Jag gick i högstadiet. Jag fick fortfarande inte köpa rollspel. Men jag ville gärna ha. Då kom genidraget: jag köper ett spel i julklapp åt min kompis, så kan han köpa ett åt mig. Jag pratade med min polare om saken, och han var med på idén. Han ville ha Drakar och demoner Monster. Jag ville ha Stjärnornas Krig Imperium, betydligt billigare än den så kallade Monsterboxen. Problemet var bara att jag inte hade speciellt mycket pengar på den tiden. Nåja, det var långt till jul. Det skulle säkert ordna sig.
Problemet var bara att det inte ordnade sig. Där stod jag med barskrapade fickor och visste varken ut eller in. Jag hade redan fått min julklapp, inslagen och allt, och jag hade lovat att han skulle få sin senare. I efterhand insåg jag att det rätta hade varit att helt enkelt lämna tillbaka julklappen, han kanske hade haft kvittot kvar så han kunde fått pengarna åter. Men istället beslöt jag mig för att behålla den. Jag slog in en del andra saker, någon sf-pocket, en del serier och annat skrot, i ett paket som hade samma storlek som Monster. Redan då jag överlämnade den var det något som ville gräva sig ut ur bröstet. Jag klarade inte av att se honom i ögonen.
Han kommenterade aldrig julklappen. Vi fortsatte dock att umgås som förut högstadiet ut.
Nu är det länge sedan vi förlorade kontakten. Efter gymnasiet blev det mest några sparsamma ord på stan. Men ibland minns jag händelsen extra tydligt, som nu då det närmar sig jul. Han var så förväntansfylld över att få Monster i sin samling. Och jag undrar hur det kändes för honom då han insåg att jag blåst honom.
Fy f-n. Ibland är jag verkligen inte stolt över mig själv.
Problemet var bara att det inte ordnade sig. Där stod jag med barskrapade fickor och visste varken ut eller in. Jag hade redan fått min julklapp, inslagen och allt, och jag hade lovat att han skulle få sin senare. I efterhand insåg jag att det rätta hade varit att helt enkelt lämna tillbaka julklappen, han kanske hade haft kvittot kvar så han kunde fått pengarna åter. Men istället beslöt jag mig för att behålla den. Jag slog in en del andra saker, någon sf-pocket, en del serier och annat skrot, i ett paket som hade samma storlek som Monster. Redan då jag överlämnade den var det något som ville gräva sig ut ur bröstet. Jag klarade inte av att se honom i ögonen.
Han kommenterade aldrig julklappen. Vi fortsatte dock att umgås som förut högstadiet ut.
Nu är det länge sedan vi förlorade kontakten. Efter gymnasiet blev det mest några sparsamma ord på stan. Men ibland minns jag händelsen extra tydligt, som nu då det närmar sig jul. Han var så förväntansfylld över att få Monster i sin samling. Och jag undrar hur det kändes för honom då han insåg att jag blåst honom.
Fy f-n. Ibland är jag verkligen inte stolt över mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar