Sekularisera v. -de Mest i perf. part; göra värdslig; förvärldsliga; avkristna (SAOL13)
Sekularisering: "En är den process varigenom en stat inte baserar sina lagar på någon religion utan är neutral i trosfrågor. En annan är att även andra "icke-religiösa" områden i samhället i allt mindre utsträckning påverkas av religion. En tredje är att allt färre människor är religiösa." (Wikipedia)
Med detta sagt, ja - jag drömmer om ett sekulariserat samhälle byggt på humanismens idéer. Utan religiösa dogmer och inslag. Med det sagt vill jag påpeka att jag respekterar troende. Men jag anser också att det är viktigt att ifrågasätta religionen som sådan. Religion ska inte få stå över kritik, satir eller annan form av skärskådning. Om man till exempel läser Bibeln, slås i vart fall jag av hur mycket hat och inhumana inslag där finns - även om där naturligtvis också går att hitta motsatsen. Något Tim Minchin ironiserar över mycket bra.
Tanken också på hur många olika religioner det finns och har funnits, religioner som kommit och försvunnit genom tiderna, pekar ju onekligen på en bristfällig kunskap om världen runtomkring som människan försöker förklara på olika sätt. I dagens betydligt mer upplysta samhälle kan jag dock spontant känna att religionen till stora delar spelat ut sin roll som förklarare till alltet. Ett vanligt argument är att universum är så komplext att det omöjligt kan ha uppstått av sig självt, det måste finnas en tanke bakom det. På detta svarar exempelvis Richard Dawkins mycket enkelt uttryckt att det inte går att förklara en svårbegriplig komplexitet genom att konstruera en annan oförklarlig komplexitet som ska påstås ligga bakom universum som skapelse. Det innebär ytterligare ett led att förklara.
Och om jag har fel? Tja. Jag rekommenderar er att lyssna på Richard Dawkins svar på den frågan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar