviga kriget av Haldeman och Varför deppar Gilbert Grape av Peter Hedges (faktiskt skriven innan filmen), för att nämna några.
Ibland har jag gjort experiment, nyttiga dylika har det visat sig, i att skriva experimentellt. Helt klart inspirerad av Steinbecks ordkonster i Vredens druvor. En del av experimenten blev mycket fruktsamma och kommer säkert att ge god skörd en dag. Vilken dag det blir har jag dock ingen aning om. Först har jag dock andra projekt att ta itu med.
Jag letade bland böckerna, och hittade av en slump Möss och människor, som var frontad på hyllan. Steinbeck. Visst hade jag hört om honom, men jag hade aldrig läst hans böcker. Jag tänkte på Nobelpriset och att på den tiden så var det en annan typ av författare som fick utmärkelsen. Så jag lånade både den, Buss på villovägar, Pärlan och Vredens druvor. Möss och människor tog inte länge att läsa ut. Jag drack några koppar te samtidigt, och rät vad det var hade jag läst ut den. En fantastisk roman (och visst måste väl Hans Alfredssons Den enfaldige mördaren vara inspirerad - rätt mycket - av Steinbecks roman?) som fångade mig fullständigt. Men det var i och med Vredens druvor - en betydligt tyngre bok - som Steinbeck hade mig i sitt grepp. Jag berusades av berättartekniken, hans skicklighet med språket i de mer ... surrealistiskt berättade kapitlen, och hans precision. Det var en kille som visste vad han gjorde. Jag skakades av Predikantens öde och familjens Joads umbäranden. Naturligtvis var jag tvungen att införskaffa ett exemplar. Vredens druvor trängs numera i bokhyllan tillsammans med Sagan om ringen, En komikers uppväxt, Universums öde och andra mästerverk som Stiftelsen av Asimov, Det eviga kriget av Haldeman och Varför deppar Gilbert Grape av Peter Hedges (faktiskt skriven innan filmen), för att nämna några.
Ibland har jag gjort experiment, nyttiga dylika har det visat sig, i att skriva experimentellt. Helt klart inspirerad av Steinbecks ordkonster i Vredens druvor. En del av experimenten blev mycket fruktsamma och kommer säkert att ge god skörd en dag. Vilken dag det blir har jag dock ingen aning om. Först har jag dock andra projekt att ta itu med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar