Äldste sonen skriver igen. Åt sig själv, för du finns ju inte kvar. Här har hänt mycket det senaste året. Alla dina barn har nu gått vidare och ingen har kvar den partner de hade då du levde. Jag har ett samarbete med Dittbolag/Tactic som hjälper mig med pappersgörat, så nu är "Bara helt vanliga förbannade jävla människor" utgiven på riktigt, även om det är egen utgivning. Många fler står på tur.
Sommaren närmar sig. Funderar på en tur ned till Göteborg för att hälsa på faster, kanske äldsta lillebror också kommer med. Hjortron ska det också bli. Har redan fått beställningar på att plocka och sylt vill jag ju ha själv också.
Bilen har gått bra i nästan två år, men nu börjar den bli trött. Många småfel som sammantaget blir ganska dyra. Kanhända det blir en cykelburen kille av denna framöver.
Är kvar på jobbet och trivs fantastiskt bra. Tänk att jag hittade rätt tillslut efter att ha provat på ett femtontal olika arbeten som alla var roliga. De första månaderna. Har svårt att se att jag skulle kunna byta bransch ...
Har inte jobbat vidare på vår fantasyroman. Den ligger hela tiden i tankeskvalpet, men det har inte blivit så mycket av den varan. Skrivlusten gäckade mig ett tag efter att du lämnat oss, men den har sakta kommit smygande tillbaka så nu vet man aldrig vad som händer.
Saknar våra bastubad med Falcon Bayerskt, lägereldarna i skogen och din röst på telefon. Och nu tror jag ju inte på ett liv efter detta eller en högre makt, men om jag hade gjort det hade jag hälsat dig att jag är på ett strålande bra humör och faktiskt ganska lycklig. Livet ser fint ut för äldste sonen.
Över och ut.
/Son
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar